Crystal Palace - Aston Villa5 - 0
En dröm i uppfyllelse - men först Selhurst Park
Säsongens sista match avgörs på söndag mot ett Crystal Palace i riktigt fin form. Ett CL-klart Villa reser till Selhurst Park med möjligheten att vid vinst nå den gyllene gränsen på 70 poäng. Något man inte gjort sedan säsongen 1992-1993.
Det är härliga dagar som Villa-supporter efter att Champions League fullbordades genom skrivbordsmanér i tisdags. En bild på Unai Emery dök upp i mitt flöde. Han har båda armarna i luften, händerna knutna, och ansiktsuttrycket utstrålar obeskrivbar glädje, lättnad och ren och skär vinstanda. Den mannens inträde i Aston Villa Football Club har gjort att föreningen efter mer än 40 år återigen ska tävla på klubblags-fotbollens största scen. Jag vill därför inleda den här inför-artikeln med ett tack. För när jag blev supporter till Aston Villa, runt 2007, med Martin O'Neill vid rodret hade 12-åringen i mig stora drömmar om den här klubben. Drömmar om titlar och europa-scener. Sen lämnade O´Neill och drömmaren i mig övergick till att i många fall vara en kritisk realist.
Jag är en drömmare igen, så tack Unai Emery.
Så, med det sagt - vad är drömscenariot på söndag? Tre poäng bärgas och Aston Villa når 70-poänggränsen för första gången på 31 år. Ett annat drömscenario är att Ollie Watkins får göra ett mål vilket gör att han når upp till 20 mål gjorda – också det en eftersträvansvärd gräns för många forwards. Detta blir vi varse om runt 18:57 på söndag kväll. Läser man Birmingham Mails transkript från presskonferensen med Emery är det mindre fokus på söndagens match och mer fokus på reflektioner kring säsongen, vad framtiden kan uppbringa och om det var några trötta huvuden efter galakvällen i tisdags. Emery, precis som jag, pratar återigen om drömmar när han får frågan om Villa kan vinna Champions League:
"It is a dream. It is very difficult. When we were at the beginning of the season playing two matches against City and Arsenal, we won both matches. We were there. Those teams are amazing with consistency. Always I want to get better and I have my dreams. And I believe in my dreams.”
Att stora drömmar får möjlighet till att realiseras är något fantastiskt, och nästa säsong blir otroligt spännande att följa. Men först Selhurst Park.
Det blir spännande att se hur Emery tänker formera startelvan på söndag. Tränare har ju allt som oftast ett match-till-match perspektiv medan jag sitter och skriver om 70-poängsgränser. För inför den här matchen finns det egentligen inget matematiskt att spela för tabellmässigt. Inget ECL att tänka på då Olympiakos gick segrande ur den semifinalen. Får vi se rotationer och lovande akademispelare - eller ska McGinn & Co göra en sista insats innan välförtjänt ledighet? De spelare vi alla fall helt kan räkna bort är Cash, Buendia, Mings, Kamara, Zaniolo, Ramsey och Rogers. Vi tackar för era tjänster denna säsong, krya på er och så ses vi i försäsongen i juli igen.
Crystal Palace är i en god form med där man är obesegrade de fem senaste matcherna, med en resultatrad på fyra vinster och en oavgjord. Olise och Mateta är två spelare som verkligen hittat formen och där får Villas försvar se upp. På Palaces skadelista återfinns Doucoure, Holding, Villa-bekantingen Sam Johnstone och Matheus Franca. Mittfältaren Will Hughes är tveksam till spel efter att han tidigt gick ut skadad mot Wolves senast. Ersättaren till Hughes i den matchen, Ahamada, plockade också på sig ett rött kort, vilket innebär att han är avstängd i matchen mot Villa.
Det är med en rofylldhet jag placerar mig framför TVn på söndag, för oavsett vad som sker i den här matchen, vet jag att dessa rader ljuder på Villa Park vid ett antal kvällskymningar i höst:
Ils sont les meilleurs
Sie sind die Besten
These are the champions
Die Meister
Die Besten
Les grandes équipes
The champions
