Jag har skrivit mycket om HIF genom åren. Krönika efter krönika. Träningsrapport efter träningsrapport. Det började som en ren kärlekshandling. Däri låg naturligtvis anledningen till varför många av mina texter lutade åt det romantiserande hållet. Det föll en del i smaken. Andra inte.
Jag bodde mittemot Idrottens Hus, på Mellersta Stenbocksgatan fram tills dess att jag var sju. Det är svårt att inte bli kär när din “fassa” tar med dig igenom grindarna och får uppleva HIF från det att du är spädbarn. Det är svårt att säga “nej” när strålkastarna på Olympia blir din nattlampa om nätterna.
Jag fascinerade mig tidigt för det där. Att oavsett hur det går för HIF, oavsett var man låg i tabellen så var HIF regionens lag. Folk hade olika kärleksögonblick som gjorde det nästan omöjligt att säga nej. Jag är fast bestämd att ingen kan älska HIF som jag gör. Med det sagt menar jag inte att jag älskar HIF mer än vad du gör. Utan bara att min kärlek har sitt embryo någon annanstans. Att min kärlek tar sitt uttryck på andra sätt.
Jag är dock 2025, orolig för var HIF ÄR någonstans. Än mer orolig för vart vi är på väg någonstans. Inte bara för att dagens barn och ungdomar just nu får se ett Frankensteins monster i rödblå skrud. Det handlar inte längre om de, förvisso essentiella men överanvända orden såsom vinnarkultur och karaktär. Utan istället om vad som ska vara en acceptabel prestation för en storklubb av den dignitet som är Helsingborgs IF. Oavsett om det är anno 2005, 2025 eller 2035.
4-0 borta mot Västerås kommer aldrig att vara acceptabelt i Helsingborgs IF. Det vet både du och jag. Men ingen vet om det är acceptabelt internt. Däri ligger naturligtvis kärnan till den underliggande problematiken.
HIF försökte inför detta året fortsätta på framgångsmodellen som fanns 2024. Att kväva förväntningar. Att börja om. Stabilisera. En del är nyktert. En del är verklighetsfrånvänt. För tystnad kring förväntningar fungerar inte över tid. Kulturen kring Helsingborgs IF kommer slå emot dig som en ångvält. Förr eller senare kommer du behöva brösta ditt arbete, öppna dörren till omklädningsrummet och svara på frågor.
Det var därför bisarrt nog befriande och höra en forcerad, luddig, men ändå fast plan om att “tävla 2026” från Klubbdirektör Reda Chahrour. Den ger mig strukturerad cementerad bild om var man är och var man vill vara. För första gången gav man också supportrarna en insikt i hur man tänker i förmån av tid och inte i semantik.
Det dröjde också 4 dagar i tid från det att orden yttrades tills dess att vi såg hur långt bort HIF är från att “tävla 2026”. En del av problematiken ligger naturligtvis i att de sällan yttrade kraven internt och externt har gett inbillningen att en del sportsliga prestationer kan anses som acceptabla eftersom att man hade 15,30 minuter av godkänt spel. En annan del stor del är att HIF ironiskt nog har fastnat i sin sportsliga stabiliseringsfas.
Man har stabiliserat genom att sälja spets-tillgångar i form av Silverholt och Svanbäck, kommer sannolikt bli av med Wilhelm Nilsson och poängspelaren Wilhelm Loepers framtid i HIF är fortsatt höljt i dunkel. Stabilisering är i sig inte fel. Men stabilisering ska också innebära gradvis förbättring. Dessa kännetecken finns inte truppmässigt. Den revitaliserande frågeställningen “Var är nästa Svanbäck?” blir allt svårare att svara på eftersom att nästa skörd av ungdomar ibland är helt utanför truppen. En del är frågor bör Mikael Dahlberg svara på. En del svar kan Kleber Saarenpää genom sin kompetensbrist inte ge trots 2,3,4,5,6 nyförvärv.
Det är lätt att inbilla sig det “långsiktiga” HIF som en studie i att omfamna en svart katt i ett mörkt rum. Du kan hoppa, slänga dina armar, och se uppgiven ut. Avfärda tal om avgång. Skaka på huvudet åt kortsiktiga lösningar.
Men i den skräckfilm som vi fick se från Västerås finns också en del svar på dina frågor. Det är fortsatt fritt fram för dig att tycka och tänka om Kleber. Kanske tycker du fortsatt att han ska få sitta kvar. Kanske struntar du i att HIF sportsligt är så långt ifrån att tävla sportsligt med Västerås 2025 att du tror de kan tävla 2026. Kanske tycker du att jag fortsatt är en kortsiktig dåre. Det står dig fritt. Ingen älskar HIF som du gör.
Men jag ber dig också begrunda vilken inverkan detta har på vad som är den underliggande kulturen i Helsingborgs IF. För i min bok fanns det bara två svar jag fick i Västerås 30 augusti 2025. Kleber Saarenpää, är med sin taktik,kompetens och filosofi och trupp för långt ifrån att kunna tävla 2025, för att kunna tävla 2026, trots 2-3 nyförvärv. Han var mannen att stabilisera. Men inte för att ta nästa steg.
Det andra svaret jag fick är en 17-årig grabb vid Alvin Nordin. Det är stora ord att knuffa fram honom som ett “Great Blonde Hope” när allting annat kring HIF ser mörkt ut. Men det är också här som ständigt kommer att vara katalysatorn i Helsingborgs IF.
Det är tydligt att han är HIF:s nästa stora ungdomliga ljus. Det är också tydligt att ungdomlig kapitalförvaltning fortsatt är vägen fram för HIF ur sin helvetesfärd. Det är än mer tydligt att den fotbollen Kleber Saarenpää står för går stick i stäv med Nordins utveckling och därmed också klubbens. Detta bör även vara ett svar nog.
För det var i en snurrfint och ett efterföljande ilskeutbrott som jag vaknade till i min hålögda syn över det som utspelade sig. Under veckan var en 17-åring arg. En sportchef var otillgänglig i ett omklädningsrum. En klubbordförande gav en luddig plan. En tränare kliade sig på hakan.
17-åringen gav mig mest svar.
För ingen verkar älska HIF som Alvin Nordin.
Tur är väl det.
Helsingborg
igår kl. 17:18
Thörn: I stabiliseringens mörka rum...
"Det dröjde också 4 dagar i tid från det att orden yttrades tills dess att vi såg hur långt bort HIF är från att “tävla 2026”. En del av problematiken ligger naturligtvis i att de sällan yttrade kraven internt och externt har gett inbillningen att en del sportsliga prestationer kan anses som acceptabla eftersom att man hade 15,30 minuter av godkänt spel. En annan del stor del är att HIF ironiskt nog har fastnat i sin sportsliga stabiliseringsfas. "
Anthony Thörn
anthony30694@gmail.com
@AnthonyThrn
