Säsongen 1974/75: omgång 28, Derby - Leeds 0-0

Efter en bedrövlig start av säsongen kunde de regerande mästarna Leeds se tillbaka på de två senaste månaderna där det mesta gått deras väg. Förutom avancemang i Europacupen så kunde ses på tabellens övre halva efter att kammat hem 19 poäng på de senaste 13 ligamatcherna. Till detta kunde läggas den goda nyheten att Eddie Gray i januari kunde ses göra sina första matcher denna säsong. Gray var en oerhört elegant mittfältare, helt olik de flesta andra Leedsspelarna, och en av de bästa i ligan på sin position. 

Trots att den fruktade försvararen Norman Hunter inte var med i Leeds trupp – detta på grund av skada – kunde Yorkshirelaget i mötet mot Derby ändå mönstra en trupp av mycket god kvalitet. I den fanns det inte någon plats för de två tidigare favoriterna för Baseball Groundpubliken, John O´Hare och John McGovern. De två, plus Duncan McKenzie från Nottingham Forest, var de spelare som Brian Clough under sommaren hade värvat så fort han utnämnts till Leedsmanager. Efter att Clough fått sparken efter endast 44 dagar fick dock både O´Hare och McGovern se sig sidsteppade, vilket förstås gjorde att alla antog att de snart skulle värvas av Nottingham Forest eftersom Brian Clough några veckor tidigare utnämnts till manager. 

Dave Mackay plitade ner samma startelva som mot QPR en vecka tidigare. Rod Thomas, den gänglige försvarsspelaren som värvades från Swindon 15 månader tidigare som tänkte ersättare för Ron Webster, hade efter den sistnämndes skada en månad tillbaka funnits fungera bra på högerbacken och därmed får konstateras att detta var Derbys starkast möjliga laguppställning. Roy McFarland – egentligen självskriven i både Derby och landslaget - var sedan sommaren 1974 inte tillgänglig på grund av skada men hans ersättare, Peter Daniel, gjorde utmärkt ifrån sig. 

Leeds såg ut som det starkare laget inledningsvis. Rams försvar skötte sig dock så bra att målvakten Colin Boulton inte behöva göra något ingripande av betydelse. Efterhand svängde dock matchen över i Derby´s favör, framförallt för att Archie Gemmill likt så många gånger denna säsong bar fram sitt lag genom en mästerlig insats. Hans kombination av att täcka hela banan med sitt idoga springande med bra teknik och passningsskicklighet var ytterst värdefull för Derby. 

Efter en bra framspelning från Colin Todd skapade Francis Lee halvlekens bästa chans när han avlossade sitt tunga skott. David Harvey i Leedsmålet stod dock för en briljant räddning och fick med nöd och näppe bollen över kortlinjen. Harvey gjorde också bra ifrån sig något senare när han stoppade Henry Newton som var på väg att bryta sig fram till ett friläge. När halvleken led mot sitt slut verkade gästerna vara det lag som var mest nöjda med den oavgjorda ställningen även om man mycket väl kunde ha fått en straff när Duncan McKenzie föll i kamp med David Nish.

Leeds gjorde ett byte i halvtid då den erfarne Trevor Cherry byttes in istället för Gordon McQueen. Harvey i Leedsmålet fick fortsatt vara den av de två målvakterna som fick ingripa mest och gjorde så oerhört bra när Bruce Rioch fick iväg en projektil med sin högerfot. Hade det inte varit för förstklassiga insatser av Leedsmålvakten – som verkligen visade varför han valdes till bästa målvakt i 1974-års VM – hade Derby varit i ledningen. 

Precis innan en timme gått av matchen så byttes Jeff Bourne in istället för den återigen tämligen anonyme Roger Davies som inte visade sin sedvanligt effektiva sida på denna sida nyåret. Båda lagen ville i andra halvlek ha varsin straff, först Derby när det såg ut som om Cherry fick handen på bollen, i slutminuterna Leeds när Allan Clarke med emfas menade att Colin Todd ojust bringat honom på fall.   

Derby: Boulton, Thomas, Nish, Rioch, Daniel, Todd, Newton, Gemmill, Davies, Hector, Lee. Avbytare: Bourne istället för Davies (58)

Leeds: Harvey, Reaney, Gray, Bremner, McQueen, Madeley, McKenzie, Clarke, Lorimer, Yorath, Gray. Avbytare: Cherry istället för McQueen (45)

Publik: 33 461

Positioner efter matchen: Derby 9:a, Leeds 10:a

Engelska topplistans nr 1: Pilot med ”January”