Inte en vinst under hela mars månad ännu och visst lär det nog förbli så då United väntar i nästa omgång. För några veckor sedan låg en fjärdeplats inom räckhåll och drömmen om europa levde. Men hur många hade, med handen på hjärtat, trott att Villa skulle orka hela vägen? Efter en färsk förlust mot Sunderland är uppförsbacken brant för MON som inte får spelet att fungera längre. 

Matchen höll inledningsvis ett ganska högt tempo och böljande spel trots lagens defensiva uppställning. Villa spelade i stort sett med Carew ensam på topp och Sunderland med en 4-6-0-uppställning i brist på friska ordinarie anfallare. 

Blek Villa-offensiv
Carew gjorde en väl godkäns insats och hade bland annat en farlig cykelspark precis utanför målramen i den 10:e minuten. Annars hade hemmalaget stora problem med just anfallsspelet och det var egentligen först när Reo-Coker ersattes av Marlon Harewood som det började hända saker. Harewood som i princip bara gjort lyckade inhopp än så länge var riktigt nära att ge Villa ledningen omgående, men sträckte armarna i luften för tidigt då bollen smet tätt utanför stolpen.

Chopra avgjorde
I stället blev ett tveksamt defensivt ingripande från framför allt Zat Knight och Scott Carson, avgörande åt andra hållet med knappt tio minuter kvar att spela. Att Laursen gick bort sig samtidigt som Knight hamnade på efterkälke och Carson kom ut på mellanhand,  innebar att Michael Chopra enkelt kunde lobba in 0-1. Segern på bortaplan var nykomlingarnas första i högstaligan sedan januari 2006 och slutet på en dyster svit. Poängen distansierar även laget med fyra poäng ned till strecket. 

Efter en sådan här match känns det orimligt att landslagsplatser ska tas upp av för tillfället kalla spelare som Carson, Agbonlahor, Young och Barry. Känns som om spelarna är för säkra på sin plats och att det behövs en rejäl omstuvning. Problemet är väl att det inte finns resurser för en sådan i det här läget.