Vinst på hemmaplan, smaka på den allihopa. Det har vi inte gjort sedan vi mosade Everton på annandagen och man kan ju simpelt konstatera att det inte var en minut för tidigt. Att vi kan göra detta i en måstematch som denna är så skönt att se. Spelet var ingalunda suveränt men det var stabilt i alla led trots att en viss försvarares marginaler var en smula taskigt tilltagna.

Villa hade inför denna match extrema försvarsproblem, inte spelet som sådant, men det faktum att vi saknade folk att ställa ut på plan. Laursen, Mellberg Cahill, Delaney och Bouma var förväntade att se matchen från läktaren samt att det var frågetecken på Samuel och Hughes. Tack och lov så kom en skänk från ovan i och med att Bouma, Samuel och Hughes kunde starta matchen och de tre startade matchen tillsammans med Ridgewell där bak. Framför allt Boumas återkomst var efterlängtad av underskriven då han varit borta i två månader med knäproblem. En annan statistisk trevlighet är att med Bouma på plan så tenderar vi att inte förlora. Bakom dessa herrar fanns Sörensen som för första fången på mycket länge visade små tendenser av darr. Mittfältet var det förväntade med Barry, Davis, McCann och Milner. Roteringen i anfallstrakterna fortsatte då Angel sattes på bänken och Baros fick kampera ihop med Phillips.

Första halvlek var ganska intetsägande och Pompey hade det mesta av bollen men hade förtvivlat svårt att komma till bra avslut. Det hade inte Villa och den stora målsumparen blev Kevin Phillips som lyckades missa friläge bland annat. Pompeys bästa läge fick O’Neil som tvingade Sörensen till en bra räddning. Målet fick sättas efter en frispark av Milner. Baros fick stå helt omarkerad vid bortre stolpen och nicka in bollen. Horribelt försvarsspel är bara förnamnet. Sörensen gjorde dessutom två bra räddningar till på O’Neil.

Andra halvlek var en stadig promenad från Villas sida. Man kontrollerade halvleken fullständigt med McCann som en ogenomtränglig vägg på mitten, satan va effektiv han var idag. Barry fortsatte sitt fina spel på vänsterkanten och Davis försvann inte som han brukar. Den enda gastkramande delen av matchen kom i slutet av halvleken då Pompey pressade på för en kvittering. Det blev lite onödigt spännande där. Skärpning på den fronten tack, vi måste kunna knyta till säcken ordentligt i dessa matcher.

Spelaromdömen:

Sörensen: Lite darrigare än vanligt, tappade bollar men räddade å andra sidan resten.

Samuel: Fullständigt ointresserad. Utbytt tidigt.

Hughes: Mr. Versatile! Gjorde en kanonmatch i mitten denna gång. Underbar att ha i laget. 

Ridgewell: Tillbaka till gå! Föll tillbaka i gamla synder med felbeslut och drällande. Bra i luften dock.

Bouma: Äntligen tillbaka. Noll misstag och härligt stabil.

Milner: Tillbaka på högerkanten och där är han bäst. Inte topp men bra ändå.

Davis: Illern försvann inte och då är han alltid bra. Oändlig energi.

McCann: Kung av mittenriket. Lysande andra halvlek och passningarna funkade i dag.

Barry: Matchen lirare tillsammans med McCann. Så underskattad att det är löjligt.

Baros: Mål och mycket spring. Tittade upp lite mer idag, tack för det.

Phillips: Missade en del bra lägen men han är väldigt smart. Bra andra halvlek.

De La Cruz: Härlig inställning men matchtempot saknades. Jag kommer sakna honom.

Moore: Inget större väsen men inte misslyckad. 

Publiken: zzzzzzzzzz

Domaren: Inte illa faktiskt. Även om Redknapp tyckte annorlunda vid målet.