Inför EM: Gun Engfors

Hur upplevde du din tid i landslaget?

Jag har bara positiva erfarenheter och tankar kring det. När jag blev kallad till första landskampen 1973 så är det en dröm som går i uppfyllelse. Det är det man har tränat och kämpat för i alla år. Det var första gången vi träffades, flera var utifrån landet.

Första träningsmatchen 1973 spelades i Mariehamn mot Finland.

Det var häftigt när man drog på sig de gul och blåa kläder, gick ut på planen och känslan av att höra nationalsången, det knottrar sig armen än idag. Det var en sådan häftig känsla att kliva ut på planen för första gången, det var ca 1500 åskådare på plats så det var ingen stå och hej kring oss, allt var ju nytt.

Jag minns att det stod några rader i tidningen om matchen och att finsk tv spelade in men tyvärr så har de tappat bort filmen så den går inte att få tag i. Men känslan runt var enormt, det var så stort för oss att få uppleva detta. Vi var pionjärer, det visste vi inte då, men vi visste att vi gjorde något stort för flickorna, så tror jag att vi alla kände. Det var unikt för oss att kliva ut på planen och än idag så är jag väldigt stolt över att ha marknadsfört damfotbollen.

Hur ser du på utvecklingen av damlandslaget idag?

Träning är det första jag tänker på. Vi hade en träning ihop kvällen innan match eller samma dag, det var allt. Idag får målvakten en egen målvaktstränare. Det är en helt annan nivå. Det har gått framåt något otroligt och de är idag ett helt team runt landslaget. Vi hade tre ledare och en läkare som skulle vara allt i allo. Idag har de läkare, sjukgymnast, flera ledare och inte minst utvecklingen av ekonomin är stor. Visserligen har det ju gått 50 år.

På första matchen fick spelarna 50 kr/dag i traktamente och tillägg om vi vann, kanske 100 kr totalt och inget för förlorad arbetsinkomst men det var inget man tänkte på då, för oss var allting nytt och det var roligt. Idag lever de på fotbollen, utvecklingen har ju gått med raketfart och det tycker jag är häftigt och bra.

Hur går dina tankar kring EM truppen som ska representera Sverige i Schweiz?

Mina tankar är att Peter Gerhardsson gör helt rätt, man ska föryngra lite och att plocka in de unga förmågorna är helt rätt. Men jag tycker också att det är viktigt att bygga på erfarenhet, meriter och trygghet, blandningen är jätte bra. Och det kunde vi se i matchen mot Danmark.

Vad är dina förväntningar?

Min förväntningar är att de går till slutspel och final. Det är vad jag hoppas och förväntar mig och det tror jag att de fixar, om de bara har bra dagar och får det att stämma. Så duktiga är de.

Hur följer du landslaget i sommar?

Det blir framför teven och varenda sändning med landslagströja tillsammans med mina tre barnbarn som också har Sverige tröjor. Vi brukar heja framför teven och sjunger nationalsången, vi har det som en tradition, en kul grej att göra tillsammans med familjen.

En trogen supporter framför teven.

Supportrarnas betydelse?

Under min tid var det väldigt få men man kände ändå. Men ett rekord jag minns väl är från Nya Ullevi 1975 mot England, då sattes en ny publikrekord inom damfotbollen med 2963 åskådare. Då kände man faktiskt av att det blev en stämning som gjorde att man höjer sig och idag tror jag det är ännu viktigare för tjejerna att känna stödet. Jag tänker särskilt när det står och väger, att känna stödet. Fansen betyder mycket, man säger att det är tolfte spelaren och jag tror på det.