Mjällby startade med Wallinder i mål och en tydlig trebackslinje i Tchouante–Iqbal–Petersson. Wingbackrollen på högerkanten låg hos Stavitski och till vänster var Stroud mer som en hybrid mellan wingback och ytter. Centralt spelade V. Gustafson och J. Gustavsson, med friare roller framför i Kjaer och Thorell som både tog “tia-ytor” och gled ut i korridorerna. Längst fram Bergström.
Tromsö tog tidigt tag i bollen. De första minuterna sticker en detalj ut: målvakten Haugaard agerade bokstavligen som en mittback i uppbyggnaden, för att skapa övertag när Tromsö rullade i egen tredjedel. Det är ett modernt grepp – men bara så bra som utförandet tillåter. Mjällby valde i början att stå lågt och inte pressa särskilt högt, men när målvakten fick bollen klev man på. I minut 6 var man nära att vinna högt och stressa fram en felpass.
Tromsö formerade 4-3-3 med två breddande yttrar för att stretcha isär Mjällby och tvinga dem att försvara brett – målet var att undvika ett kompakt Mjällby. Samtidigt stod Mjällby ofta i ett 5-2-2-1 utan boll, och även när Tromsö hade mycket innehav i inledningen “bröt man inte ner” Mjällby. Det fanns bollkontroll, men få konkreta lägen.
Mjällbys bästa period i första halvlek kom när man väl fick rulla via backlinjen och hitta ut på kanterna. I minut 9 kom ett fint anfall via höger med överlappande Tchouante, som gav matchens första hörna. Minut 10 blev det stökigt efter ett lågt inspel på vänsterkanten – och känslan var att bollen kan ha varit över linjen, men spelet gick vidare och 0–0 stod sig.
Matchen blev snabbt fysisk. Tromsö hade ett centralt bolltappsläge i minut 14 där Iqbal räddade med en viktig brytning. Minut 16 kom ett tungt avbräck för Mjällby: Petersson satte sig ner och lindades hårt om högra vaden, innan Tidstrand förberedde inhoppet. Därefter präglades halvleken av aggressiv press, taktiska frisparkar och en ryckig rytm: båda lagen var bra på att kväva ytor, och när man väl tog sig ur första pressen fastnade man ofta i nästa.
Chansmässigt hade Tromsö några avslut (bland annat ett inspel/kross där Cornic dök upp vid bortre men nickade utanför, samt skott i minut 26 rakt på Wallinder). Mjällby hotade via fast situation när Stroud sköt bra på frispark utanför boxen och tvingade fram en kvalificerad räddning till hörna. Men helheten var tydlig: studs och slarv i passningsspelet, få “wow-lägen” och en match som gick till paus 0–0 efter ett onödigt misstag av Tidstrand i minut 46 som Tromsö inte förvaltade.
ANDRA HALVLEK
I andra halvlek kom Tromsö ut piggt och fortsatte med en aggressiv press där anfallaren startade och tre spelare bakom jobbade tätt för att styra Mjällby mot en sida. Mjällby svarade med egen press – och även Tromsö fick problem att bryta första vågen. Det blev en period av fram och tillbaka, fler skott från Tromsö och fortsatt stabilt målvaktsspel av Wallinder. Samtidigt måste planens kvalitet understrykas: den straffade bollmottagningar och tajming, och fotbollens kvalitet fick lida.
Efter byten (bland annat fem i Tromsö och en större byterunda i Mjällby runt minut 64: Samulsen, Leandersson, Granath, Bang-Kittilsen, Miettinen m.fl.) sjönk tempot markant. Intressant detalj under matchen: knappt en långboll i stora delar – båda lagen ville rulla på marken – men när Mjällby senare tvingades längre såg de faktiskt sämre ut än när de försökte spela sig fram.
Avgörandet kom när Tromsö skruvade om sin press till ett mer 4-4-2-liknande uttryck, där en ytter klev upp bredvid anfallaren. Samtidigt hade Prestmo , som kom in centralt, gett Tromsö ett tydligare lugn och bättre bollkontroll i mitten – han löste Mjällbys press oftare och gjorde att Tromsö kunde sätta tryck med fler och längre anfall. Pressen gav effekt: Mjällby blev stressiga i sitt försök att föra matchen. I anfallet som följde spelade Tromsö sig fram till ett inlägg från höger – och i boxen var man kliniska: 1–0 Larsen. Blickarna hamnade på Mjällbys Tchouante som missbedömde inlägget och tappade sin markering.
Efter målet blev Mjällby än mer tandlösa offensivt. Man hade några ansatser via vänster där Granath fick skott blockat och Bang-Kittilsen fick ett läge i boxen men avslutade svagt, enkelt för Tromsös keeper. Tromsö spelade av, fortsatte pressa smart, och Mjällby hittade sällan in i boxen trots hörnor och ett fem minuter långt tillägg. Slut: 1–0.
FEM SAKER ATT TA MED SIG FRÅN MATCHEN
Tromsös målvakt som “mittback” gav övertag i uppbyggnaden
Tromsö hade en tydlig idé tidigt: målvakten Haugaard klev upp och agerade nästan som en extra mittback när de rullade boll i egen tredjedel. Det gör att laget kan skapa ett numerärt övertag i första fasen och spela sig ur pressen lättare – men bara om passningsspelet sitter. Här fick han mycket bollkontakter och Tromsö kunde styra tempot första minuterna.
Mjällbys låga block + selektiva press störde Tromsö länge
Mjällby stod lågt stora delar av första halvlek och formerade sig ofta i något som liknade ett 5-2-2-1 utan boll. De pressade inte konstant högt, utan valde lägen. En tydlig trigger var när Tromsös målvakt hade bollen i uppbyggnaden – då klev Mjällby upp och var nära att vinna boll högt flera gånger. Det gjorde att Tromsö visserligen hade mycket boll, men ändå sällan kom förbi Mjällbys block och skapade få klara chanser.
Planen och vinden satte ramarna: fler dueller, fler misstag, mindre flyt
Den studsiga planen och blåsiga förhållanden gjorde att kvaliteten i passningar och mottagningar sjönk. Båda lagen ville spela längs marken och rulla, men underlaget straffade små marginaler. Det blev mer “kampmatch” än kombinationsspel: kortare tid för bollhållaren, fler bolltapp och fler taktiska frisparkar när lagen hellre stoppade omställningar än riskerade att bli överspelade.
Pressduellen var matchens tema – och Tromsös 4-4-2-press gav effekt
Tromsö pressade ofta med en anfallare som startade, och tre spelare bakom som jobbade tätt och styrde Mjällby ut mot en sida. Mjällby svarade periodvis med samma sak: direkt i rygg på bollhållaren och svårt för Tromsö att hitta sina centrala mittfältare. Senare skruvade Tromsö på det och gick mer mot en 4-4-2-press, där en ytter klev upp bredvid anfallaren. Det gav mer tryck på Mjällbys backar och defensiva mittfältare – och Mjällby blev märkbart mer stressade när de skulle “föra” matchen.
Avgörandet kom på en detalj – och Mjällby blev för tandlösa framåt efter 0–1
Målet (1–0 Larsen) kom efter ett anfall där Tromsö fick in bollen i boxen och var kliniska. I situationen missbedömde Tchouante inlägget och tappade sin markering, vilket blev dyrt. Men det ska också sägas att Tromsö fick bättre kontroll efter ett viktigt byte centralt: Prestmo kom in för och gav laget ett tydligt lugn med boll. Med sin teknik kunde han oftare lösa Mjällbys press i mitten, vilket gjorde att Tromsö fick längre anfall och kunde flytta upp laget högre. Efter målet hade Mjällby svårt att få ordning på sitt anfallsspel. De kom sällan in i Tromsös box med kontroll, och de avslut som kom (bland annat från Granath och Bang-Kittilsen) blev inte tillräckligt vassa. När Mjällby senare började slå mer långt såg det dessutom sämre ut än när de försökte rulla sig fram.
