Tyvärr så var jag på resande fot igår och hade inte möjligheten att se matchen, ja eller tyvärr, med tanke på resultatet så kan det kanske ses som en befrielse att jag slapp.
Så var dock inte riktigt fallet, Barnsley visade både lagmoral och bra inställning även om tennissiffrorna kanske säger det motsatta.

Eftersom jag inte såg matchen så bygger detta referatet på highlights från matchen, samt vännerna Andy Symcox och Clare Wilsons ord, den sistnämnda var förövrigt på plats på St Andrews igår eftermiddag.

En avgörande situation till att siffrorna blev som de blev hände i matchminut 3 när Mael De Gevigney hamnade på fel sida om Keshi Anderson på en djupledsboll.

Jag har sett situationen, men ingen repris på den ifrån någon bra vinkel. Jag låter därför Andy Symcox sammanfatta, mest för att jag tycker att han gav en mer underhållande version än vad jag annars hade skrivit.
- ”A ridiculous decision”
Andy utvecklar: Mael hamnade på fel sida, la en hand på axeln och Anderson som är en stor och stark kille gick ner som om han blivit skjuten av en sniper.

Jag har svårt att bedöma från de bilderna som jag haft tillgång till, men jag noterar att domarna verkar döma enligt olika regelböcker. Humphrys blev brutalt nerdragen bakifrån mot Wigan i ett rent friläge för en vecka sedan, det renderade endast i ett gult kort.
I gårdagens match så fanns Roberts med på insidan och täckte, är det verkligen en frilägesutvisning då?
Rött kort blev det oavsett för de Gevigney, och Barnsleys chanser till att utmana serieledarna gick från extremt små till näst intill obefintliga.

I den 33:e minuten så gick samma Anderson ner i Barnsleys straffområde och domaren pekade på straffpunkten, på de bilderna som jag har sett så hade jag sannolikt fattat samma beslut, men helt 100 säker är jag inte på om Flavell möjligen var på bollen innan spelaren. Mest med tanke på hur bollbanan blev.
Stansfield gjorde inget misstag från 11 meter, Flavell gick rätt men straffen var så hård och välplacerad att han inte kunde rädda den.

Barnsley visade trots både numerärt och målmässigt underläge en bra inställning, och laget skulle kvittera innan pausvilan.
Det på ett långt inkast ifrån Roberts, McCarthy skarvade vid den främre, och Keillor-Dunn kunde med huvudet styra in 1-1 vid den bortre.

Halvtid 1-1

Birmingham inledde starkast i den andra och Alfie May kunde först göra 2-1 på en hörna, och sedan 3-1 på ett inlägg ifrån vänster. Bägge dessa målen innan 10 minuter var spelade av den andra halvleken.

The Tykes vägrade dock att ge upp, i den 59:e minuten så samspelade Phillips och Humphrys snyggt, vilket ledde till att den sistnämnda kunde skjuta in 2-3 reduceringen ifrån dålig vinkel.

Det jag fått till mig är att Barnsley höll uppe spelet bra i 70 minuter, men sedan så rasade det.
I den 72:a minuten så kom Harris loss till höger efter mindre bra försvarsspel, Harris avslutade sedan iskallt och utökade Birminghams ledning till 4-2.

Dowell kunde sedan göra 5-2 innan Jutkiewicz fastställde slutresultatet till 6-2 i den 89:e minuten.

Ett stort grattis till Birmingham som har infriat de högt ställda förväntningarna och lite till under denna säsongen. Rent matematiskt så krävs det en seger till för att de ska kunna titulera sig mästare, men i praktiken så är det redan klart.
De är mer än värdiga mästare och med detta laget så kommer de inte ha några som helst problem med att hänga kvar i The Championship under nästa säsong.
För Barnsley så var ändå gårdagens insats godkänd. Laget visade bra inställning och höll ändå spelet uppe väl i 70 minuter trots det numerära underläget.
Så här efter 7 raka utan seger så är det sådana små detaljer som man får glädja sig åt.

Birmingham-Barnsley 6-2

1-0 Stansfield 33 straffen
1-1 Keillor-Dunn 35
2-1 May 47
3-1 May 55
3-2 Humphrys 59
4-2 Harris 72
5-2 Dowell 82
6-2 Jutkiewicz 89

Utvisad: Mael de Gevigney 3

Laguppställning

Flawell
de gevigney, Roberts, McCarthy
Phillips(Bland), Connell(Nwakali), Russell, O`Keeffe(Lembikisa)
Humphrys(Jalo), Watters(Lewis), Keillor-Dunn