Det har onekligen varit en märkligt svag inledning på säsongen. 0-0, 0-1, 0-3 och 0-0 är en resultatrad som få - om ens någon - hade kunnat förutspå. Bortblåst är den kreativitet och det flow som tog Villa till stordåd i förra säsongens Champions League och en slutlig sjätteplats i ligan. Visst kunde vi se tendenser till de stillastående och fantastilösa försöken till fotbollsspel även förra säsongen, men att vi skulle vara så här tandlösa i ligasäsongens inledande 360 minuter var svårt att föreställa sig. Tvärtom hade man kunnat hoppas på att den relativt låga omsättningen i spelartruppen skulle ge en rivstart på säsongen jämfört med de lag som har haft många nykomlingar att spela in i sina lag.
På den individuella fronten är det mycket oroande att ledande spelare som Morgan Rogers och Youri Tielemans har evighetslångt upp till sin högsta nivå, även om nämnda spelare i samma veva har levererat i sina landslag.
Om man ska leta glädjeämnen så är det ändå - matchen mot vår skräckmotståndare Crystal Palace undantagen - att försvaret har hållit ihop på ett skapligt sätt. Därtill känns det bra att “The World’s No 1” är kvar i klubben och tillbaka i god form, vilket Emi Martinez visade med hållen nolla mot Everton.
Vi vet också att mycket handlar om ett mentalt spel. När det lossnar kan det mycket väl gå fort åt andra hållet, men det krävs förstås att någon boll studsar rätt och därmed in i mål ganska snart så att den förhatliga nollan spräcks.
Helst redan i tredje omgångens ligacupmatch på Gtech Community Stadium, där Villa har revansch att utkräva efter 0-1-förlusten i ligan för tre veckor sedan.
Hur resonerar Unai Emery? Kör han med en tänkt förstaelva för att se om den destruktiva förtrollningen kan hävas, eller låter han bänkspelarna få en chans, så som brukligt är när det handlar om ligacupmatcher i ett tidigt stadium. Förmodligen en del av både och. Med frånvaro på Andres Garcia, Boubacar Kamara, Ross Barkley och Amadou Onana är inte truppen bred nog för större rotationer utan att hamna nere på fjunisarna.
Förväntat är ändå att Jadon Sancho får göra sin debut och att Harvey Elliott samt kanske även Victor Nilsson Lindelöf får ytterligare en del minuter efter sina debutinhopp mot Everton.
Kanske är det dags att ge Carabao Cup en ärlig chans för glädjefylld anfallsfotboll och eventuellt ett avancemang längre än fjolårets åttondelsfinal där - just det - Crystal Palace gav oss respass efter tredjeomgångsviktorian mot Wycombe.
Hemmalaget Brentford har redan varit i aktion i cupen genom en 2-0-seger mot Bournemouth. Självförtroende från den och förmodligen även från 2-2-matchen mot Chelsea den gångna helgen, där en sen kvittering av Carvalho gladde laget från västra London.
Brentford har för övrigt gjort en helt okej säsongsinledning, med tanke på förutsättningarna. Flera stjärnspelare har lämnat, till exempel Bryan Mbeumo och Yoane Wissa, liksom även succémanagern Thomas Frank. Den senare har ersatts av oprövade irländaren Keith Andrews. Trots det har Brentford levererat spelmässigt positiva signaler så här långt, rakt motsatt mot vad Aston Villa har gjort.
Så, om man ska gå efter formkurvan blir det avancemang för The Bees, men om man hoppas på en förlösande känsla för The Villans starkare trupp så blir det bortaseger. Eller är oavgjort den logiska utgången? I så fall blir det straffläggning direkt.
Ovisst var ordet, sa Bill. Visst är det ordet, sa Bull.
Aston Villa
idag kl. 21:00
Brentford-Aston Villa, Carabao Cup: När kommer islossningen?
“En tuff start på säsongen, vilket vi jobbar hårt för att ställa till rätta. Detta kan bara göras genom att bli starkare och mer enade.” Efter fjärde matchen utan mål framåt skickade Aston Villas kapten John McGinn ett budskap att ta med sig in i tisdagens ligacupmatch mot Brentford.
Morgan Carlsson
