Slarvet

Jag vill inte ens se statistiken från den här matchen, men att vi inte står på tre poäng i tabellen just nu är ett rejält misslyckande. Otaliga chanser skapades men slarv och oskärpa är orsaken till att matchen slutade 0-0. Det här var ganska mycket en måstematch i denna "Dödens grupp", men nu hjälps det inte annat än att åka bort till Paris, Dortmund och nordöstra England och kamma hem segrarna om det ska bli slutspel i år igen.


Pioli

Att i CL-premiären välja att bänka säsongsinledningens främsta mittfältare i form av Tijani Reijnders till förmån för Tommaso Pobega var ett mysterium innan matchen och är fortsatt det efter matchen. All respekt för Pobega, jag gillar honom, men det här är minst en nivå för stort för honom. Att rotera efter fyra ligaomgångar, i den kanske enskilt viktigaste CL-matchen, är i mångt och mycket obegripligt.


Newcastle

Pengar har pumpats in, satsningen är stor. Men det här var inget som imponerade, va? Hade de en enda farlig målchans? Det har också gjorts stor sak i sociala medier om de engelska supportrarnas belägring av Milano. Men det är en sak att vara kung i baren, en helt annan att vara kung på läktaren. Den engelska delen av läktaren var lika tyst som sig brukar i Premier League, och då tillhör ändå Newcastle den mer högljudda delen av britt-bollen.


CL på San Siro

Det borde nästan vara ett krav att alla CL-matcher spelas på San Siro. Arenan är som gjord för dessa kvällar, speciellt med världens bästa supportrar på plats. San Siro är väldigt bra när Inter har hemmamatcher, men det är något helt annat när de rödsvarta med CL i blodet intar rymdskeppet. 


Tonali

Älskade Sandro. Det var jobbigt när ryktena började florera, det var hemskt när affären blev klar, det var ren misär när du dominerade i din PL-debut och det gjorde väldigt ont att idag se dig i en annan tröja än din rödsvarta på San Siro. Men du ska veta att den tröjan alltid finns kvar, när du vill. Åtminstone om du frågar oss supportrar. Det var fint, om än inte oväntat, att se det mottagande du fick av hela San Siro. Sandro Tonali, uno di noi!