Ajax

idag kl. 20:19

Historien om Ajax del 9: 1971 - 1973 – Världens bästa lag

Ajax firar 125 år. Det är därför hög tid att skriva den definitiva Ajax-historien. Nu om hur Ajax befäste sin position på toppen av världen, hur totalfotbollen nådde sin absoluta topp – och hur det började knaka i fogarna.

William Edström

william.edstrom@svenskafans.com

@wyeds

Läs också:

Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”

Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid

Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen

Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt

Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran

Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas

Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån

Historien om Ajax del 8: 1969 - 1971 – Gloria Ajax

För flera viktiga nyckelpersoner var triumfen i Europacupen 1971 slutet på resan med Ajax. Kaptenen Velibor ”Vasco” Vasovic som kommit till klubben från Partizan Belgrad 1966 och lyft försvaret till en helt ny nivå med sitt ledarskap, hårdhet och vinnarmentalitet, valde att sluta på toppen av sin karriär, 32 år gammal. Han led också av astma vilket kan ha påverkat beslutet.

”Vasco” flyttade hem till Belgrad och blev tränare för Partizan. Han tränade senare bland annat även PSG och Röda Stjärnan innan han sadlade om till advokat. Han var också en stark kritiker mot Jugoslaviens fotbollsförbund, inte minst när landet sönderföll i krigen på 90-talet. Sommaren 2000 talade han på möten för ett parti lett av Slobodan Milosevic fru Mira Markovic. Fem dagar efter att Milosevic regim störtats i oktober 2000 bröt sig Vasovic och en grupp anhängare in på fotbollsförbundets högkvarter i hopp om att ta kontrollen över det i det politiska kaoset, men kuppen misslyckades. Två år senare dog Vasovic av en hjärtattack, 62 år gammal.

Mittfältaren Nico Rijnders lämnade också, han fick ett bra anbud från FC Brügge (numera Club Brügge) och Ajax sålde. Kanske för att Arie Haan, som stått på tillväxt ett tag nu var redo att ta över, efter sitt finalmål och allt. Men vissa rykten hävdar att Ajax ordförande Jaap van Praag kände till att Rijnders hade hjärtproblem och därför inte stod i vägen när Brügge kom med ett bud. Sorgligt nog kom Nico Rijnders liv ta en mörk vändning och sedan ta slut alldeles för tidigt.

I november 1972 segnade Nico Rijnders ner på planen under en match mot Club Liège. Han var kliniskt död på gräsmattan, men lagläkaren Michel D’Hooghe – senare FIFA:s högste medicinske rådgivare och ordförande för Belgiens fotbollsförbund – lyckades återuppliva honom. Spelarkarriären var över och Rijnders blev assisterande tränare för Club Brügge och sen huvudtränare för Racing Harelbeke i belgiska fyran. Men nya hjärtproblem på julafton 1974 gjorde att läkare avrådde honom från all inblandning i idrott.

Ajax och Club Brügge spelade en välgörenhetsmatch för Nico Rijnders 1975. Då han inte kunde spela fotboll eller träna lag startade Rijnders en sportaffär, men den gick dåligt. Hans fru lämnade honom och han utvecklade alkoholproblem. 3 mars 1976 insjuknade Rijnders under karnevalen i Deventer och låg på sjukhus där några dagar. Den 16 mars 1976 avled Nico Rijnders, ensam i sin våning ovanpå sin igenbommade sportaffär, av en hjärtattack. Han var 28 år gammal.

Mest betydelsefullt avsked sommaren 1971 gjorde Rinus Michels. Mästartränaren hade nått sitt mål. Han hade tagit Ajax från nära botten av Eredivisie i januari 1965 till Europas bästa lag i juni 1971. Nu lämnade han för FC Barcelona där han kom att fortsätta förändra fotbollen för evigt. Strikt meritmässigt kan Michels tid som Ajax-tränare summeras till fyra ligatitlar, tre cuptitlar och så en Europacuptitel. Men hans eftermäle är förstås omätligt. Få människor kan påstås ha verkligen helt fullkomligt förändrat en klubb i grunden, för alltid. Rinus Michels gjorde det i Ajax. Och i Barcelona. Han förändrade holländsk fotboll – holländsk självbild och samhälle – för alltid. Han förändrade hela fotbollsvärlden för alltid. Inte för inte utsågs han till århundradets tränare av FIFA 1999 och fotbollshistoriens främste tränare av France Football 2019. RInus Michels dog 2005, av komplikationer efter en hjärtoperation. Han var 77 år gammal.

Hur ersätter man en general?

Den otacksamma uppgiften att efterträda Rinus Michels på tränarposten fick Stefan Kovács. Ett oväntat val. 51-åringen, en etniskt ungersk rumän, hade en medioker spelarkarriär bakom sig där han stod i sin bror Nicolaes skugga (Nicolae Kovács en av fem spelare att delta i alla tre VM före andra världskriget). Han blev sen tränare, först i tre olika klubbar i Cluj (Unversitatea, Dermata och CFR) innan han nådde framgång med stora Steaua Bukarest som han ledde till en ligatitel och två cuptitlar. Men han var fortfarande i stort sett okänd utanför Rumänien. Steaua hade åkt ur Europacupen i första rundan 1968/69 och inte tagit sig längre till åttondelsfinal i Cupvinnarcupen – där de förlorat med totalt 7-0 mot PSV hösten 1970, samma PSV som Ajax besegrade utan problem.

Stefan Kovács med sin fru på Schiphol.

Kovács stod i stor kontrast till Michels. Michels, inte för intet kallad ”De Generaal” var en imposant figur som varit i Ajax i åratal som spelare och ledare, som alla kände och alla hade stor respekt för i och med hans framgångar och för hans ledarstil byggd på disciplin och auktoritet. I hans ställe kom nu en mycket mild och timid outsider.

Det sägs att Cruijff testade Kovács på första träningen genom att medvetet panga en boll mot honom när Kovács var inbegripen i samtal med assisterande tränaren Bobby Haarms. Kovács ska ha elegant tagit ner bollen, passat tillbaka den och lugnt uppmuntrat Cruijff att använda insidan av foten mer när han skjuter.

Kovács har aldrig blivit lika omtalad som Michels, men hans betydelse för Ajax borde inte underskattas. Att gå från Michels till Kovács var nog precis vad Ajax behövde. Kovács gav spelarna mer frihet vilket fick dem att utvecklas ännu mer och totalfotbollen att fullständigt blomma ut i all sin prakt.

Vad gäller lagbygget tog tysken Horst Blankenburg, som tidigare hoppat in vid skador, över efter Velibor Vasovic bredvid Barry Hulshoff i mittlåset. Arie Haan, som ju hoppat in och gjort mål i Europacupfinalen 1971, tog över Nico Rijnders gamla plats på mittfältet. In i truppen kom också Gerrie Mührens lillebror Arnold som övertog Haans tidigare roll som avbytare för mittfältarna. Dessutom flyttades en snabb och målfarlig högerytter upp från ungdomslaget: Johnny Rep. Han fick mer och mer speltid allt eftersom, men ”Mr. Ajax” Sjaak Swart var fortfarande förstavalet på högeryttern.

I skymundan så anslöt en grovjobbande innermittfältare Ajax reservlag från RKSV De Meer. Han var 20 år gammal och ingen stor talang – annars hade Ajax snappat upp honom långt tidigare. Han hette Aloysius Paulus Maria van Gaal men föredrog att kallas Louis. Han skulle få vänta på sin chans att göra avtryck i Ajax.

Med det laget gick Ajax in i säsongen. Piet Keizer ärvde kaptensbindeln från Vasovic efter en omröstning bland spelarna på försäsongen. Ajax var möjligen en aning sega i starten med onödiga kryss mot Sparta Rotterdam och FC Groningen under några av de tidiga omgångarna i Eredivisie, men poängen rullade in stadigt och spelet såg bättre och bättre ut.

Man inledde Europacupen med att bekvämt slå Dynamo Dresden med 2-0 hemma i första matchen. Den matchen följdes av en första uppvisning av Kovávcs Ajax, mot NAC Breda. Trots att halva startelvan saknades – Piet Keizer och Johan Neeskens var avstängda och Sjaak Swart, Wim Suurbier och Gerrie Mühren alla tre skadade – vann Ajax med 5-0. Den överlägsenheten även med en reservbetonad elva var en fingervisning om vilken nivå Ajax nu höll.

0-0 i returen i Dresden innebar avancemang till nästa runda. Från Östtyskland till Rivieran för Ajax del, Olympique Marseille med Roger Magnusson väntade. Ajax tog lätt på de franska mästarna. Man vann med 1-2 på Velodromen och utklassade sen L’OM med 4-1 på Olympiastadion hemma i Amsterdam. En match där Kovács Ajax visade upp ännu mer av sitt register, med ökad frihet för spelarna än under Michels tid.

Frihet under ansvar

Frihet under ansvar var Kovács melodi och det fick inte minst Johan Cruijff att blomma ut ytterligare.

Efter andra matchen mot Marseille var det dags för den första nyckelmatchen i ligan, hemmamatchen mot Feyenoord. En tät och besynnerlig match slutade med 2-1-seger för Ajax efter ett mål av Sjaak Swart och att Feyenoords kapten Rinus Israël satt en boll i varje bur.

Ajax ångade på efter det och gick på julledighet obesegrade i alla tävlingar och med 14 raka segrar sen den mållösa returen mot Dynamo Dresden. Man spelade sagolik fotboll.

I december 1971 mottog Johan Cruijff som förste holländare någonsin Ballon d’Or i en jordskredsseger med nästan dubbelt så många poäng i omröstningen som tvåan Sandro Mazzola. George Best var trea. Piet Keizer kom på nionde plats.

Ajax oslagbara form och magnifika fotboll fortsatte in i det nya året 1972. Segersviten hölls vid liv med resultat som 8-3 mot Zwolle i cupen och 7-0 mot Groningen i Eredivisie.

I mars var det dags för kvartsfinal i Europacupen, mot Arsenal. 25 år sen Ajax blev ligamästare i Arsenal-tröjor när man hade det knapert efter kriget och ”Den flygande holländaren” Gerrit Keizer löste biffen.

Sex år tidigare hade Ajax haft enorm respekt för den engelska ligamästaren Liverpool och chockat både sig själva och fotbollsvärlden när man utklassade dem på Olympiastadion. När Arsenal nu kom till stan för att möta regerande Europacupmästarna Ajax var läget förstås helt annorlunda, med engelsmän som respekterade ett självsäkert Ajax. Johan Neeskens var avstängd och Kovács lösning på det var offensiv – Cruijff blev mittfältare och renodlade centern Dick van Dijk fick plats i kedjan.

Arsenal tog faktiskt ledningen, men teknikern Gerrie Mühren kvitterade före paus. Och i andra halvlek fick han från elva meter sätta 2-1 inför nästan 54 000 åskådare. Ett självmål av George Graham – senare legendarisk tränare – i returen på Highbury beseglade Arsenals öde och skickade Ajax vidare.

Däremellan hade man vunnit med 4-1 mot PSV och 0-1 mot NEC i ligan. Highbury-matchen följdes av 2-0 mot DWS och en ny 1-0-seger mot NEC i kvartsfinalen av cupen. Ajax hade med det vunnit 26 matcher i rad och ännu inte förlorat en match på hela säsongen.

Skadad Johan Cruijff på läktarplats med frun Danny och dottern Chantal. Till höger skadade liberon Horst Blankenburg.

Därför var det som ett aprilskämt när Ajax 1 april 1972 förlorade med 3-2 mot Go Ahead Eagles. Deventer-laget hade tagit ledningen, men mål av Neeskens och Cruijff hade vänt matchen till Ajax fördel. Men två nickmål av Go Aheads center Ruud Geels, Hollands överlägset bäste huvudspelare genom alla tider, vände tillbaka matchen till Go Ahead. Geels kom några år senare göra helt andra avtryck i Amsterdam.

Hela registret

Kanske tappade man fokus för stunden då semifinal i Europacupen mot Eusebios Benfica hägrade. Benfica som man gått tuffa bataljer mot några år tidigare – då en tredje och förlängning av en avgörande skiljematch och Inge Danielssons briljans krävdes för att sära på lagen.

Ånyo blev det en tajt match, men Ajax lyckades hålla Eusebio och målfarlige Artur Jorge i schack. Det som till slut fällde avgörandet var Sjaak Swart och Piet Keizers samarbete, uppbyggt under decennier tillsammans. Keizers vänsterfot till Swarts högerfot till dubbelmötets enda mål.

Mellan de två Benfica-matcherna krossades först MVV med 8-0 och sen slogs Volendam ut i semifinalen av cupen. På det kom en av de mest klassiska De Klassiekers någonsin för Ajax del. Man var fullkomligt överlägsna Feyenoord på De Kuip och spelade ut den eviga rivalen efter noter. Efter att Piet Keizer fastställt slutresultatet 1-5 till Ajax stod han kaxigt stilla, bredbent i Feyenoords straffområde och såg sig långsamt omkring på förnedrade motståndare och en ursinnig, besviken hemmapublik med en min som sa: Kom igen då, var det allt ni hade? Full av typisk Amsterdam-arrogans.

Demoleringen av Feyenoord avgjorde i praktiken Eredivisie och var på sätt och vis då denna legendariska säsong nådde sin topp sett till spelmässig briljans och överlägsenhet. Men säsongen var inte slut än. Ajax fortsatte dansa fram med 4-0 mot Utrecht och en 3-2-seger i cupfinalen mot FC Den Haag.

Med ligatiteln redan säkrad sen länge spelade Ajax ut sitt fulla register och stod för en historisk utskåpning av Vitesse i sista omgången: 12-1! Cruijff gjorde fyra mål, Neeskens och Dick van Dijk varsitt hattrick och så fyllde Gerrie Mühren och Barry Hulshoff på för vad som var en rekordseger som skulle stå sig länge i hela Eredivisies historia. Ända till oktober 2020 när Ajax slog VVV-Venlo med galna 13-0.

Efter den uppvisningen återstod bara en sak: Europacupfinalen mot Inter. Den 31 maj 1972 – på De Kuip. Fiendeland blev för en gångs skull nästan som hemmaplan för Ajax. Om Ajax varit klara favoriter mot Panathinaikos året innan var läget aningen mer ovisst den här gången. Visserligen var Ajax fullkomliga briljans uppenbar – man hade bara förlorat en enda match på hela säsongen och därtill spelat den finaste offensiva fotboll världen någonsin skådat. Samtidigt fick man inte underskatta Inter, catenaccions Inter. Ledda av Ballon d’Or-tvåan Sandro Mazzola, med legendaren Giacinto Facchetti i backlinjen, stjärncentern Roberto Boninsegna och världsmästaren Jair på högeryttern.

Ajax och totalfotbollen skulle gå segrande ur denna strid mot catenaccion. Man var det tydligt bättre laget och Inters försvarande blev allt mer desperat. Ironiskt nog var målen som gjordes otypiska att produceras totalfotboll – och att släppas in av catenacciolag. Tidigt i den andra halvleken skickade Sjaak Swart in ett inlägg mot Johan Cruijff, men det hade målvakten Ivano Bordon eller Gabriele Oriali tagit hand om – om de inte båda gått för att göra just det och kolliderat i luften så båda missade bollen. Den landade istället hos Cruijff som tackade, tog emot och skickade in 1-0 i mål och fick fira med sitt karakteristiska glädjeskutt kombinerad med en näve svingandes i luften. Sen nickade Cruijff in 2-0 på en inläggsfrispark från Keizer och det var det.

Ajax var fortfarande bäst i Europa. Man var nu till och med ännu bättre än man varit ett år tidigare. Bättre än bäst.

Det andra Europacupguldet firas. Dick van Dijk lyfts på supportrars axlar.

Bäst i världen

Till skillnad från föregående år, med Michels sorti och flera nyckelspelare som försvann blev sommaren 1972 lugn för Ajax. Centern Dick van Dijk, som var trött på sin roll som tolfte man var den enda noterbara spelaren som lämnade. Jan Mulder hämtades in från Anderlecht för att ersätta honom, annars behövdes inget göras. Laget var ju komplett.

Ajax fortsatte krossa allt motstånd med fritt flytande totalfotboll. Under hösten 1972 gick man fram som en ångvält och bjöd på flertalet sanslösa utklassningar: 6-0 mot Go Ahead Eagles, 9-2 mot Telstar, 9-0 mot FC Den Bosch, 8-0 mot Excelsior. De enda plumparna var en 2-0-förlust borta mot Feyenoord, en till mot NAC som man sen även lyckades åka ur cupen direkt på straffar mot och en 3-1-förlust mot Sparta. I Europacupen gick man in i andra rundan och hade förstås inga problem med CSKA Sofia.

Ajax kunde också titulera sig världsmästare för första gången. Året innan hade man avstått Interkontinentala Cupen (det som senare VM för klubblag) med hänvisning till det tajta spelschemat. Nu ställde man dock upp och efter att ha spelat 1-1 borta i Argentina mot Copa Libertadores-mästarna Independiente vann man utan problem returen i Amsterdam med 3-0 för att slå fast: Ajax är bäst i världen.

Fest på Dam efter världsmästartiteln.

Tidigt under hösten lämnade Piet Keizer över lagkaptensbindeln till Johan Cruijff. Den lynnige vänsteryttern ska ha känt att kaptensrollen krävde för mycket ansvar vid sidan av planen för honom då han förväntades leda spelarrådet, ha samtal med tränare etc. Cruijff, som förstås redan styrde och ställde och domderade, var inte nödbedd. Det skulle komma att få stor betydelse.

I december 1972 mottar Franz Beckenbauer Ballon d’Or i en tajt omröstning. Tydligt är att de röstberättigade är splittrade mellan Västtysklands EM-guldlag och Ajax. Beckenbauer vinner omröstningen på 81p, två fler än lagkamraterna Gerd Müller och Günter Netzer som delar andraplatsen, och 8p före Cruijff. Sen ett långt hopp ner till nästa namn: Piet Keizer. Även Barry Hulshoff finns på topp 10, och strax utanför Gerrie Mühren och Johan Neeskens.

I januari vann Ajax den första Europeiska Supercupen. Det var De Telegraafs sportredaktör Anton Witkamps skötebarn, han hade idén att låta Europacupmästarna Ajax mäta krafterna mot Cupvinnarcupmästarna Rangers. Han pitchade idén för UEFA som dock inte vara så pigga på den – för de hade stängt av Rangers från UEFA-tävlingar i ett år på grund av Rangers supportrars beteende under Cupvinnarcupfinalen. Det ledde till att Witkamps De Telegraaf själva ordnade arrangemanget och sponsrade dubbelmötet. Ajax vann först på Ibrox inför 57 000 åskådare med 1-3 och returen i Amsterdam vanns med 3-2. Nästa år tog UEFA över arrangemanget.

Utklassning av Ballon d'Or-vinnare

På några dagar i mars 1973 stod Ajax för två säsongsavgörande insatser. Först revanscherade man sig efter De Klassieker-förlusten under hösten genom att slå Feyenoord med 2-1, Johnny Rep med båda målen. Sen var det dags för kvartsfinal i Europacupen mot Bayern München.

Bayern med Ballon d’Or-trion Beckenbauer, Müller och Netzer. Och Sepp Maier, Paul Breitner, Hans-Georg Schwarzenbeck, Uli Hoeneß med flera. Stommen i det västtyska landslag som vunnit EM och skulle vinna VM nästa år blev utklassade av Ajax i första matchen på Olympiastadion i Amsterdam. I början av matchen stod Bayern upp bra, chanser skapades åt båda håll, Beckenbauer hotade när han vandrade upp på karakteristiskt vis och Hoeneß kvickhet oroade.

Men ju längre matchen pågick tog Ajax över mer och mer. Rep hotade. Cruijff hittade ytor. Wim Suurbier träffade stolpen. Och när Ajax i andra halvlek fick hål på Bayern rann det iväg. Arie Haan stötte in returen efter att Maier inte kunnat hålla ett distansskott från Heinz Schilcher, 1-0. Österrikaren Schilcher en rollspelare som ersatte skadade Hulshoff. En fantastisk volley från Gerrie Mühren innebar 2-0. Haan nickade in en hörna till 3-0. Cruijff nickade in ett inlägg från Ruud Krol, 4-0. Så avfärdar man europamästare och guldbollenvinnare.

I returen på Olympiastadion i München saknade Ajax skadade Cruijff och Bayern vann då matchen med 2-1, men Ajax ändå tryggt vidare till semifinal. Mest noterbart var dock att det började skava mellan Cruijff och klubbledningen. Han vägrade resa med laget till München, ledningen tyckte han skulle med i egenskap av kapten även om han inte skulle spela. Han sökte också på eget bevåg behandling för sin knäskada från annat håll än klubben. Specifikt tog han hjälp av Salo Muller, Ajax tidigare fysioterapeut som lämnat klubben 1971 missnöjd över sin lön och befogenheter.

Muller stod nära Cruijff och de andra spelarna och blev en legendarisk figur, något av en talisman för klubben. Han var jude och hade som barn gömts och överlevt Förintelsen men förlorat sin familj i koncentrationslägren. Han var under sin tid i klubben ett bollplank för spelarna och inte minst hypokondriske Cruijff. Han hade också till uppgift att köpa kosherkorv från en judisk slaktare och alltid ha en speciell mössa vid Europamatcher som de vidskepliga spelarna ansåg förde tur med sig. Han saknades av spelarna nu, uppenbarligen av Cruijff inte minst.

Klubbledningen gillade inte att Cruijff gick till Muller istället för lagläkaren John Rolink. Cruijff lär ha varit rädd att gå samma öde till mötes som gamle stjärnan Henk Groot, vars karriär stoppades av en knäskada 1970, och nuvarande lagkamraten Jan Mulder som fick Ajax-tiden spolierad av en knäskada. Andra spelare i laget lär också ha tvivlat på Rolink och saknat Muller – men det till trots hade de inte mycket sympati för Cruijff. Det är känt att lagkamraterna vid det här laget tröttnade allt mer på Cruijffs sätt att hela tiden snacka, peka och veta bäst, de uppfattade också att han särbehandlades.

Så det började knaka i fogarna. Samtidigt som Ajax på planen fortsatte vinna och spela gudabenådad fotboll. Med segern mot Feyenoord i ryggen ångade Ajax på mot ett nytt ligaguld. Och i april var det dags för semifinal i Europacupen. Efter Bayern var det nu dags för nästa storlag: Real Madrid.

Ett ikoniskt ögonblick

Första matchen ånyo i Amsterdam. Ajax, med en frisk Cruijff, hade kommandot från början. Piet Keizer i högform skapade oreda ute på kanten. Barry Hulshoff, den skäggige hårdrockaren till mittbacksfenomen, mörsade bollar i ribban. I andra halvlek bröt Hulshoff dödläget när han i röran som uppstod i straffområdet efter en frispark fick chansen att panga bollen i nät och tog den. Ruud Krol dundrade sen in 2-0 på en indirekt frispark och Ajax seglade mot en säker seger, även om Real fick in 2-1 i slutet.

Returen på Santiago Bernabeu spelades den 25 april 1973, Johan Cruijffs 26:e födelsedag. Men den som stal rubrikerna var Gerrie Mühren. Den tekniske mittfältaren var något i skymundan en av lagets stora attraktioner. Timid och relativt tystlåten tog han ingen stor plats i gruppen, men vid sidan av Cruijff och Keizer var han den i laget som var absolut bäst med bollen vid sina fötter. Tidigt i andra halvlek gjorde han matchens enda mål, ett distansskott som riktningsförändrades och ställde målvakten. Inget snyggt mål, men viktigt. Men det var en senare aktion som skulle gå till historien:

Wim Suurbier slog en krossboll till Mühren som tog emot bollen på mittplan, något till vänster om mittcirkeln. Han dämpade bollen och jonglerade med den fem gånger innan han plockade ner den till marken och passade till Krol som fyllde på längs vänsterkanten. Den lilla aktionen har ikoniserats och blivit en av de mest legendariska ögonblicken i Ajax hela historia. Mer än något finalmål eller så har det blivit symbolen för Ajax totala överlägsenhet och världsherravälde på 70-talet. Att respekten för Ajax var så stor att Mühren på självaste Santiago Bernabeu kunde ta emot bollen och jonglera med den ohotad.

Mühren själv sa efteråt lugnt att det inte var något särskilt för honom, att hans syfte inte var att visa upp sig utan att han bara ville spilla tid i väntan på att Krol skulle komma på överlappning. Men i Amsterdam minns man än idag Mührens aktion som kulmen av totalfotbollen och Ajax på toppen av världen.

Den 11 maj 1973 avled den tredje av Ajax grundare, Carl Bruno Reeser, 91 år gammal. Han var klubbens första sekreterare och den ende av grundarna som fick uppleva hur Ajax blev världens bästa fotbollsklubb. Som tidigare berättat förolyckades den förste ordföranden Floris Stempel i ett skeppsbrott redan 1910 och hann bara uppleva hur Ajax blev Amsterdams bästa klubb, inte mer än så. Förste viceordföranden och kassören Han Dade dog 1940. Han var med i styrelsen till 1923 och var delaktig i de första ligatitlarna och fick uppleva den första storhetstiden på 1930-talet. Men Reeser var den enda som fick vara med om hela resan från att spela på gräsplättar i Amsterdams parker till Santiago Bernabeu.

Ajax seglade sen fram till ett nytt ligaguld.En 1-0-förlust borta mot MVV i nästsista omgången förstörde en annars perfekt vår. Ajax vann Eredivisie med sen besynnerliga resultatraden 29-0-4 – man kryssade aldrig, men åkte på fyra förluster.

Redan innan säsongen var slut stod det klart att det skulle bli tränare Stefan Kovács sista. Året innan hade han varit ifrågasatt av klubbledningen, trots resultaten, för sin avslappnade stil. Sen ryktades det om att Nicolae Ceaucescus regim i Rumänien inte ville att han skulle vara kvar i väst. Men i slutändan lär det handlat om kontraktsvillkoren, Kovács hade en relativt skral lön i Ajax, och blev kvar i väst som förbundskapten i Frankrike.

Omåttligt populär bland spelarna fick Kovács en fin avskedsgåva av spelarna inför hemmamatchen mot AZ 19 maj. Kovács tog sig alltid till stadion på cykel. Spelarna hade nu själva skramlat ihop till en sprillans ny Renault. Man fick Kovács, med fru, komma in på innerplan med sin eviga cykel innan avspark och där stod bilen och väntade på honom.

Stefan Kovács fick byta in sin cykel...

... mot en Renault 15TL.

Eviga mästare

Den 30 maj var det dags för ny Europacupfinal. För motståndet stod Serie A-mästarna Juventus som hade besegrat Brian Cloughs Derby County i semifinalen. Juventus hade legendaren Dino Zoff i målet och stjärnorna José Altafini och Roberto Bettega i kedjan – och Fabio Capello på mittfältet. Finalen spelades på Marakana i Belgrad, inför över 89 000 åskådare.

Ajax fick en flygande start på matchen. Man fick lugnt och metodiskt passa runt bollen i laget inledningsvis och redan efter fem minuter hittade man luckan man behövde. Horst Blankenburg smekte fram en svepande boll i djupled över huvudena på Juventus försvarare, i steget för Johnny Rep som tajmade löpningen perfekt och nickade in 1-0 förbi Zoff.

Mer behövdes inte, det blev finalens enda mål. Ajax behöll greppet efter det och spelade ut Juventus, men utan att få in en till boll i nät. Till skillnad mot en annan final som skulle spelas ett år senare men många av spelarna involverade igen straffade det sig inte. Johan Cruijff fick lyfta pokalen efter slutsignal och då man vunnit den för tredje gången nu fick Ajax behålla pokalen permanent.

Johan Cruijff, som redan bytt till sig en Juventus-tröja, tar emot pokalen.

Ajax var odiskutabelt världens bästa fotbollslag och hade varit det i tre år. Kanske världens bästa lag någonsin. Spelandes en revolutionerande fotboll. Man hade världens bästa spelare Johan Cruijff och idel världsklasspelare på alla positioner.

Inget kunde stoppa Ajax. Förutom Ajax själva.