3 Snabba (från arenan live)
BoIS-press i öppningenAsterheds lag klev högt i inledningen och satte direkt press på VSK:s trebackslinje. De första 15-20 minuterna präglades av aggressiv återerövring och vinst av andra bollar.
VSK identifierar BoIS högerkant
Kalle Karlssons lag sökte konsekvent ytorna bakom BoIS högerkant, där Kevin Jensen – i en ovan roll som högerback – tidigt fick mycket att hantera.
VSK:s balans centralt ger kontroll
När BoIS tappade sin höga press efter första kvarten tog VSK över mittfältet. Diagne och centrala linjen styrde rytmen och höll Landskrona borta från farliga ytor.
3 Djupa (från arenan live)
Zon 1 – Försvar & målvaktVSK:s treback med Nsabiyuma som central mittback blev en mur i första halvlek. Han vann de flesta dueller mot både Asare och Xavier, och styrde laget tryggt i uppspelen. BoIS tappade en del balans defensivt när Melker Jonsson tvingades utgå, och även om Gustav Wiström gjorde ett okej inhopp saknades Melkers positionsspel och ledarskap. Kevin Jensen i högerbacksrollen löste sin ovana uppgift bra defensivt, men VSK identifierade tydligt hans kant som en yta att attackera.
BoIS målvakt Pettersson hade en skakig match. Han räddade laget vid något enstaka läge, men såg osäker ut i luftspelet och på inlägg. Det andra målet – där VSK:s avslut gick rakt på honom men ändå slank in – blev ett tydligt exempel på att hans prestation inte var på den nivå BoIS behövde för att hålla sig kvar i matchen.
Zon 2 – Mittfält & speluppbyggnad
BoIS satte tonen i matchen genom att fullständigt kväva VSK:s speluppbyggnad första 15–20 minuterna. Diagne och Ring såg vilsna ut på mitten, VSK hade svårt att spela sig loss och BoIS vann nästan varje andra boll. Men när energin började ta slut, efter den intensiva pressen och med en tung, blöt matta efter det kraftiga regnet innan avspark, valde BoIS att sjunka ner en aning. Det blev matchavgörande. Genom att släppa initiativet bjöd de in VSK i matchen.
När Melker Jonsson försvann från backlinjen påverkades även uppspelen bakifrån – VSK kunde täppa till ytorna centralt och tvinga BoIS till längre, mer chansartade bollar mot Xavier och Asare. Från att ha varit helt avskuren första kvarten växte Diagne i Vsk in i matchen, tog över stora ytor centralt och började skydda ytorna med hög effektivitet. Hans brytningar ledde till flera omställningar – och hans eget mål till 1–0 kom som följd av ett väl avvägt inlägg mot bortre där han dök upp i rätt yta. Landskrona gjorde fel att sjunka, men press i högsta växel tar enormt på krafterna, särskilt på en tung matta.
Zon 3 – Anfall & sista tredjedelen
VSK:s anfallsvapen låg hela tiden i ytorna mellan BoIS ytterback och mittback, och det var där de gång på gång försökte slå till. Första målet till 1–0 kom efter just den typen av sekvens: ett inlägg från högerkanten där Diagne dök upp på bortre och nickade in ledningen. Även 2–0 var en produkt av VSK:s förmåga att snabbt växla kant för att sedan hitta centralt och attackera innan BoIS hann ställa om sitt block – ett avslut som egentligen inte var märkvärdigt men där Pettersson i BoIS-målet stod för en svag insats.
Offensivt för BoIS var första halvlek nästan en lektion i frustrerad ineffektivitet. Edi Sylisufaj var helt osynlig, Rahmani isolerad på sin kant och Xavier fastnade konstant i dueller med Nsabiyuma. VSK:s treback höll ihop boxen och tvingade BoIS ut på kanterna, där inläggen ofta blev statiska och lätta att försvara.
Förändringen kom efter trippelbytet i mitten av andra halvlek: Stark, Mohamed och Street gav BoIS ett helt annat djupledshot och en energi som tvingade VSK att sjunka lägre. Stark utnyttjade sin fart på högerkanten, Mohamed pressade högre upp och Street tog fler dueller mot Frederic centralt. Reduceringen till 2–1 genom Max Nilsson på en fast situation gav ännu mer tryck, och sista kvarten var BoIS klart mer närvarande i sista tredjedelen.
Problemet var att det fortfarande saknades struktur i besluten. Landskrona skapade tryck – men inläggen var ofta av låg kvalitet, spelvändningarna gick för långsamt och VSK kunde döda tid genom att vinna de avgörande nickduellerna i boxen. De sista minuterna speglade egentligen hela BoIS match: energi och vilja fanns, men den där avgörande spetsen saknades.
Matchens spelare – Frederic Nsabiyuma (VSK)
Frederic spelade en mittbacksmatch som håller toppklass i Superettan. Från första minuten tog han bort Xavier och Asare helt ur matchen. När BoIS pressade högt i början höll han ihop VSK och såg till att inget blev farligt centralt. När BoIS sedan föll tillbaka och VSK började ta över spelet, tog han ännu mer ansvar. Han styrde backlinjen, bröt många passningar centralt och slog bra passningar framåt. I luften vann han nästan allt, och på marken var tajmingen perfekt. Frederic var en stor orsak till att VSK kunde spela tryggt och hålla ihop bakåt.
Underskattad – Kevin Jensen (BoIS)
Kevin fick en ovan roll som högerback i den här matchen, trots att han egentligen är offensiv ytter. Det märktes knappt att han spelade ur position – han gjorde jobbet på ett bra sätt. När VSK försökte anfalla mycket på BoIS högersida stod Kevin rätt, stängde ytor och hanterade Julius Johansson på ett stabilt sätt. Han tog få risker framåt, men fyllde på vid rätt lägen och hjälpte laget i uppspelen. Det här var en insats som kanske inte märks i rubrikerna, men som laget tjänade mycket på.
Underkänt – Marcus Pettersson (BoIS)
Pettersson hade en skakig match i målet. Redan i första halvlek blev det lite osäkert vid några inlägg där han inte riktigt bestämde sig om han skulle gå ut eller stanna. Det blev extra tydligt vid 2–0-målet där skottet inte var otagbart, men där hans reaktion var sen och han stod lite fel. För BoIS, som behöver trygghet från målvakten för att deras spelidé ska fungera, blev det här en match där svagheterna i målet kostade.
Presskonferens & Inifrån Arenan
Kalle Karlsson (VSK)
Analysrummet: ”Kalle, du nämner att ni är mer stabila nu än under de första 5–6 omgångarna. Kan du utveckla vad du menar med det – vad exakt innebär den stabiliteten?”
Kalle Karlsson:
– ”Vi har fått en stabilitet genom att få tillbaka viktiga spelare, bland annat Magnusson och Simon. Det har varit tufft för dem eftersom de kom in i säsongen som långtidsskadade. Vi visste redan i början av säsongen att vi inte skulle ha dem tillgängliga direkt, men de är spelare som varit här länge och som är viktiga både i omklädningsrummet och ute på planen. De vet exakt hur vi ska agera i olika situationer, och det är otroligt viktigt – särskilt i en klubb som vår som haft en extrem omsättning de senaste två åren med många spelare ut och in. Att ha dem tillbaka har gjort att laget uppträder mer moget. Kärnan i truppen är tydligare och det gör oss mycket mer stabila.”
Analysrummet: ”Kalle, nu när ni är i så bra form och har en vinnande aura – hur jobbar du som tränare med att få in mentaliteten i spelarna att det fortfarande är en match i taget som gäller? Att huvudet inte flyger iväg, att man inte blir kaxig och slappnar av bara för att Allsvenskan känns inom räckhåll?”
Kalle Karlsson:
– ”För två år sedan när vi tog oss upp till Allsvenskan från den här serien så var det precis den mentaliteten vi gick in med – en match i taget. Och jag tror inte det är något problem i vårt omklädningsrum idag heller. Serien är så pass jämn, det är otroligt tight. För bara några veckor sedan var det tre poäng upp och tre poäng ner till kvalstrecken. Det kan svänga snabbt, och det vet vi av erfarenhet. Så det kommer fortsätta vara en match i taget som gäller för oss. Jag tror inte spelarna riskerar att sväva iväg – det har aldrig varit ett problem tidigare och det kommer inte vara det nu heller.”
Robin Asterhed (LBoIS)
Analysrummet: ”Robin, Edi Sylisufaj var ganska osynlig i första halvlek men kom in lite bättre i andra. Sedan bytte du ut honom. Var tanken med bytet att hans prestation inte var tillräcklig, eller var det något planerat i förväg att han bara skulle spela runt 65 minuter?”
Robin Asterhed:
– ”Det var inget planerat. Vi behövde fortsätta pressa Västerås och jaga matchen, och då ville vi ha in spelare som kunde ge nya pressmeter. Vi tyckte att Xavi kom in och gjorde det bra, han hotade ytorna bakom på ett bra sätt, var bra med boll och i de situationer där vi såg farliga ut var han högst delaktig. Utifrån det kändes det rätt att låta honom vara kvar längre. Sedan bytet med Street – tanken där är att han är stor och stark, kan hålla i bollen men samtidigt hota bakom. Vi behövde helt enkelt in fräscha spelare som kunde fortsätta driva på.”
Analysrummet: ”Robin, du nämner att ni som lag har stor utvecklingspotential i spelet ute på planen. Kan du utveckla vad du menar med utvecklingspotential?”
Robin Asterhed:
– ”Framför allt handlar det om vårt spel runt offensivt straffområde. Vi behöver spela mer med varandra där, involvera fler spelare med bättre tajming och synkronisering – speciellt i de centrala ytorna. När motståndarna försvarar med många spelare måste vi kunna hitta vägar att spela snabbare och bryta ner blocket.
Sen handlar det också om vårt försvarsspel. Vi släpper till för många avslut emot oss. Det är kanske inte alltid stora målchanser direkt, men situationer som leder till skott, som i sin tur ger returer – och där kan motståndaren straffa oss. Vi måste bli bättre på att hålla kompakt, stänga ytorna tidigare och se till att vi har fler kroppar mellan bollen och vårt mål.
Så de två stora grejerna är: skapa fler riktigt bra chanser framåt och stänga ner betydligt bättre runt vårt eget straffområde.”
Efter matchen fick vi även en pratstund med Christian Stark
Analysrummet: ”Hur kommenterar du din insats idag?”
Christian Stark:
– ”Jag tycker att det var ett bra inhopp. Jämfört med matchen mot Kalmar så kändes det bättre idag. Jag fick ju framför allt ett läge där jag fick iväg ett skott, men överlag var det ett bra inhopp.”
Analysrummet: ”Du kom in med bra energi, precis det laget behövde. Vad fick du för instruktioner av Robin när du skulle hoppa in? Vad sa han till dig på sidlinjen?”
Christian Stark:
– ”Han sa åt mig att hålla mig brett och att gå på djupledsbollar – att använda min fart helt enkelt. Det är det jag är bra på. Några gånger blev det farligt, och för mig handlade det bara om att gå ut, köra och ge allt. Jag hade ingenting att förlora.”
Analysrummet: ”Är du nöjd med den roll du har i Landskrona, eller känner du som ung spelare att du behöver mer minuter för att fortsätta utvecklas?”
Christian Stark:
– ”Om vi ska vara ärliga så behöver alla spelare minuter, men jag jobbar stenhårt varje dag för att få mer speltid. Sakta men säkert kommer det. Det gäller bara att fortsätta köra.”
Analysrummet: ”Hur långt har du kvar på kontraktet med BoIS?”
Christian Stark:
– ”Jag har kontrakt till 2027.”
Analysrummet: ”Så klubben har en långsiktig plan för dig – men det är viktigt att poängtera att det är vi som säger detta: Det är synd att en så talangfull spelare som du får sitta på bänken, med den kvalitet och spets du har. Många lag hade kunnat utnyttja det mer. Hur ser du på det?”
Christian Stark:
– ”Ja, det är vad det är. Men jag måste också vara ärlig: startar jag inte, så är det på grund av mig. Jag måste fortsätta kämpa, träna hårt och ta vara på de inhopp och chanser jag får. Och jag måste prestera när jag väl får minuter – som läget jag hade idag framför mål, den måste jag sätta. Då visar jag att jag är redo och kan leverera när det gäller.
Många säger till mig att jag är ung och har tid, men klart att jag hade önskat fler minuter. Samtidigt vill jag understryka att jag måste bli mer effektiv framför mål. Jag litar på att klubben har en plan för mig. Min uppgift är att jobba ännu hårdare, så kommer allt falla på plats.”
Noterbara saker En punkt som inte går att bortse från är domarinsatsen. Matchen leddes av Magnus Lindgren – och tyvärr blev det en insats som väckte en hel del reaktioner. Det här var en match med flera märkliga beslut, och känslan är att Lindgren själv bidrog till att stämningen blev mer fientlig både på planen och på läktaren.
Det var inte enskilda felbeslut som stack ut mest, utan helheten. Kort som kändes slumpmässiga, frisparkar som dömdes i ena riktningen men inte i den andra, och sekvenser som lämnade både oss och publiken undrande. Istället för att kyla ner matchen skapade domarens agerande snarare mer irritation, vilket satte sin prägel på matchens energi.
Förutom domarinsatsen finns det en detalj som sticker ut kring arrangemanget. Den tillresta Västerås-klacken placerades på huvudläktaren, bland hemmafansen. Ett ovanligt – och ärligt talat märkligt – beslut av arrangören. Att blanda bortaklack och hemmafans på så nära håll riskerar att skapa onödig spänning. Även om det inte blev några incidenter den här gången, var stämningen stundtals het och laddad. Samtidigt ska det lyftas att Västerås-klacken levererade – högljudd, passionerad och ett konstant stöd från första till sista minuten.
Västerås lämnar Landskrona IP med ännu en seger som stärker bilden av ett lag i harmoni. Organisationen sitter, formkurvan pekar uppåt och man visar återigen att man kan hantera olika matchbilder.
För Landskrona är det ännu en match där prestaionen inte räcker för tre poäng. Fyra matcher utan seger och två raka förluster på hemmaplan gör att frågan växer sig större: behöver Asterhed och klubben agera på marknaden och värva in spelare för att nå den potential som Robin pratade om?
