Så var Villa tillbaka i ingenmansland igen då. En åttondeplats med sex matcher kvar att spela. Trots en riktigt bra säsong så ser det ut att sluta ungefär som det brukar. Om inte ett lägligt trendbrott kommer mot Bolton under lördagen.

Den knackiga formen håller allt i sig för Villas del. En nedåtgående form som framför allt grundar sig i ett uselt anfallsspel som knappt existerat. Senaste målet gjordes mot Middlesbrough i början av mars och det tillkom på en straff som vi egentligen inte borde ha fått. Senast blev det en rejäl uppvisning från United som har allt annat än bristfälligt anfallsspel. Martin O’Neill gav Harewood chansen från start för att röra om lite, men utan vidare resultat. Undrar hur hårt MON biter sig i läppen varje gång Defoe gör mål i Pompey. I backlinjen lär nog Mellberg flytta ut till höger igen och Knight tar plats i mitten. Reo-Cokers köttande lär nog behövas mot ett lag som Bolton.

För Bolton är det lite av sista chansen att ta sig över det nedersta strecket som man har fyra poäng upp till. Deras senaste tre poängare kom den 2 februari mot Reading, vilket också är lagets enda seger på bortaplan den här säsongen . Men hemma på ett regnigt Reebok stadium var man mycket nära att snuva Arsenal på konfekten förra veckan, men 2-0-ledningen i halvtid blev till slut förlust med 2-3 trots ett spelarövertag. Kevin Nolan är avstängd och Jääskiläinen, Ricardo Gardner och Nicky Hunt har ju redan ställt in för säsongen. Däremot ser säkerligen Gary Megson till att det blir återbesök för de gamla Villa-boysen Cahill, McCann och Jlloyd Samuel på Villa Park. Samuel som gjorde självmål mot Arsenal och hjälpte till med vändningen.

En seger för Aston Villa känns som ett måste för att rädda hedern och slutet på den här säsongen som annars varit så glädjande. Men Bolton har mer att spela för och matcherna mellan dessa två lag brukar sluta oavgjort så jag tror ändå på ett kryss .