Det var tydligt från start i onsdagskvällens möte på Selhurst Park att Unai Emerys lag inte skulle bjuda hemmalaget på några gratis chanser, så som man gjort så många gånger när de båda lagen mötts under de senaste åren. Första halvleken liknade ett parti schack - i slow motion. Emi Martinez stod och trampade på bollen så ofta och länge att han måhända skadade sig i vaden och fick utgå i halvtid. Ja, det ska sägas att Martinez också gjorde en viktig räddning på Palaces enda heta chans när Brennan Johnson lurade offfside-fällan.

För Aston Villa var det Ollie Watkins som hade möjligheterna, två stycken till antalet, men båda gångerna föll den annars stekhete strikern tillbaka till gamla synder från säsongsinledningen, med tveksamma avslut.

0-0 var därför fullständigt logiskt efter en första halvlek där Villa hade haft mycket boll, men inte skapat mycket.

Man kunde tycka att det var helt enligt “Lex Emery”, avvaktande första 45 för att därefter sätta full fart. Nu blev det inte så heller. Tvärtom var det The Eagles som fick luft under vingarna och skapade det mesta. Inbytte Marco Bizot fick det stundtals hett om öronen och såväl Victor Nilsson Lindelöf som Boubacar Kamara fick agera räddande änglar.

Emi Buendia byttes in, Donyell Malen och Ian Maatsen gjorde entré, men någon omedelbar effekt gav inte det heller.

Men det kom en Villa-anstormning till sist och närmast nätkänning var Ollie Watkins när han i 84:e minuten nickade i stolpen efter inlägg från Matty Cash. Även Morgan Rogers - som vaknade till liv efter en usel första halvlek - hade en bra möjlighet inne i straffområdet och Watkins fick ytterligare en möjlighet på stopptid, där Marc Guehi fick skallen på bollen.

Totalt sett förtjänade ändå inget av lagen att vinna denna ganska intetsägande tillställning. 0-0 får räknas som rimligt.

Unai Emery var i sedvanlig ordning känslomässigt engagerad vid sidlinjen och lite extra mycket den här gången. Sällan ser man spanjoren kritisera domaren, men den här gången sprintade han rakt ut på planen efter slutsignalen och serverade en och annan “blasfemia”. Man kan förstå honom. Än en gång tvingas man konstatera att domarnivån i Premier League är genant ojämn och inkonsekvent. Andy Madley briljerade inte ute på planen och Michael Oliver i VAR-rummet verkade inte ha något att invända mot till exempel när Youri Tielemans i samband med en hörna brottades ner med ett veritabelt livtag. Även Morgan Rogers hade domherren emot sig. Nedgjord ett flertal gånger utan åtgärd. Ett par straffsituationer hade Villa också, men även denna gång uteblev elvametaren. På 21 matcher har alltså Villa inte fått en enda straffspark.

Ska man vara nöjd eller besviken? Tja, vi slapp ännu en neslig förlust mot Palace, men vi tappade också två pinnar i toppstriden. Dessutom den första mållösa matchen sedan 13 september (mot Everton) och den första oavgjorda sedan 21 september (Sunderland). Att resultaten i övrigt även denna gång gick med oss får man också ta till sig med en positiv pust en kväll som denna: poängtapp för såväl Manchester City som United och förlust för Chelsea.

Vi baddar blåmärkena och återvänder till London på lördag för FA-cupmatch mot ett formsvagt Spurs. Intressant blir att se hur Emery väljer att matcha, om det blir bästa laget, eller en del rotation. Tätt mellan matcherna framöver.

Spelarbetyg:

Betygsskala:

1 – Allt gick fel

2 – Glöm det

3 – Underkänd

4 – Lite för ojämn

5 – Godkänd

6 – Över medel

7 – Bra

8 – Mycket bra

9 – Outstanding (utmärkt)

10 – Världsklass

Martinez (ut 45) - 6

Cash - 5

Konsa - 7

Nilsson Lindelöf - 7

Digne (ut 72) - 5

Tielemans - 5

Kamara (ut 81) - 7

Sancho (ut 65) - 3

Mc Ginn (ut 72) - 5

Rogers - 5

Watkins - 5

Bizot (in 46) - 6

Buendia (in 65) - 5

Malen (in 72) - 4

Maatsen (in 72) - 4

Bogarde (in 81) - spelade för lite