Minns ni mardrömsrubrikerna från i höstas? Roma hade förlorat med 1-6 mot ett gäng snöbollskastande norska fiskare upp på läktarna. Bodö hade utklassat oss. Allt var dystert och Roma stod i hela fotbollseuropas skamvrå. Mourinho och hans lag hånades återigen.

Nu. Ikväll när Roma får lyfta en trofé igen är läget något helt annat. Roma och hela det rödgula Rom står nog i lågor i afton. Lågor av glädje, eufori & att vi faktiskt kan börja hoppas igen. Lågor som eldar upp den där senaste titeln där vi vann ett bonsai-träd i en försäsongsturnering.

Det går att säga att den här turneringen inte har någon särskild höjd. Till er. Kolla på glädjescenerna från Tirana. Tårar. Spelare som lägger sig på knä
för att ta in allt. Mourinho lär nog inte ha någon röst kvar. Det här är det största Roma har fått uppleva i titelväg på ett mycket bra tag. Grazie Roma! 

Att det var en spelare som Nicolo Zaniolo som blev matchvinnare får på något vis symbolisera det här perfekt. En spelare som hela Italien hoppats på men som lidit stort av två korsbandsskador. Tillbaka från skadan så har han fått utstå massvis av kritik från många fotbollstyckare. En hel del har tänkt att allt som kunde bli nu är långt borta. 

Med Zaniolos titelvinnande mål visas något helt annat. Tungan som den unge italienaren räckte ut efter sitt 1-0 kan också vara en tunga från hela Roma mot alla kritiker. 

Den bespottning som kom när Roma förlorade mot Bodö i höstas räcker vi ut tungan mot ikväll. Istället njuter vi av att Roma vinner en titel. Ett Roma med en tränare som vet hur man vinner. Och som får
spelare att tro att det går att vinna.
 

Ikväll vrålar vi ut Grazie Roma! Ikväll gråter vi glädjetårar för att Roma vinner en titel igen. Tårar för att vi har ett lag att hoppas på igen. 

Ikväll kunde inte ens VAR stoppa oss. Grazie Roma!