Tillbaka på brottsplatsen gäller för Malmö FF och BK Häcken, då man i morgon drabbar samman för andra gången på fyra dagar. Häcken drog det längsta strået i cupfinalen och skall MFF, på tal om strån, ta sista halmstrået för att ha någon som helst toppkänning efter sommaruppehållet krävs det att man tar revansch och tre poäng i morgondagens möte.

Det är lite oklart vilka som är i skick att spela efter 120 minuter i torsdags och Henrik Rydström konstaterar att en del beslut får tas på matchdagen.
Klart är att LASSE Berg Johnsen är avstängd och det är väl rätt tveksamt om Anders Christiansen som gick ut skadad i cupfinalen kommer att spela.

Det skulle i så fall innebära att endast Otto Rosengren återstår av det ordinarie centrala mittfältet och det är knappast till fördel för Malmö FF.
Vi har ju fått vänja oss vid stor rotation i år, dels på grund av Rydströms egna idéer, men till stor del på grund av skador och morgondagen lär inte vara något undantag.

Tre poäng är som sagt helt nödvändigt för att MFF inte helt skall kopplas av topptåget och det ger mig rejält huvudbry när jag försöker tänka ut vad som skulle maximera våra vinstchanser. Ett problem med allt roterande är att när det inte funkar får man en känsla av att man har provat allt utan att lyckas. Det får mig att känna en viss vanmakt.

Häcken har förmodligen en god känsla efter cupsegern och bör ha stärkt sitt självförtroende efter en rörig vår, men samtidigt kan Hisingslaget vara ganska tagna efter att ha jagat väldigt mycket boll i torsdags och de har fått slita hårt på få spelare en tid på grund av skadeläget i truppen.

Det är alltså rätt svårt att sia om var de här båda lagen ligger och hur de reagerat på den senaste veckans strapatser, men som himmelsblå kan man bara ha en from förhoppning om att vi åter orkar föra spelet och att vi i kraft av det kan skapa tillräckligt med chanser för att göra mål.

Jag hävdar ju bestämt att vi måste värva en klassforward i sommar då vår nuvarande besättning antingen är skadad, helt ur slag eller för grön, ni vet vem som är vem. Men någon måste ju spela och då känns det som att den unge Daniel Gudjohnsen är den som borde få chansen från start i morgon. Detta under förutsättning att vi spelar med en ensam nia som vanligt.

I övrigt vill jag inte spekulera i startelvan mer än att jag hoppas att Taha Ali som torde ha ett psykologiskt övertag på Häckenbackarna får starta igen. Förhoppningsvis får vi mer utdelning på hans kreativitet den här gången.

Åsikterna kring MFF:s vägval framöver går av naturliga skäl åt olika håll just nu, men jag hoppas innerligt att laget får ett bra stöd i vårsäsongens sista, ack så viktiga, match.
Därefter kan diskussionerna ta fart på allvar om hur vi skall undvika att göra fiasko i Europa och i höstAllsvenskan, men låt oss tillsammans jobba fram en trepoängare i morgon!