AS Roma, mitt kära AS Roma, skänker mig så mycket glädje, men också sömnlösa nätter och ångest (ni Romanistis, ni vet). Som Romanista styrs ens mående och humör väldigt mycket av hur Roma presterar både på och utanför plan och någonstans är det just det som gör supporterskapet speciellt. Trots att jag är svensk och bor i Sverige, vågar jag ändå säga att Roma är en kultur och en livsstil, som om jag vore född och bosatt i Rom. För så är det faktiskt, för mig och många andra Romanistis är Roma en enormt stor del av livet.
Premiärveckan är alltid speciell. Det är extremt många tankar och känslor som man går in i veckan med. Genom åren har jag både känt glädje och förväntan, men också ångest och oro. Känslorna och tankarna jag har är ofta ett resultat av föregående säsongs resultat, och exakt så är det för mig nu. Romas smått otroliga avslutning på förra säsongen gör att mina förväntningar är, ja låt mig säga skyhöga, inför den nya säsongen, en optimism jag inte har känt på väldigt, väldigt länge. Låt mig berätta varför.
Ranieri, som tog över Roma i november, förvandlade laget från ett skeppsvrak till en lyxyacht. “Il mister” ingöt mod och passion i en sargad spelartrupp utan självförtroende. Han visade att passion och självförtroende faktiskt kan slå klass. Han fick ut max av varenda spelare, vilket är en enorm egenskap, och att han nu har rollen som rådgivare i klubben spär bara på min optimism ytterligare. Helt enkelt ett genidrag från Friedkins.
Som pricken över i:et kommer nu Gasperini, en tränare som lyckats få ut absolut max från sina spelare och tagit Atalanta till höjder som faktiskt är smått otroliga. Med spelartruppen han hade, som absolut inte var dålig, visade han att det handlar mer om modellen och sättet man spelar fotboll på än vilka elva som står på planen.
Ur ett sportsligt perspektiv är jag inte orolig och faktiskt mycket nöjd med Gasperini som tränare, däremot fanns det andra orosmoln när ryktena om honom till Roma började cirkulera. Att jämföra stora Rom med lilla Bergamo går inte, och på samma sätt går det inte heller att jämföra hur de två “Piazzorna” reagerar vid motgångar. Pressen i Atalanta är inte lika stor som i Roma eller i några av de andra klubbarna från de italienska storstäderna, något Gasperini själv fick erfara under sin korta sejour i Inter.
Men genidraget, att ge Ranieri rådgivarrollen, gör att han kan hantera piazzan i både med- och motgång och låta Gasperini fokusera på fotbollen. Dessutom har Friedkins stått för ytterligare ett annat genidrag genom att ta in Massara som sportchef. Ytterligare en man som har varit i klubben och som känner till piazzan. Klockrent av Friedkins. Staben kan jag knappt vara mer nöjd med. Men hur ser spelartruppen ut?
Sommarens följetong och stora glädjebesked var att Romas bästa spelare och kanske Europas bästa målvakt förra säsongen, Mile Svilar, förlängde till 2030. Där säkrade man både en klassmålvakt inför säsongen samt potentiellt lite klirr i kassan. Backlinjen har förstärkts med den unga Daniele Ghilardi från Hellas Verona samt en högerspringare i brassen Wesley som ser otroligt spännande ut. Han behöver tid för att anpassa sig, men förhoppningsvis är han den spelare som Romas högersida har saknat sedan Florenzi lämnande.
Mittfältet förstärks också, med en ung lovande marockan, Neil El Aynaoui från Lens. En box-to-box-spelare, som med sina defensiva kvaliteter och sin förmåga att avancera framåt kommer att utgöra ett stabilt innermittfält tillsammans med Koné. Den sistnämnda, som var ytterst nära en flytt till Inter, har i dagarna tagits bort från transferlistan och stannar i Roma. Två mittfältare som passar perfekt i Gasperinis offensiva pressfotboll. Det krävs spelare som är villiga att springa, något som Paredes inte hade gillat, men som han inte behöver oroa sig för nu längre.
Längst upp har förra säsongens andra utropstecken, Matías Soulé, presterat bra på försäsongen och ser till och med ut att knipa en startplats framför självaste Dybala som precis har kommit tillbaka från sin skada. Däremot är en spelsugen Dybala inte att underskatta. Det är ett extremt vapen att kunna kasta in “La Joya” i den 60:e minuten. Man vet vad han är kapabel till och han kan mer eller mindre vända matchbilder helt på egen hand.
Dovbyk fortsätter att vara ifrågasatt och har till och med blivit utbuad i några träningsmatcher. Den irländske strikern Evan Ferguson har kommit in från Brighton och var kanske tänkt som en ersättare till Dovbyk. Däremot, har Ferguson presterat mycket bra under försäsongen, och ser nu ut att ta Dovbyks plats som tilltänkt startanfallare. Det återstår att se om Dovbyk ens blir kvar i Roma. Men hur som helst är det två bra anfallare.
Det senaste tillskottet i flocken är den vindsnabbe högeryttern Leon Bailey, som ansluter på lån från Aston Villa. Jamaicanen kan, med sin snabbhet och teknik, slå sin gubbe på högerkanten, och som Romanista kan man bara hoppas på att få se ett samspel mellan Bailey och Dovbyk/Ferguson á la Salah och Dzeko. Önsketänk kanske, men det blir spännande att följa.
Spelare kommer och spelare går, men något som alltid är sig likt är stämningen, trycket och atmosfären på Olimpico. Över 40 000 årskort tog slut i ett nafs och hemmapremiären mot Bologna på lördag är såklart slutsåld sedan länge. Det kommer att bli ett otroligt tryck på Olimpico, och lyckas man göra Olimpico till en hemmaborg kan det räcka långt. Jag tror på vinst, 2–0, och förhoppningsvis tror jag rätt. Att börja säsongen med en vinst är alltid skönt. Mardrömsstarten från förra säsongen sitter ju såklart kvar, och en förlust nu på lördag så… usch… hemska tanke…
Jag tror att Roma löser en topp fyra-placering och når sin efterlängtade Champions League-plats. Det blir en lång resa dit. Säkerligen en känslomässig berg- och dalbana, som vanligt. Det blir inte lätt och det kommer behövas krigas för varenda poäng, men en sak är säker – resan börjar på lördag. Andiamo!
Forza Roma!
Roma
igår kl. 17:19
Tankar inför säsongen 25/26: "Andiamo!
Sommaren och semestern är över och vardagen rullar igång igen, men som tur är betyder det också att fotbollen och Serie A äntligen är tillbaka. På lördag kliver mitt kära Roma in i Calcio-värmen, med nya förhoppningar, nya frågor och samma passion som alltid. Men vad går jag egentligen in i säsongen med för känslor?
Karl Kretz
