Jämfört med matchen mot Stoke gjorde AML en förändring och det var att Ireland fick chansen på Heskeys bekostnad. Detta då Heskey återigen var skadad. Ireland var bra senast han var med mot Arsenal men var tvungen att gå av pga av skada redan innan halvlek.


Första halvlek:
Villa visade direkt att den gryende formen man visat på slutet höll i sig och att man inte kastat in handduken innan matchen. Båda lagen kände på varandra utan att skapa några riktigt farliga lägen. Den som imponerade mest i början var Ramires som kämpade och slet och vid ett flertal tillfällen lyckades sno åt sig bollen. I den 23:e minuten fick Chelsea en solklar straff när Drogba bryter sig in i straffområdet och Dunne kommer något sent i sin glidtackling och är aldrig nära bollen. Drogba tar själv straffen och sätter den under Guzan som inte alls är långt ifrån att rädda straffen. Villa fortsätter att jobba på och hänger inte direkt med huvudena trots underläge på Stamford Bridge.
Redan 5 minuter efter Chelseas ledningsmål visar Ireland och N'Zogbia prov på fint samspel och Ireland kan kvittera efter att ha satt sin egna retur. Det var tur för Terry då han räddade första skottet med handen på mållinjen så hade Ireland missat returen borde det blivit straff och utvisning av Terry. Ireland som förövrigt var planens gigant första halvlek. Äntligen fick alla Villa supportrar se prov på den Ireland som var så bra i Man C. Fortsätt på denna linjen så slipper Villa titta nedåt mot det förhatliga strecket. Annars var första halvleks roligaste sekvens när Drogba rider på Warnock. Båda såg lika nöjda ut så de kanske hade en dejt senare på kvällen


Andra halvlek:
I andra halvlek var det Chelsea som tog tag i taktpinnen men de hade svårt att hitta rätt med sista passningen. Villa var farliga i sina omställningar och det kändes som att det fanns en plan bakom kontringarna något jag saknat tidigare under säsongen. Att det skulle bli fler mål kändes ganska givet och med missat friläge från Gabby och ribbträff av Torres så skulle den gamle Petrov träda fram som nästa målskytt. Efter att brutit Chelseas uppspel kunde Clark slå en smörpassning så Petrov blev fri med Cech och kunde behärskat sätta 2-1. Känns som att Petrov har hittat den gamle målformen från sina Celtic dagar igen. Strax därpå skulle Ireland träda in i handlingarna igen och bryta en sidledspass från Lampard. Ireland fick fritt fram mot mål men passade Bent som kunde rulla in 3-1 och matchen kändes mer eller minde över. Chelsea hade några chanser men det blev ingen panik i Villa och årets största skalp var tagen.


Matchen som helhet var ett stort steg i rätt riktning och AML köper sig lite tid. Efter Liverpool matchen som var katastrof i andra halvlek sågade jag AML rejält. Efter denna matchen får man krypa till korset. Är det så här AML vill spela ser jag en framtid. Speciellt som han ger ungdomarna sin chans att växa in i laget. Alla som kommit in har fått ett flertal matcher att växa in i rollen och inte bara sporadiska matcher. Nu knäcker vi svanensjön och tar andra raka!


Up the Villa