Atalanta
2025-04-09 15:35
Krisen i Atalanta – hur hamnade vi här?
Efter en makalös höst som innefattade elva (!) raka vinster fullkomligt flög Atalanta in i 2025. Men i det nya året blev det ganska snabbt en kraschlandning rakt ner i verkligheten. Under våren har Atalanta gått från att vara en titelkandidat till att riskera både Champions League och Europa League-plats. Kan man kalla det för en kris? Hur hamnade vi här och hur ska vi vända på trenden?
Sofia Skarin
Vad snabbt saker och ting kan vända ändå. Från en första halva av säsongen där man såg ut att vara ostoppbara, till att se ut som ett lag som varken vill eller kan spela fotboll. Där är var vi har Atalanta just nu. Inför säsongen hade man såklart aldrig fått för sig att kalla en tredjeplats i Serie A för en kris. Kanske gör förfallet efter hösten att det känns värre än vad det faktiskt är. Men egentligen är det väl så att höstens goda form sminkar över vårens dåliga. Det riktiga problemet är inte tabellplaceringen utan hur laget ser ut just nu och att ingenting tycks tyda på att en förändring är på väg.
Under 2025 har Atalanta spelat 19 matcher i alla tävlingar. Facit från dessa? Fem vinster. Empoli, Hellas Verona, Como, Sturm Graz, Juventus. Av dessa vinster endast en på hemmaplan, mot Sturm Graz. Det har varit ett av Atalantas stora problem den här våren. Laget klarar inte av att vinna på hemmaplan. Dessutom har man förbannat svårt att göra mål i sina hemmamatcher. På de fyra senaste matcherna hemma i Serie A har man inte gjort ett enda mål. Och då ska man inte glömma att Mateo Retegui faktiskt leder skytteligan i hela serien.
Så vad beror den här dåliga formen på? Det är ingen enkel fråga med ett enkelt svar, men det finns vissa saker som kan ge oss ett hum.
Osäkerheten kring Gian Piero Gasperini
Med facit i hand kan man undra om det var så smart av Gasperini att redan i februari meddela på en presskonferens att han inte avser förnya sitt kontrakt. Detta samtidigt som han inte meddelar om han lämnar redan till denna sommar eller nästa. Lägg där till dispyten med Ademola Lookman, så är det inte konstigt om det finns en del oro i laget. Gasperini har varit en konstant i Atalanta i nio år och det är klart att det är tufft att inte veta vad som komma skall. Visst kan det vara så att spelartruppen vet mer än oss andra om exakt när Gasperini kommer lämna klubben, men känslan är ändå att allt det här har satt sig på lagets harmoni.
Det ställer också frågan om Gasperini själv har checkat ut lite när han nu ändå bestämt sig för att lämna. Vad säger en sådan sak i så fall om hans storhet som ledare?
En tunn, trasig trupp?
Redan när det begav sig i januari uttryckte supportrarna kritik mot avsaknaden av värvningar under transferfönstret. Sett till att man var ganska skadedrabbade, samtidigt som man efter den flygande hösten fortfarande såg Scudetton glimra i horisonten, fanns stor besvikelse kring att klubben inte värvade mer. Det var först under de sista dagarna som Daniel Maldini och Stefan Posch kom in. Båda två skadade sig nästan direkt efter ankomst. Maldini har sedan kommit tillbaka men inte bidragit med några mål eller assist ännu. Posch är fortsatt skadad. Spelarna som litegrann panikvärvades in för att täcka upp för skador, har inte klarat av det.
Det kan vara otur såklart, men detta för tankarna till om det behöver göras något åt hur träning och återhämtning ser ut. Behöver man lägga om saker och ting på något sätt, så att spelarna inte belastas så hårt att de går sönder så lätt? Eller är det helt enkelt så att en bredare trupp hade gjort det lättare att minska belastningen?
Lagmoral och motivation
Vi har varit inne på det tidigare kring Gasperinis osäkra framtid. Men kan det även vara så att spelarna bara har… gett upp lite? Speciellt efter förlusten mot Inter, när det stod helt klart att det inte skulle bli någon sensationell ligatitel. Vissa spelare, som Ederson och Lookman ryktas bort. Är de redan halvvägs ut genom dörren? Lazar Samardzic som får spela mindre än vad han önskar, är han vresig och omotiverad? Retegui som var tillbaka i spel efter skada trots att han inte hade tränat med laget, är han för sliten? Den harmoni som tycktes finnas i laget under hösten verkar ha stannat någonstans i 2024. Kanske måste det till en ritiro uppe i bergen för att vända på trenden? Det är ändå professionella fotbollsspelare som har ett jobb att göra.
Atalanta ser just nu riktigt dåliga ut och det är en allmän känsla av uppgivenhet kring den här säsongsavslutningen. Men man ska också komma ihåg att det hade kunnat vara lite typiskt ett Gasperini-lag att hitta någon slags megaform och göra en stark avslutning på säsongen. Konstigare saker har hänt och insatsen borta mot Juventus är faktiskt bara några veckor gammal.
Någon typ av glöd finns ändå i det här Atalanta, förhoppningsvis kan man tända den inför de sista matcherna.
Under 2025 har Atalanta spelat 19 matcher i alla tävlingar. Facit från dessa? Fem vinster. Empoli, Hellas Verona, Como, Sturm Graz, Juventus. Av dessa vinster endast en på hemmaplan, mot Sturm Graz. Det har varit ett av Atalantas stora problem den här våren. Laget klarar inte av att vinna på hemmaplan. Dessutom har man förbannat svårt att göra mål i sina hemmamatcher. På de fyra senaste matcherna hemma i Serie A har man inte gjort ett enda mål. Och då ska man inte glömma att Mateo Retegui faktiskt leder skytteligan i hela serien.
Så vad beror den här dåliga formen på? Det är ingen enkel fråga med ett enkelt svar, men det finns vissa saker som kan ge oss ett hum.
Osäkerheten kring Gian Piero Gasperini
Med facit i hand kan man undra om det var så smart av Gasperini att redan i februari meddela på en presskonferens att han inte avser förnya sitt kontrakt. Detta samtidigt som han inte meddelar om han lämnar redan till denna sommar eller nästa. Lägg där till dispyten med Ademola Lookman, så är det inte konstigt om det finns en del oro i laget. Gasperini har varit en konstant i Atalanta i nio år och det är klart att det är tufft att inte veta vad som komma skall. Visst kan det vara så att spelartruppen vet mer än oss andra om exakt när Gasperini kommer lämna klubben, men känslan är ändå att allt det här har satt sig på lagets harmoni.
Det ställer också frågan om Gasperini själv har checkat ut lite när han nu ändå bestämt sig för att lämna. Vad säger en sådan sak i så fall om hans storhet som ledare?
En tunn, trasig trupp?
Redan när det begav sig i januari uttryckte supportrarna kritik mot avsaknaden av värvningar under transferfönstret. Sett till att man var ganska skadedrabbade, samtidigt som man efter den flygande hösten fortfarande såg Scudetton glimra i horisonten, fanns stor besvikelse kring att klubben inte värvade mer. Det var först under de sista dagarna som Daniel Maldini och Stefan Posch kom in. Båda två skadade sig nästan direkt efter ankomst. Maldini har sedan kommit tillbaka men inte bidragit med några mål eller assist ännu. Posch är fortsatt skadad. Spelarna som litegrann panikvärvades in för att täcka upp för skador, har inte klarat av det.
Det kan vara otur såklart, men detta för tankarna till om det behöver göras något åt hur träning och återhämtning ser ut. Behöver man lägga om saker och ting på något sätt, så att spelarna inte belastas så hårt att de går sönder så lätt? Eller är det helt enkelt så att en bredare trupp hade gjort det lättare att minska belastningen?
Lagmoral och motivation
Vi har varit inne på det tidigare kring Gasperinis osäkra framtid. Men kan det även vara så att spelarna bara har… gett upp lite? Speciellt efter förlusten mot Inter, när det stod helt klart att det inte skulle bli någon sensationell ligatitel. Vissa spelare, som Ederson och Lookman ryktas bort. Är de redan halvvägs ut genom dörren? Lazar Samardzic som får spela mindre än vad han önskar, är han vresig och omotiverad? Retegui som var tillbaka i spel efter skada trots att han inte hade tränat med laget, är han för sliten? Den harmoni som tycktes finnas i laget under hösten verkar ha stannat någonstans i 2024. Kanske måste det till en ritiro uppe i bergen för att vända på trenden? Det är ändå professionella fotbollsspelare som har ett jobb att göra.
Atalanta ser just nu riktigt dåliga ut och det är en allmän känsla av uppgivenhet kring den här säsongsavslutningen. Men man ska också komma ihåg att det hade kunnat vara lite typiskt ett Gasperini-lag att hitta någon slags megaform och göra en stark avslutning på säsongen. Konstigare saker har hänt och insatsen borta mot Juventus är faktiskt bara några veckor gammal.
Någon typ av glöd finns ändå i det här Atalanta, förhoppningsvis kan man tända den inför de sista matcherna.
