Men i skådespelet av det som pågår måste man lära sig problematisera saker och ting ytterligare. För jag är endast nöjd utifrån det som alla sa att vi inte skulle göra. Fokusera på kortsiktiga resultat.
HIF spelade inte bra idag. Långt därifrån. Egentligen var man i längre perioder långt ifrån godkända. Trevande. Initiativlöst. Tempofattigt och undermåliga. Ett skott av Wilhelm Loeper som målvakten borde kunnat göra bättre på. En bjudning från Utsiktens försvar. En kontring och en väldigt märklig aktion av Utsiktens vikarie i målet. Det var skillnaden.
Kleber Saarenpää kan banka i bordet och säga “Dilly ding dilly dong, vi går för uppflyttning!” under presskonferensen efter matchen och jag hade varit själaglad eftersom jag själv minns otaliga matcher under 2011 när HIF inte kom upp i standard men ändå vann matchen. Ur ett sådant förstoringsglas hade matchen idag kunnat vara vilken match mot Syrianska eller Halmstad som helst. Därmed hade jag också kunnat avfärda den som en styrka och ett tecken på att man kan vinna även när man spelar dåligt.
Problemet är att “HIF:s gang of three” med Saarenpää, Dahlberg och Chahrour alltid har haft “långsiktighet” som framtidvision. Långsiktighet har aldrig varit nutidsanalys och däri ligger naturligtvis lejondelen av problematiken. Kritisk? Då är du en bakåtsträvande dåre förblindad av fornstora dar.

Det är synd att Baker Amers mål, Alvin Nordins inhopp och Simon Bengtssons kontraktsförlängning kommer att användas som slagträn i debatten framöver. Främst eftersom alla tre naturligtvis är större än så. Det kommer inte ner till hans mål. Det kommer inte ner till Alibi-minuter till Nordin eller för den delen Landgren-Persson. Det kommer definitivt inte heller ner till Bengtssons mycket välförtjänta kontraktsförlängning. Det hela kommer alltid ner till följande frågeställningar som är tätt förknippade av varandra:
Är Kleber Saarenpää rätt man att sätta en tydlig långsiktig spelide? Är Kleber Saarenpää rätt man genom samma spelsätt förädla de talanger som finns och de som komma skall?
Det finns människor i HIF-sfären som är hårdföra i debatten. Som har sin bestämda uppfattning. Det är farligt att inte vara öppen för åsiktsskillnader. Personligen är jag orolig för att bevingade ord om långsiktighet leder till kravlöshet. För om du är av uppfattningen att Kleber Saarenpää är rätt man på sikt. Då måste du även vara beredd att erkänna att dagens match var långt ifrån godkänt spelmässigt. Dessa krav måste vi våga uttrycka för att projektet på sikt ska kunna ha kongruens.
Talangutveckling kan inte vara självändamål för en klubb som Helsingborgs IF. Det är inte därför nästan 7 000 människor går till en utifrån förutsättningarna underpresterande klubb i andradivisionen. Varje match. Det är inte därför Bolt-chaufförer från Turkiet i centrala Prag rycker till när man nämner “Helsingborgs IF” och matchen på Ali Sami Yen. Det är det som det alltid har varit för HIF. Att prestera på absolut högsta förmåga utifrån förutsättningarna. Ibland även överprestera utifrån dem.
Givetvis har och är även i framtiden talangutveckling ett viktigt led till sportsliga förutsättningar för en klubb som HIF. Avstampet från detta viktiga ben under föregående decennium känner vi av än idag.
Därför måste vi få dela Baker Amers glädje. Vi måste detaljstudera 17-åringen Alvin Nordins inhopp och med entusiasm se hans framsteg i ungdomslandslag samt på Olympias gröna gräs innan vi till slut tillåter oss själva att till vår läktarkamrat säga… “Det kanske blir någonting där…”
Men vi måste även, efter matchen mot Utsikten, våga, utan att bli avfärdade som bakåtsträvande dårar, kollektivt muttra orden…
Det här var inte bra nog.