Ska Nyårsdagen infria nya löften?

Förlusten av Antonio Valencia ter sig allt tydligare. Vårt kantspel har Nani fått på sina ensamma axlar och när även portugisen lyser med sin frånvaro så finns inget nytt fantasifullt eller kreativt alternativ. Inga anfall byggs upp på flankerna längre, inga naturliga inlägg når firma Rooney/Berbatov och inga ytterbackar törs följa med i offensiven beroende på osäkerheten. Jag ser inte vår J.S. Park som en sådan back-up (han har andra egenskaper), Giggs har visat att glansdagarna är borta (som inhopp fungerar han ett tag till) och Obertan får inte chansen (inte ens mot lag i de nedre regionerna).

I mitt inre sinne hade jag hoppats att Sir Alex Ferguson gjort något radikalt. Varför inte skicka ut Rooney på vänsterkanten, låta Obertan/Macheda/Hernandez ta högern och spela med Anderson elr. Scholes bakom Berbatov med Fletcher/Carrick bakom i ett 4-5-1 elr. 4-2-3-1 hur ni nu kallar det? Jag hade hoppats att skotten agerat något helt annorlunda för att vända på naturens alla lagar. För något behövs. Ska farten upp i detta maskineri så måste förändringar till, vi vill alltid ha med tre viktiga poäng i alla våra "viktiga" matcher och vi vill behålla vårt försprång så länge det finns en möjlighet.

När nu januari har ändrat scenen så fortsätter det underbara unika spelprogrammet och vår nästa anhalt är The Hawthorns på Nyårsdagen. För 5-6 år sedan utforskade jag dessa områden och det var väl inga natursköna områden som omslöt West Bromwich Albions. Arenan har dock en fantastisk inramning och stämningen blir som man säger "elektrisk". Med en högröstad och välberest United-publik så kommer vi göra allt för att bära fram våra röda.

På The Hawthorns har vi ett mycket bra facit. På fyra matcher i Premier League har vi fyra vinster och målskillnaden 13-2 och ifjol vann vi med hela 5-0. West Bromwich huserar i de nedre regionerna (med lag som bl.a. Liverpool...) och tar gärna poäng på hemmaplan, något som är en överlevnadsfråga för många bottenlag. För att vi inte ska gå in deras fälla och fortsätta vår svit måste våra röda börja agera som de kan.

Jag tror dock att skotten inte gör några allt för stora förändringar. Hoppet är självklart att Nani är åter spelklar så att vi får en naturlig kant att luta oss tillbaks på. Att Chris Smalling och/eller Wes Brown/John O´Shea får lite speltid i dessa tider är ju inte heller så dumt. En allt för stor frånvaro från Premier League får ju knappast självförtroendet att blomstra. Och eftersom Annandagens önskningar inte höll i mer än 15 minuter (då vi kunde ha haft en ledning med 3-0) och matchen mot Birmingham blev ett slags status quo-inferno så kan vi inte sjunka lägre i kategorin "Årets Frustration".

Hur länge Dimitar Berbatov kan fortsätta sin hysteriska målform är väl lika svårbedömt som att ifrågasätta Wayne Rooney´s tillstånd. Det som glädjer oss är att de båda hittar varandra, trivs med varandra och förstår varandra. Det behöver vi, för om det är någon klyscha som stämmer just i år så är det "det spelar ingen roll vem som gör målen bara vi vinner...". Och mål gör vi, det vi oroar oss för mest är hur de blir serverade sina chanser. Och det ämnet är större som sagt nu när Valencia är borta och Nani inte har kunnat medverka under Mellandagarna.

Jag hoppas min kanske lite för stora negativa inställning förändrar sig snabbt. Men frustrationen är som sagt på gränsen till ett stort genombrott. Vi leder ligan och spelar inte bra. Det får en att tänka tillbaks på 80-talet då det inte spelade någon roll över huvudtaget hur vi spelade för vi vann inget ändå. Hur hade det sett ut om vi spelat bara "normalt" denna säsong? Herre min Skapare, då hade vi haft anledning att prata om "guldsits". Så egentligen är det bara att ta hand om sina egna problem och sluta bry sig om de andra. Detta om något kan Sir Alex Ferguson även om situationen denna säsong är annorlunda mot allt annat vi sett tidigare.

Avslutningsvis höjer jag mitt glas, önskar Grattis på födelsedagen och ett Gott Nytt År.