Vi som är på den rätta sidan gick in till matchen med tankarna på Bradbury. Som Bosse Hansson säger på sista varvet. USA, Kina, Korea, Kanada och australiensaren är avhängd.
Vi som kan vår historia och tror på hoppet ser detta som Brighton, West Ham, Watford, Bournemouth och Aston Villa är avhängda…..
Men hur ska dessa 4 lag kunna trassla in sig i en nordamerikansk/asiatisk blandning och ramla i sista kurvan och därefter står Grealish med armarna över huvudet och tänker. Japp, Premier League på Villa Park även nästa år.
Ja, först var väl en vinst mot Crystal Palace ett måste?? Efter en fantastiskt intetsägande första halvlek så går Villa till halvtidsledning med 1-0. Den på forumet totalt inkompetenta egyptiern Trez gör ett förlösande mål i 49:e minuten. Matchen dittills hade innehållit lite VAR, Mr Moss denna gång i kontrollrummet och ett antal felbeslut av båda lagen.
Det positiva var återigen Luiz, Konza, Mings och Hourihane. Många gjorde mycket jobb, men halvleken var inget som man sparar som introduktion för framtiden.
Dock så kommer Villa ut till andra halvlek och fördubblar !!! sin målskörd. Det är en än gång faraonernas sniper som gör mål. (Han har gjort några viktiga i både cup och liga i år, även om han är helt helt urusel enligt många)
Sen är det väl ganska konstigt att det inte blir mer mål i matchen? Reina gör skäl för sin lön och Davis och Trez leker kurragömma med bollen på något sätt. Matchen blir även lite grinig och vår fd. kelgris får se det röda på slutet. Tror INTE att en tränare är nöjd med detta.
Vad betyder då detta?

Jo att hoppet lever, trots att alla andra resultat gick mot Villa.

Att vi kommer att spela med exakt samma 11:a igen där Hourihane får vara så bra som han var i denna match. Att Elmohamady får spela sådär kantigt som bara han kan och att snart snart så kommer även Davis och Samatta att göra mål

Nu möter vi ett Everton som inte har något alls att spela för. En 3:a nu skulle smaka fågel, samtidigt som W o W möts, och det svartröda laget ska till Champions Leaguespelande City. Vinst på torsdag kan innebära en jäkla spänning i sista två kurvorna. Jag känner i luften att vi kan lyssna på Bosse Hansson igen och om det är kanadensaren eller kinesen som gör oss sällskap på rätt sida strecket, struntar jag totalt i.