Granskning: Är xG ett skämt? Vi var på plats i Halmstad

Man hör det hela tiden. “xG är bara trams.” “Siffror vinner inga matcher.” “Titta på tabellen i stället.” Och visst vi fattar. För det ser ut som kris. Det är kris i Värnamo!



Värnamo har sparkat tränarduon Ferran Sibila och Robin Asterhed och gått in i omgång 7 utan en enda poäng.

Enligt de förväntade poängen (xPts) borde IFK Värnamo ligga på andra plats i Allsvenskan efter sex omgångar, med 12 förväntade poäng baserat på xG-utfallet i matcherna.

Trots detta står laget på 0 faktiska poäng den största underprestationen i ligan hittills. Det understryker att Värnamos insatser spelmässigt varit långt bättre än resultaten visar, och att det finns god chans att resultaten vänder snart. 

Nedan ser du xPts-tabellen, som enligt statistiken borde ha sett ut så här efter sex spelade omgångar

* Grönt = lag som överpresterat * Rött = lag som underpresterat * Värnamo ska enligt xPts ligga 2:a?

Nedan ser ni den riktiga tabellen efter sex spelade omgångar

*Zooma gärna in för att se siffrorna tydligare

Innan vi ens bestämde oss för att åka till Halmstad kom första maj och klämdagen som ett skänk från ovan. Perfekt läge. Vi hade tid och massa utrymme att grotta ner oss.
Så vi satte oss. Kollade siffrorna, absolut. Men viktigast: vi såg om matcherna. Alla sex.

Vi ville fatta själva. Vad är det som inte stämmer? Vad säger statistiken ? För ska man göra en riktig granskning, måste man börja där. Med vad som faktiskt har hänt på planen.



Det här Värnamo är inget gäng utan ambitioner eller spelidé tvärtom. De har bollinnehavet, passningarna sitter hyfsat och spelarna försöker följa en tydlig plan. Problemet är att allt känns ihåligt, utan stabilitet och helt utan slutprodukt.

Tränarstaben har redan hunnit experimentera med tre olika uppställningar: 4-2-3-1, 4-3-3 och 4-2-2-2. Men ärligt talat känns det snarare förvirrande än flexibelt.

Samma spelare har kastats runt i olika roller match efter match. Frank Junior Adjei har ena stunden varit en defensiv mittfältare, nästa gång ska han vara kreativ playmaker. Luke Le Roux och Simon Thern pendlar mellan dm roller, åttor och tior. Det märks tydligt att spelarna inte har sina roller klara för sig ingenting sitter i ryggmärgen.

Sätter man ihop de sex matcherna ser lagets snittpositioner ungefär ut så här

                                                                               
OBS!?Det här är bara en grov genomsnittsskiss av Värnamos sex första matcher – tänkt för dig som inte sett alla matcherna, så att du snabbt får en översikt av lagets genomsnittliga positioner på planen..

Värnamos största problem har inte varit spelidén utan det som sker från sidlinjen, under matcherna. Trots att tränarduon valt att jobba med bara 19 spelare, näst minst i serien, har de gjort flest byten i Allsvenskan: 27 stycken på sex matcher, alltså 4,5 byten per match.

Det är mer än ligasnittet på runt 4,1, och klart fler än till exempel AIK, som ligger på 3,3 byten.

Men trots alla dessa byten – trots alla försök att förändra, vända, rädda – har laget inte fått någon utdelning. Första bytet kommer ofta redan i minut 69, men inget förändras. Inga sena mål, inga poäng. Bara nya justeringar som slår sönder mer än de lagar.

Samtidigt sitter andra lag still i båten. AIK, Malmö och Elfsborg väntar ofta till efter minut 75 innan de börjar byta. Där handlar coachningen om plan, inte panik. I Värnamo känns det tvärtom: man byter för att man måste göra något – inte för att man vet vad som behövs.

Bytena har inte hjälpt. Tränarnas matchcoachning har inte varit ett vapen. Den har blivit deras svagaste punkt.


*Grafen visar tydligt lag som låter start­elvan spela längre tar fler poäng, medan Värnamo gör flest byten men får nästan inget tillbaka.

Statistiken berättar varför det ser ut som det gör. Värnamo har femte bäst bollinnehav i ligan (54,7 %), slår 372 passningar per match med en hyfsad precision på 80 %. Men vad spelar det för roll när de ändå står på noll poäng? Fem mål framåt, tolv insläppta och sistaplatsen är ett faktum.

Tittar man närmare på försvarsspelet blir det nästan ännu värre. Värnamo har inte hållit nollan en enda gång och släpper i snitt in två mål per match. De gör minst brytningar i serien (6,5 per match) och har också lägst antal lyckade tacklingar (9 per match).

Dessutom vinner laget knappt hälften av alla tacklingar och luftdueller. De tappar bollen 157 gånger varje match överlägset mest i serien. Det här är siffror som beskriver ett lag som hela tiden ligger steget efter. Ingen intensitet, ingen aggressivitet inget "vi först" den typen av känsla.



Och om man vill känna ännu mer oro  kolla på  målvakterna. Hugo Keto släpper in nästan tre mål per match, räddar bara hälften av alla skott han får mot sig och har släppt in fler mål än vad motståndarnas avslut borde ha gett (–1,4 mål).

Viktor Andersson räddar lite bättre men är ännu sämre på att stoppa skott han borde ta (–2,3). Bakom dem finns dessutom ett försvar som snittar ett grovt misstag per match som leder direkt till avslut  och ett sådant har redan kostat ett mål.


*Värnamo släpper in mål på nästan var femte skott och nästan vartannat skott på mål – ett tecken på stora problem i både försvar och målvaktsspel. I andra änden av skalan ligger AIK, som just nu har seriens starkaste försvar sett till hur få skott som leder till mål

Anfallsmässigt är det inte roligare. Värnamo gör knappt ett mål per match (0,83) och har missat sex av åtta stora målchanser hittills alltså 75 % missar. Några av chanserna de sumpat är nästan overkliga.

Minns nån den där öppna måltappen Kalu hade mot Degerfors? Min kollega Eddie och jag kan knappt  tro våra ögon vad vi bevittnar när vi sitter ch kollar om matcherna. Sådana missar ser man knappt ens i ungdomsfotboll.



Värnamos offensiva pjäs Mohammad Alsalkhadi symboliserar allt det här ganska bra också. Han är en kreativ spelare, skapar mycket, har tagit sig fram till nio riktigt bra chanser men står fortfarande på noll mål. När det väl gäller, när han har chansen att avgöra, vet han inte vad han ska göra.

Han är inte ointresserad, men skärpan saknas. Kanske saknas också tydliga riktlinjer kring vad han egentligen ska göra när lägena väl dyker upp. I matcherna både mot BP ocg IFK Göteborg fanns guld läge för mål....


*Värnamo spelar med energi och vilja, och ligger just nu tvåa i ligan över flest skott – ett tydligt tecken på deras offensiva ambition

Samtidigt står Simon Thern nästan helt ensam offensivt. Han har gjort tre assist och skapat flest chanser i laget. Han driver spelet, men vem hjälper honom? Ska han bära hela offensiven på egen hand?


*Mjällby är Allsvenskans mest effektiva lag när det gäller att göra mål, medan Värnamo placerar sig tredje sist – ett tydligt tecken på stor ineffektivitet i avsluten

Problemet med Värnamo kokar ner till en enkel sanning: Laget är okej när de bygger upp spelet, men kollapsar totalt i båda straffområdena. Förlorad markering, sena pressar och ständiga bolltapp gör att laget varit i ledning endast 2 % av matchtiden. Över hälften av tiden ligger de under i matcher.

På tavlan i omklädningsrummet ser taktiken säkert fin ut, men i praktiken verkar ingen veta vad de ska göra när bollen väl rullar. När pressen inte sitter och när laget tappar bollen utan understöd då smäller det varje gång.



Värnamo är ett lag som hela tiden reagerar istället för att agera. De har idéer men vågar inte fullfölja dem fullt ut. Man testar nya taktiska drag men spelarna känns inte trygga i något av systemen. Ingenting sitter automatiskt.

Slutsatsen är egentligen ganska enkel: Värnamo måste bli bättre i båda boxarna. Det låter som en klyscha, men just där avgörs matcher.

I defensivt straffområde missar man enkla markeringar och agerar för långsamt. I offensiven står man still, vågar inte, och missar chans efter chans. Det är inte brist på idéer det är brist på utförande.

Så frågan kvarstår: När ska Värnamo börja omsätta sina xPts till riktiga poäng? Riktiga tabellen säger noll, medan statistiken menar att de borde ha haft tolv. Men om laget inte slutar med att göra bort sig i båda straffområdena, kommer gapet mellan vad de förtjänar och vad de faktiskt får bara bli ännu större. Och ännu mer smärtsamt.



Så vad är det egentligen som inte stämmer? Hur kan ett lag spela tillräckligt bra för att förtjäna tolv poäng – men ändå stå där med tomma händer, omgång efter omgång?

Vi ville förstå. Inte genom en skärm, inte genom ännu en rad xG-grafer. Vi ville se det själva. Så vi åkte till Halmstad. Vi ville stå där på Örjans Vall, andas in matchen, se varje löpning, varje tvekan, varje blick. Se det kameran inte alltid fångar. Se det som inte syns i highlightsen. 



Vill du se hur vår dag såg ut på Örjans Vall?
Kolla på vår video
KLICKA HÄR >>>TikTok  >>>Instagram  >>> X 
Följ oss – fler granskningar och reportage är på väg.

För vi vet att det inte bara handlar om taktik och siffror det handlar om människorna. Om moralen. Om hur spelarna reagerar när någon slår bort en passning. Tar man hemjobbet ändå? Hänger axlarna? Vem kliver fram och styr när det blåser?

Är det Robledo som tagit kommandot redan nu, eller är det kanske Simon Thern som håller ihop det på planen?

Vi ville ställa  frågorna som behövde ställas – till tränaren, till spelarna och till siffrorna själva. För kanske är xG ett skämt. Kanske inte. Men något i den här historien skaver, och vi ville ta reda på vad.



Inför vår liveobservation var vi klara över vad vi ville fokusera på: Hur beter sig Värnamo i båda boxarna? Ser vi en tydlig pressstruktur?

Fylls offensiv box med tajming? Vem tar ansvar när det svajar? Små detaljer en tappad markering, en felbedömning i press, ett passivt hemjobb det är sånt som just nu kostar laget varje match. Och det är just sånt man inte alltid ser på ett taktiskt klipp. Man ser inte helheten

Kommer Juan Robledo att kunna tända gnistan igen? Det är en central fråga. Men lika viktigt är det att se om spelarna fortfarande tror, fortfarande kämpar för varandra. Vi ville inte bara se vad som hände  vi ville förstå varför det hände. För Värnamo har idéerna. Det vi försöker ta reda på nu är om det finns någon kvar i laget som kan utföra dem.



Det började redan på uppvärmningen. Robledo, ständigt i rörelse, energisk som få, satte tonen långt innan avspark. Värnamo kom ut fast beslutna, började rulla direkt. Tålmodigt. Svängande spel inledningsvis, men snabbt hittade man mönster bra bredd med aktiva ytterbackar, trebackslinje i bollinnehav där ytterbackarna klev högt.

Bollen rullades fint, man visade tålamod. Halmstad, däremot, valde att sjunka. Låg försvarslinje, tajta block. Robledo var hela tiden aktiv i sidlinjen 

I defensiven formade Värnamo en tydlig 5-2-3, där Thern ofta drogs ut mot kant för att stänga ytor. Centralt var Le Roux på tårna, Hugo Andersson styrde sina linjer med rutin. Men Halmstad började smått låna boll – dock mest genom låga spelvändningar.

Första hörnan kom i minut 10, och det var där allt sprack.

En målvaktsmiss på den hörnan, dålig positionering, svag tajming i man-man-markeringen – och 1–0 till Halmstad. Det var en chockstart. Vad skulle hända nu? Hade Värnamo motivationen att svara?

Minuten efter slog en stressad passning nästan sönder allt – friläge för Halmstad i minut 12, men den här gången räddade Keto i målet. Regnet hade börjat påverka mattan. Planen blev hal, studsarna opålitliga – och ytterbacken Björnström hade det riktigt tufft. Hans inledning var svag.



Lagdelarna i Värnamo blev för långa, avstånden mellan mittback och mittfält växte. Passningsspelet hackade. Det var svårt att tränga igenom ett lågt, kompakt Halmstad som låg djupt och väntade.

I minut 19 slog Halmstad en lång boll bakom – friläge igen – och ännu en gång klev Keto fram med en stark räddning. Det var tydligt nu: ytan bakom Värnamos backlinje fanns där hela tiden.

Försvaret började chansbryta, ett tecken på desperation. Framåt fanns nästan ingenting. Ingen närvaro, inget anfallsspel. Kalu – ensam, frustrerad – sprang i djupa ytor utan att få understöd. Han hade redan fått ta mycket stryk. I minut 22 visade han irritation efter en tuff närkamp.

I minut 23 pausade spelet efter en fast situation, och Robledo kallade på Grozdanovic. Nya direktiv, en justering. Det började märkas direkt. I minut 26 fick Värnamo till en bra variant på hörna – tredje raka – men samtidigt hade Grozdanovic fortsatt problem med Halmstads långa bollar.

Trots det – energin var där. Ingen hängde med huvudet. Värnamo kom fram bra på kanterna, framför allt runt minut 29. Men återigen: det var tunt i boxen.


Man började ändå justera bättre mot djupledsbollarna. Halmstad låg kvar i sitt kompakta, svårgenomträngliga block. Men efter snacket mellan Grozdanovic och Robledo började mittbacken kliva upp hårdare i rygg, framför allt mot Naseem Mohamed.

Hörna igen i minut 31 – men inlägget, som så ofta, blev utan skärpa. Boxen för tom.

Samtidigt – Halmstads målvakt kontrollerade luften med pondus. Värnamos hörnor var för svaga. Kalu drog på sig sitt andra tröj ryck – en sen tackling, gult kort i minut 33. Han klagade inte, men behövde vara försiktig nu. Grozdanovic såg ut att ha ansvar för nr 18 i Halmstad – ren man-man-markering.

Och så – från ingenstans – en chans för Värnamo, friläge. Gabriel Valentin drog ner Kalu. Frilägesutvisning. Rött kort för Halmstad i minut 37.

En öppning. Robledo kallade direkt på Ermin, och även Björnström kom dit. Direktiven var tydliga. Justeringen att låta Grozdanovic kliva upp högre hade minskat ytan bakom Halmstads mittbackar.

Frispark i minut 38 – ett läge efter utvisningen – men utförandet var svagt. Trots övertaget i antal spelare var det Halmstad som kändes mer aggressiva. Man rev i tröjor, störde, störde igen. Värnamo-spelarna började däremot ta mer initiativ i boxen – en synlig boost av att vara en man mer.

Efter justeringen växte Grozdanovic. Plötsligt en gigant i backlinjen. Men så kom nästa smäll. Oskärpa i markeringen, passivitet i defensiv box – Mohamed högg igen. 2–0 till Halmstad. Efter målet såg Värnamo vilsna ut. Oorganiserade. Halvtid och 2-0 till Halmstad.

Värnamo kom ut till andra halevlek med bra tryck. Hörna direkt i minut 47. Men Halmstad kontrade – och precis som tidigare var man kliniska. 3–0. Oskärpa igen, straffade igen.



Kenan Bilalovic pratade med Robledo vid bänken – omgående skickades offensiva spelare ut för uppvärmning.

Bilalovic byttes in i minut 52, ersatte Björnström. Värnamo ställde om till fyrbackslinje. Bilalovic ut på kant, Zeljkovic och Kalu upp på topp. Men samma visa fortsatte. Nära friläge igen för Halmstad efter långboll. Wenderson fick nya instruktioner – Robledo ville ha mer löpningar i djupled. Han såg märkbart irriterad ut. I samråd med Thern signalerade Robledo i minut 59 åt Adjei – bytet kom i minut 65.

Adjei inledde svagt – tappade boll på mittplan, vilket ledde till en rakt löpt kontring från Halmstad. Försvaret lyckades den gången styra undan.

Men spelet hann haverera innan dess. Nytt slarv. Halmstad spelare ensam på bortre – 4–0, Agnero. Värnamo såg sig omkring – ingen markering, ingen ansvarig. En riktigt fin boll – men ett riktigt gratis mål.

Man saknade en nia. En större, starkare anfallare att hålla upp boll på. Halmstads backlinje hade ingen att stångas i denna matchen mot de kom undan billigt när det gäller den biten, Ändå – efter en hörna i minut 65 – kom ett tröstmål. 4–1. En fantastisk bollträff av just Kalu som jag i skrivande stund skriver lite ngativt om typiskt... 


Värnamo forcerade nu allt till högerkanten. Offensiv vilja fanns. Men besluten – panikartade, förhastade. Robledo skickade direktiv till Rapp i minut 70. Ville se målvakten gå upp mer för att vara alert när Halmstad kmmer i komtringar med den vassa djupledsbollen.

Men på planen: inga ledare, ingen som manade på. Varför?

Publiksiffran: 4464.

I minut 76 – för första gången – syntes inte Robledo ute i sitt tekniska område. Ett tecken? Gett upp hoppet? Inte bra signal...

Så kom 4–2. Efter ett nytt inlägg slarvigt  Halmstad  försvar nickade  undan dåligt. Ajdin Zeljkovic tackade och la in bollen i mål.

Thern och Robledo såg frustrerade ut. Adjei? Mest irriterad på sina lagkamrater – gnällde, klagade, pekade efter egna misstag. Bilalovic? Osynlig tyvärr på andra kanten inget större avtryck värt att nämma

Sista 10: fortsatt forcering på högerkanten – och det är också där man har mest framgång. Man kommer till inlägg, men saknar skärpa. Det blir svårt att forcera på riktigt. Det finns hopp – men det känns mer som ett desperat hopp än en tydlig plan.

En spelare som ändå höll sig kvar i kampen var Värnamos Hugo Andersson. Inte bäst på plan – men kämpade till slutet.

Vi åkte till Halmstad för att förstå vad som händer i Värnamo. Och vi tror att vi vet. Det här är inte ett dåligt lag. Det är ett splittrat lag. Ett lag utan tydliga roller. Ett lag där ingen bär idéerna. Ett lag där inget händer i boxarna – bara utanför.

De har förlorat sju matcher. Men siffrorna säger att de kunde ha vunnit fyra.

Och det är kanske det som är det farligaste av allt. Att de tror att det ska vända – men inget görs för att det ska hända.



Så vi sökte svar. På planen, i siffrorna, i kroppsspråken. Från sidan – vad ledarna tycker. Till slut fick vi också ställa frågorna själva. Vi fick en snabb pratstund med Juan Robledo. Jonas Thern valde att inte närvara, och det respekterar vi.

Vad tar du med dig som positivt från den här insatsen?
”Att vi inte ger upp. Att vi trots 0–4 försöker. Att vi gör två mål borta mot ett lag som är bra hemma. Det är inte mycket, men det är något. Och det måste vi bygga på.”

Kändes det som att det blev svårare att tränga igenom Halmstad efter det röda kortet?
"Grejen är – det handlar inte om att det blev svårare, utan hur vi positionerar oss. Vi visste att de skulle ligga lågt, så vi försökte trycka upp våra wingbacks. Samtidigt fyllde vi på med en offensiv mittfältare i inre korridor och en till centralt, så vi hade tre mot två där inne. Det lyckades ganska bra. Men kvaliteten på sista pASSEn brast – ofta fastnade de på första försvararen. Där brister vi just nu. Sen måste jag lyfta en annan sak: vi behöver fler löpningar in i boxen. Det kan inte bara vara nian som står ensam där. Vi behöver minst tre, gärna fyra spelare som tar sig in i boxen när vi anfaller."

Känner du att ni saknar lite fysisk närvaro offensivt – hade ni behövt en längre, starkare nia i den här matchen?
"Jag tror Johnny kan göra det jobbet. Men det här var hans första match som nia – han har tidigare spelat som vänsterytter, så det är en ny roll för honom. Det tar lite tid att vänja sig."

Och nu har du kanske en hel vecka på dig att förbereda laget – vad vill du hinna implementera?
(ler) "Kanske får jag en vecka på mig – vi får se."

Kommer du leda laget i nästa match?
Bra fråga .... ”Jag vet inte. Jag gör mitt jobb nu. Det är klubben som bestämmer.”

Det var inga stora ord. Inga löften. Bara ett konstaterande. Värnamo famlar – även vid sidan om planen.

Och kanske är det just där problemet är som störst. Inte i xG-tabellen. Utan i tystnaden efteråt. I ett svar som ekar tomt: “Jag vet inte.”

Så frågan kvarstår: Hur många gånger till kan ett lag spela bra – men förlora – innan ingen längre tror på det de försöker göra?

För om inget förändras – då spelar det ingen roll vad xG säger.

Det luktar Superettan 2026.....

Stort tack till Halmstads BK och Robert Nordström för att ni gav oss möjligheten att närvara på plats och genomföra vår granskning från Örjans Vall.

Vill du se hur vår dag såg ut på Örjans Vall?  KLICKA HÄR >>>TikTok  >>>Instagram  >>> X