Malmö FF vann läktarkampen-men vem vann coachkampen på Gamla Ullevi?

Malmö FF vann läktarkampen – men vem vann på tränarbänken?

Det vi ville kolla på idag var det viktigaste av allt: hur såg matchcoachningen ut när Gais tog

emot Malmö FF på Gamla Ullevi? Analysrummet var på plats för att se allt med egna ögon.

Fredrik Holmberg har gjort ett starkt jobb med Gais, som nu gör sitt andra år i Allsvenskan

efter resan upp från division 1. Det här var inte första gången han ställdes mot Henrik

Rydström och Malmö FF heller. Men Malmö är alltid en stor utmaning.

Rydström behöver egentligen ingen presentation. Han är en tung profil i svensk fotboll med

två raka SM-guld (2023 och 2024), en cuptitel och matcher i Europa League med Malmö.

Vi hade också ett extra öga på Gais skyttekung Diabaté, som leder skytteligan. Men idag på

Gamla Ullevi fick vi se mer av Västerås-versionen av Diabaté – han kom till lägen, men bollen

ville inte in.

Publiksiffran hamnade till slut på cirka 11 300 besökare för dagens match på Gamla Ullevi.

Malmö FF kom till Göteborg med över 3 000 supportrar och skapade verkligen stämning.

Något som måste hyllas är tifot inför matchen. Det kanske var basic i sitt utförande, men det

var otroligt vackert och mäktigt.

MFF-fansen kanske inte är de lyckligaste i svensk fotboll just nu, och efter matchen hördes

tydliga ramsor som “Vakna Malmö” när spelarna skulle tacka av supportrarna. Det sa sitt om

känslorna efter 0–0. Men läktarkampen fick de ändå vinna idag, trots att Gais knappast var

tysta.

Gaisfansen gjorde sitt för att försöka matcha ljudkulissen från Malmö och även om man

kanske hade önskat en ännu mer fylld arena, känns det tydligt att de som står bakom Gais

hellre ser passionerade supportrar på plats än att bara fylla ut arenan med en och annan

medgångssupporter, som man lätt kan locka i en stad där Häcken och IFK Göteborg också

konkurrerar. För den som håller på Gais handlar det mer om att ha en levande, sjungande

skara än om att skryta om publiksiffror.

Men vad såg vi egentligen från tränarbänkarna? Det var tydligt att Gais och Malmö FF klev in

med olika idéer och olika behov och när 90 minuter var spelade var det också tydligt vem

som vann matchen i matchen.

Malmö FF började som vanligt i sitt 4-4-2 men lät vänsterbacken Busanello gå långt upp i

banan. Därför såg laget mer ut som tre backar bakom två mittfältare och fem anfallare.

GAIS ställde upp i ett kompakt försvar (4-1-4-1) och satte sin mittfältare Holmén tätt på

Rosengren för att stoppa spelvändningar. Malmö höll mest i bollen men skapade bara ett

skott.

Efter en kvart började GAIS pressa högre, särskilt genom Amin Boudri. Malmö tvingades då

slå längre bollar och GAIS fick kontra. Milovanović och Niklasson hade varsin chans, och

GAIS vann avslutsstatistiken med 6–1 under den här perioden.

Henrik Rydström lät Oliver Berg gå inåt från högerkanten. Det gav Rosengren mer yta

centralt, och Malmö hittade upp med bollar på Isaac Kiese Thelin (bland annat ett friläge i 27:e minuten).

Trots det var GAIS närmast mål före paus genom en dubbelchans för Lundgren och

Thomasson.

Statistik i halvtid

• Bollinnehav: GAIS 44 % – Malmö 56 %

• Skott: GAIS 11 – Malmö 6

• Touch i straffområdet: GAIS 19 – Malmö 8
  GAIS fick alltså ut mer av sin mindre boll.

I andra halvlek fortsatte Malmö med samma idé men la i en högre växel. Busanello gick ännu

högre upp, så GAIS backade hem och blev i praktiken ett 4-5-1.

• Taha Ali fick flera en-mot-en-lägen men avsluten satt inte.

• Rosengren slog två fina crossbollar mot högerbacken Karlsson, men Malmö kom inte till ett rent avslut.

• GAIS hotade ändå på kontring; Diabaté fick ett skott blockerat men visade att omställningsspelet levde.

Efter 60 minuter stod matchen och vägde och båda tränarna började förbereda sina första byten. Mer om effekten på bytena kommer vi till senare.....

Holmbergs matchplan ? Spring, Stäng och Stör

Gais sprang totalt 118 289 meter, Malmö 117 600. Det är nästan lika, men Malmö hade mer

boll, vilket betyder att Gais fick springa mer utan boll för att stänga ytor, täcka fickor och

hindra Malmö från att vända upp.

På plats syntes det tydligt hur Rosengren ofta blev isolerad och fick felvänd boll på mitten

medan Gais mittfältare, flera över 31 km/h i toppfart, satte press så fort Malmö vände hem.

Rosengrens maxlöpning låg på 27 km/h, medan Lundgren och Ågren nådde 31,1 och

31,9 km/h siffror som berättar om skillnaden i intensitet.

Rydström frustrerad ?

Runt 30:e minuten såg vi Rydström frustrerat vifta med armarna när Malmö rullade runt.

Statistiken bekräftar bilden från arenan Malmö slog fler passningar (507 mot 412), men de

blev ofta sidled. Gais var raka, och det syntes i skotten: Gais hade 21 totalt mot Malmös 12

varav 14 innanför straffområdet (Malmö bara 8).

Vi såg också hur Kiese Thelin ofta fick droppa ner, vilket lämnade ytor tomma i djupled. Trots

att Malmö hade 40 touch i Gais straffområde (Gais hade 58), blev det sällan farligt eftersom

skotten ofta blockerades (Malmö fick 6 skott blockerade, Gais 10).

Byten, jakten på energi?

Man märkte det tydligt från sidan när Rydström började fundera efter en timme. Malmö hade

mycket boll men inget tempo, och Rydström tittade oroligt mellan mittfältet och bänken.

GAIS låg stabilt i sitt 4-3-3 och var redo att hugga direkt när Malmö slog en dålig passning.

Därför var det Malmö som gjorde bytena först de behövde energi, fart och en chans att

bryta dödläget.

Först in var Adrian Skogmar i minut 61 när han ersatte Taha Ali. Skogmar sprang mycket och

försökte hota bakom GAIS backlinje, men Ågren och Beckman stängde ytorna hela tiden

tillsammans med Wängberg. Skogmar vann bara 2 av 7 dueller på marken och tappade

bollen flera gånger, och Malmö fick aldrig ut det de ville av bytet.

Kenan Busuladzic kom in för Lasse Berg Johnsen och Emmanuel Ekong för Oliver Berg.

Idén var enkel: få in spelare som kunde driva bollen framåt, vinna fler dueller och ge Malmö

ett högre tempo. Busuladzic satte nästan alla sina passningar och rörde sig bra mellan

linjerna, men han vann bara 2 av 5 närkamper och såg osäker ut när GAIS stängde av ytorna.

Ekong kom in med fart, tog löpningar och fick iväg ett skott ett fint läge i den 83 minuten men

Krasniqi fick göra en fin räddning, men i övrigt så släppte GAIS mittfält inte till något

och Ekong tappade boll fyra gånger på bara 9 bollkontakter.

När klockan närmade sig 76 minuter och Malmö fortfarande inte hade hittat något sätt att

bryta igenom, skickade Rydström in Daníel Tristan Gudjohnsen istället för Kiese Thelin för att

skapa hot i djupled och trycka tillbaka GAIS. Men Gudjohnsen hann inte göra mycket med

bara 6 bollkontakter på sina 14 minuter. När Sead Hakšabanović kom in för Hugo Bolin i

minut 81 gjorde Malmö ett sista försök att få in någon som kunde göra något på egen hand

men även Haksabanovic blev fast i GAIS försvar trots 15 bollkontakter och en lyckad dribbling.

Medan Malmö jagade en lösning, valde GAIS att vara lugna. Holmberg väntade och bytte först

när Malmö hade börjat tappa fart.

I minut 62 kom Axel Henriksson in för Milovanovic. Tanken var tydlig GAIS ville ha in en

spelare som kunde springa mycket på högerkanten och hjälpa Lundgren och Diabaté i

pressen mot Malmös vänsterkant, där Busanello och Zätterström började trycka upp.

Henriksson levererade direkt han vann alla sina luftdueller, stängde kanten och tvingade

Malmö till dåliga passningar.

När Malmö började ta fler risker svarade Holmberg med sitt andra byte i minut 76 när

Becirovic ersatte Niklasson. Här ville GAIS få in fräscha ben högt upp för att orka pressa och

kunna hota i kontringar. Becirovic gjorde jobbet och tog sina maxlöpningar, även om han bara

hann med tre bollkontakter och ett avslut utanför.

Till sist, när Malmö skickade fram allt de hade, satte Holmberg in Jonas Lindberg i minut 86

istället för Boudri. Tanken var att hålla i bollen och ta ner tempot. Och det gjorde han.

Lindberg satte alla sina passningar, vann en duell, rensade en boll och såg till att

matchklockan tickade ner medan Malmö började stressa.

Efter alla byten blev det tydligt på planen hur matchbilden ändrades. Malmö blev bredare i sitt

4-4-2 med Ekong och Hakšabanović högt upp, men det öppnade ytor bakom dem där GAIS

kunde pressa. GAIS höll fast vid sitt 4-3-3 men blev ännu tajtare, med Henriksson och

Lindberg som hjälpte till på kanterna och Becirovic och Diabaté som sprang i djupled när läge

na kom.

Det här var inga byten bara för att göra något. Rydström försökte forcera fram ett mål och

tappade rytmen i laget. Holmberg styrde matchen med sina byten och behöll sin struktur.

Malmö hade mer boll och slog fler passningar, men det var GAIS som vann coachmatchen.

Vi såg det tydligt på plats den här matchen slutade 0–0 just på grund av bytena. Varje gång

Malmö bytte tappade de fart och tydlighet i sitt anfallsspel. Varje gång GAIS bytte fick de in

ny energi och stängde matchen ännu bättre. Rydström hade bollen men Holmberg hade

planen.

Och ibland är det inte spelarna som avgör matcherna. Ibland är det tränarna och när tavlan

visade 0–0 på Gamla Ullevi hade Holmberg redan vunnit matchen i matchen.

Diabaté då ?

Vi såg honom redan på uppvärmningen, Diabaté när han tog sina explosiva sprinter längs

sidlinjen. Han var taggad, men det blev en match där han ständigt var nära men aldrig fick

utdelning.

Han började med en assistförsök i minut 23, när han hittade Wängberg i en liten ficka med

en enkel passning. Wängberg avslutade rakt på mål. Det var där vi såg att Diabaté droppade

ned smart i mellanrummet.

I minut 43 var han nära igen. Han tog en bra position på en Beckman kross, nickade men

skottet blockerades i straffområdet. Någon minut senare (min 55) var han på plats inne i boxen

och fick till ett avslut, men det blockerades direkt.

I minut 66 och 67 hade han sina två bästa chanser. Först ett vänsterskott från mitten av

straffområdet, sedan ett högerskott från höger i boxen, båda efter fina framspel från

Niklasson efter kontringar där Diabaté satte fart i djupled. Båda gångerna gick bollen precis utanför stolpen. Läktaren reste sig varje gång men bollen ville inte in.

I minut 78 var han inblandad i ett inspel när han serverade Boudri, som fick sitt skott

blockerat. I minut 85 var det Diabatés tur igen när han sköt med högern från höger sida i

boxen, nära, men till vänster om mål, efter pass från Lundgren.

Hans arbetskapacitet var det inget fel på över 10 km sprunget och snabbast på planen flera gånger i maxlöp.

Men när Holmberg skrek från sidlinjen att ”vi behöver fler runt Diabaté!”, syntes det varför.

Han blev ensam. Av Gais 58 aktioner i sista tredjedelen var han bara direkt inblandad i 5

avslutsmoment, vilket är för lite för en spelare av hans kaliber.

Samtidigt såg vi varför Gais vill spela på honom. Han höll undan Malmö-backarna i luften han

hotade ständigt med sina löpningar, han tvingade Busanello och Zätterström att kliva ned

djupt i banan och skapa ytor åt Lundgren och Holmén centralt.

Men precis som siffrorna visar trots att Gais vann markduellerna (51 %) och var hetare i

boxen (14 skott från insidan straffområdet mot Malmös 8), blev det en match där Diabaté

lämnade planen utan poäng.

När han gick av planen syntes frustrationen. Han tackade för bollarna men skakade på

huvudet. Det var en sådan dag. Nästa gång sitter den.

Holmberg vann coachmatchen

På planen vann Holmberg. Hans Gais sprang mer än Malmö, täckte rätt ytor och vann

kampen på mittfältet. Gais hade bättre passningsprocent där det räknas, sköt mer, var hetare

i duellerna och gjorde matchen fysisk.

Rydström fick se sitt Malmö fastna i sitt rullande.

Malmö vann ljudet på läktarna men Holmberg tog poängen i matchen i matchen.

Presskonferensen: Vad sa Rydström och Holmberg?

Rydström sa: “Jag är besviken över vår insats i stort. Vi mötte Mjällby borta senast och tyckte

vi var bra då, vi borde vunnit den matchen, men jag är glad att vi inte förlorade den här match

en mot Gais idag.”

Han menade att laget just nu har en “rätt så tråkig stabilitet” men i övrigt många individuellt

svaga insatser, men trots det kan de ändå vara med och fajtas hela vägen och vara svåra att

bryta ner.

“Men vi måste kräva mer av vårt bollinnehav. Det var passivt och förutsägbart hela tiden, och

i kombination med att vi förlorar många andra bollar så pressar Gais ner oss, framförallt i

vissa lägen i andra halvlek, och det kändes farligt i straffområdet.”

Han sa också att han ändå var hyfsat tillfreds med att laget spelar med “hyfsat nya

mittbackar” och tyckte att Nils hanterade matchen bra, men det fanns tendenser till

misskommunikation mellan Busanello och honom där de inte lyckades plocka upp Gais löpningar.

“Det fanns inspel som var lovande för Gais och vi vill inte vara i sådana situationer. Idag såg vi

helt enkelt tama och gråa ut.”

Fredrik Holmberg i Gais var nöjd och tyckte detta var en stark prestation med tanke på vilka

de mötte, något som måste vägas in i summeringen.

“Men sett över det finns det inte mycket att klaga på när det gäller arbetsinsatsen och hur vi

tar oss an matchen. Det syns att det finns ett självförtroende och ett mod i vårt sätt att spela,

och det gillar jag,” sa Holmberg.

Han tyckte mycket i matchen var jämnt men önskade att de kunnat få in några av inspelen

med lite bättre kvalitet.

“Med lite bättre kvalitet i de avgörande momenten kunde vi fått in ett mål idag, men de har

också ett bra läge med Ekong på slutet där Mergim får göra en fin räddning.”

Holmberg avslutade:

“Men som sagt, prestationen och grabbarnas jobb går inte att klaga på, men det är klart att

jag hade gärna vunnit idag.”

Vi vill passa på att rikta ett stort tack till GAIS – och särskilt till Szofia Jakobsson för

möjligheten att närvara på plats. Som alltid också ett varmt tack till alla trevliga

medarbetare och värdar som jobbade matchdagen och gav oss ett så fint bemötande.