I Nick Hornsby´s underbara bok ”Fever Pitch” (glöm filmen, den är inte bra) så skriver han om Cambridge United, en klubb han följde när han bodde i universitetsstaden i mitten av 80-talet. Han hejade ju förstås mest på sitt älskade Arsenal men tittade då och då på The U´s. Säsongen 1983/84 började ganska bra för hans hemmalag som hade en mittenposition i tabellen fram till mitten av oktober. Därefter började ett fritt fall.

Laget spelade hela 34 matcher utan att vinna. 31 av dessa var ligamatcher, 21 av dem förlorades. Det var så illa att Cambridgesupportrarna under våren hoppades att laget skulle förlora så att de skulle ha varit med om att slå nytt rekord i längst svit utan att vinna en match. Det var det enda som återstod att hoppas på för laget var så uselt. Hur det gick för Cambridge United säsongen 1983/84? Laget slutade förstås sist i division 2. Man vann 4 ligamatcher, spelade oavgjort 12 gånger och förlorade 26 gånger. Vem som kom näst sist i serien? Derby County…

Minnet av Nick Hornsby´s beskrivning av sin upplevelse av säsongen 1983/84 tränger sig obönhörligen på när man ska skriva nåt om Derby´s nuvarande situation. Det finns oroväckande många likheter med The U´s säsong då. En säsong som börjar ganska bra med en tabellposition i mitten, en manager som varit i klubben en tid och som fört upp laget från lägre division, ny manager tillsätts precis efter årsskiftet etc. Och så förstås; ett eländigt spel, få gjorda mål men – precis som för Derby´s del nu – inga stora förluster utan ofta med uddamålet.

För Derbymanskapet tror jag att en hel del av problemet nu sitter i huvudet. Självförtroendet finns inte längre där. Normalt sett brukar man säga att man/någon är ”rädd för att misslyckas” men jag tror att Derbyspelarna kommit över det. Jag tror att man nu är så van vid detta stadium att det blivit normalläget och man förlikat sig med detta. Det går annars inte att förklara hur så många spelare både individuellt och som lagspelare kunnat bli så dåliga under vintern. Det känns otroligt nu men efter segern mot Portsmouth med 4-0 den 13 december var jag helt övertygad om att laget efter 46 omgångar skulle sluta på övre halvan av tabellen, möjligen till och med kunna konkurrera om en play offplats om det värvades klokt i januari. Herregud vad fel jag hade!

Jag vet inte vad som ska göras så som läget är nu. Managerbytet hjälpte inte. Nyförvärven i januari kan möjligen hjälpa till men också de dras väl snabbt in i den miljön som bristande – eller inget – självförtroende innebär. Återkommande – eller långvariga - skador på vad som var tänkt att vara tongivande spelare bidrar också till problemen.

Till sist en positiv sak att skriva om så här timmarna innan Derby- och Blackburnspelarna anträder Pride Park Stadium´s gräsmatta. Jeff Hendrick vänder tillbaka till sin moderklubb. Jag skrev i somras att han för min del vore ett riktigt kap att få tillbaka och nu är vi där. Visserligen sju månader senare än vad jag tänkte mig men det får duga. In med honom i laget med en gång! Även om han inte har spelat på 11 månader så måste han vara bättre än de nuvarande mittfältarna. Det blir en vettig centrallinje med Langås/Phillips som mittbackar, Adams/Hendrick på innermittfältet och Salvesen på topp. Blir det tre poäng idag med hjälp av dessa och deras komplementspelare?