Ändå är matchen hyfsat jämn. Visst, Falkenberg spelar lågt. Visst, det är få gånger jag blir riktigt nervös när Falkenberg har bollen på HIF:s planelva. Men ändå känns 0-0 hyfsat rättvist. Det är sant att HIF skapade mer än Falkenberg. Det är sant att HIF var närmare 1-0. Men du är också snäll mot Kleber Saarenpää om du säger att resultatet var orättvist.
Jag vill även att du läser föregående meningar en gång till och verkligen låter dem studsa på dina läppar. “HIF skapade mer än Falkenberg”. “HIF var närmare 1-0”. Förlåt om jag säger att detta bör vara ett minimikrav. Förlåt om jag är av åsikten att denna typ av ursäkter till poängtapp numera är så djupt lodade i vissa led av föreningen att jag kan förutspå dem innan presskonferenser och intervjuer. För det är där vi är. Vinnarmentaliteten som en gång fanns internt har spolats bort av den högtryckstvätt av långsiktighet och projektidé som implementerats.
Ursäktande och med hatt i hand måste du framföra dina krav. Att slå Division-1 nykomlingen Falkenberg på hemmaplan. Helst med besked.
Jag vet att ni finns där ute. Ni som säger att jag säger samma sak som jag alltid gjort. Att han den där skribenten på Svenska Fans alltid är negativ. Att han inte förstår att det hela handlar om att bygga en ekonomi. Att spela in talanger.
Dessa ord är sagda med sans och reson. Dessa ord är sanna. Men vi måste också gemensamt kunna sätta krav på HIF och ledande personer inom organisationen. Detta innebär inte bara att vi tillsammans sätter en ribba för var vi ska vara. Utan även att vi sätter ett golv för underprestation. För mig är detta sportsliga golv långt över att kunna hafsa in en 1-0 seger mot en Division-1 nykomling. Men till och med detta misslyckades man med.
Jag trodde i min enfald att detta inte behövde nämnas inför säsongen 2025. Jag trodde att vi var längre fram i processen än så. Men då ledande personer gjort det till en sport att undvika yttra ord som betänker sportslig målsättning och därmed också ansvar från en säsong till en annan, måste vi väl göra detta åt dem. För detta är inte godkänt.
Det är i de isolerade 90-minuterna idag som ord bleknar och aktion visar sig. Det är sällan jag upplever en stress från Kleber Saarenpää och därmed inte heller i spelarnas ansikten. Dagens mest stressade och intensiva spelare offensivt hette Johan Brattberg som med sina utkast och snabba igångsättanden av spelet gav intryck av att han verkligen ville vinna matchen. Max Svensson vände hem med boll vid närmsta syn av gul tröja. Förutsägbart anfallsspel. Stillastående.
Taylor Silverholts-ersättare(?) Adam Akimey fick åtta minuter på sig att från en ytterkants-position rädda tre poäng. Ironiskt nog verkade han mer desperat än Saarenpää själv. För det verkar aldrig riktigt finnas stress, press eller brådska hos Saarenpää. Jag kan därmed bara utgå ifrån att han är nöjd. Det blev ju faktiskt en poäng till slut. Tempot, aggressiviteten, intensiteten tyder på det. Något internt krav kommer aldrig heller från högre ort. För något sådant skulle tyda på kortsiktighet. Något sådant skulle tyda på att kejsaren de facto är naken.
Det är mycket möjligt att folk framöver kommer försöka få mig att framstå som en Rödblå Don Quixote figur. Han som skriver, poddar och twittrar. Men jag vill också försöka få folk att förstå att jag gör detta med HIF:s bästa intresse som ledstjärna. Jag tycker det är viktigt att du, jag, din dotter eller son gemensamt sätter krav på föreningen oavsett om dessa är spelare, tränare, sportchefer eller lunchande styrelsemedlemmar.
Det är dags att inse att tiden med Wahlstedt, Lindström, Andersson och Edman som en gång satte dessa sportsliga krav internt inte längre finns inom klubben. Det är också dags att inse att denna typ av karaktärer inte dyker upp automatiskt från Olympiafältet likt frö ur marken. Det är dags att det går upp för folk att när styrelse, sportchef, tränare och spelare inte riktigt vågar ta bladet från munnen och sätta en daglig sportslig kravbild. Då måste vi göra det åt dem.
Denna externa kravbild måste vara högre än att spela 0-0 mot en Division-1 nykomling. Denna kravbild måste vara så pass hög att Saarenpää känner så pass mycket stress att han funderar på att spela med två anfallare i form av Akimey och Johansson. Denna press måste vara så pass hög att han förstår att han måste vara mer aktiv än vardagliga “Professor Kalkyl-vandringar” längs sidlinjen.
Det är dags att alla förstår att för att kunna förändra framtiden. Då måste man också sätta krav på vardagen.
Detta krav torde vara högre än en poäng. Mot en Division-1 nykomling. På Olympia.
Det trodde jag var etablerat faktum.
