Aston Villa fick nöja sig med 0-0 när laget besökte Vicarage Road och nykomlingen Watford. Första halvlek gick klart, i poäng räknat, till Villa, men avsluten var inte hundraprocentiga. I andra halvlek trodde jag med flera att det förlösande målet skulle komma - men istället ska vi vara nöjda med att få med oss en pinne hem till Birmingham, då hemmalaget hade ett par rejäla chanser att avgöra.

Matchen mot Hornets blev precis så tuff som jag anade. Watford spelar en väldigt typiskt engelsk fotboll, vilket orsakade problem i Villas straffområde, speciellt i andra halvlek. Watford kändes lite grand som ett "Bolton Jr" med sina farliga fasta situationer. Satsningarna var stentuffa och i ärlighetens namn hade Villa tur ett par gånger när det osade katt.

Men vi börjar från början. Martin O´Neil hade valt att formera laget precis som det som spelade 1-1 mot West Ham sist. Barry var alltså åter igen vänsterback och vårt nyförvärv Petrov fick plats bredvid McCann och Davis på innermittfältet.

Första halvlek kom att domineras av gästerna från the Midlands. Flertalet gånger var Villa framme vid Watfords mål, utan att för den delen bistå med mer än ett par vettiga målchanser. Petrov kom närmast efter att Mellberg (!) stått för en fin "macka", men Petrovs avslut gick rakt på utrusande Foster. 

Villa visade, stundtals, prov på den fina fotboll som laget faktiskt presterat så här i inledningen av säsongen och det kändes som om målet låg i luften. Angel var hyfsat farlig på huvudet och skapade en del oreda; Gabby firade triumfer ute på sin kant och kändes hela tiden som ett hot mot Watfords backlinje. Petrov var nära att rinna igenom ett par gånger med sin patenterade djupledslöpningar - tyvärr kom han inte närmare än nära, så att säga.

Men andra halvlek blev en helt annan och dyster historia. Watford hade druckit rejält med energidricka och tog kommandot direkt. Mellan ungefär 55:e och 75:e minuten radade laget upp ett par svettiga chanser där Sörensen verkligen fick visa prov på målvaktstalang och höll Aston Villa kvar i matchen. Watford visade prov på styrka i luftrummet och gjorde det svårt för både mittfält och backlinje med sitt direkta spel. 

Målen uteblev dock och 0-0 kändes väl rättvist trots allt i en match som knappast går till historien. Sammantaget gjorde Villa en ganska slät figur och låt oss för guds skull hoppas att detta inte blir början på en lite sämre period. Fram till nu har ju optimismen frodats på Villa Park och vi lyckades få med oss en poäng från svårspelade Vicarage Road - men skönspelet och effektiviteten lös med sin frånvaro.

I Villa kan Gabby, Laursen, Ridge och Sörensen kvittera ut ett G+; Sörensen kanske till och får VG. Annars var det som sagt få riktiga ljuspunkter, och Petrov var exempelvis inte alls lika bra som i sin debutmatch. Men som sagt, vi fick en poäng, och det är ingen enkel uppgift just borta mot Watford. Spelmässigt finns mycket att önska, men vi är fortfarande obesegrade, har en genialisk coach och en ägare med pengar. Vem hade kunnat tro det för bara några månader sen?

The Lion roars again!