Efter 41 år, sex månader och en dag var det dags igen. Aston Villa i den finaste av klubblagsturneringar, numera Champions League, dåmera Europacupen. Då vi var bäst, vet ni. Att vi är tillbaka där uppe tackar vi kloka ägare för, likaså en magisk manager och ett gäng spelare som lojalt har följt med på resan upp ur fotbollsdyn. Trogna och härdade fans får sin välförtjänta belöning. Man kan bara försöka föreställa sig hur äkta Villa-hjärtan bultade i the Claret and Blue Army där i ena hörnet på Wankdorf (namnet!) Stadium. Stolthet! Proud history, bright future! 
Unai Emery visade att han tog CL-premiären på fullt allvar genom att skicka ut samma startelva som senast mot Everton. Visst hade vi förväntat oss någon rotation, men det blev samma gäng, inklusive Lamare Bogarde på högerbacken. Och just där fanns Villas svaga länk i en första halvlek som mycket väl hade kunnat sluta med ett eller ett par mål i baken. Holländaren hade problem med såväl tempot som konstgräset och blev uppsnurrad ett flertal gånger innan han blev utbytt i paus. Lyckligtvis kom Villa undan med blotta förskräckelsen. Emi Martinez fick ingripa ett par gånger och visa att hans små fadäser de senaste matcherna inte skulle upprepas denna kväll i Bern. 
Allt eftersom tog också Villa över matchen. Det blev till sist ingen tvekan om var poängen skulle hamna. Den schweiziska seriejumbon syntes alltmer tandlös. 
Ledningsmålet lät vänta på sig till 27:e minuten och regissören bakom denna var - Austin MacPhee. Igen… Den skotske fastsituationsmagikern hade klurat ut en variant där John Mc Ginns inlägg gav Youri Tielemans en yta så stor som hela Flandern i bortre delen av straffområdet. Ett välplacerat skott gjorde belgaren till Villas förste målskytt i denna Champions League-era. 
2-0 kom till på det mest dråpliga sätt. Young Boys klabb-och-babbade i eget straffområde och Ollie Watkins läste en bakåtpassning, vilken tvingade målvakten David von Ballmoos (namnet!) att kapa Villa-forwarden å det grövsta. Lyckligtvis blev inte Ollie allvarligt skadad (även om han hade en stor ispåse över foten när han blev utbytt i andra halvlek) och lika lyckligtvis blåste inte domaren utan lämnade fördel. Jacob Ramsey grävde fram bollen under den liggande Watkins och pricksköt stolpe in. 
3-0 kunde det också ha blivit, men VAR hittade en hands på Watkins. 
Inte heller blev det 3-0 i andra halvlek när inbytte super-suben Jhon Duran elegant skruvade in bollen vid stolproten. VAR hittade ännu en handboll på Amadou Onana i ett tidigare skede. Ingen större tvekan om det domslutet, lite mer tveksamt i första läget kan tyckas. 
3-0 blev det ändå till sist. Lika pricksäkert dunkade Onana in bollen från distans i 86:e minuten och stängde därmed matchen helt. 
Onana var ånyo en gigant på mittfältet, men överglänstes ändå något av kollegan Tielemans. 27-åringen från Sint-Pieters Leeuw var makalös och ägde stora delar av planen med sin självklara bollbehandling och dito rörelsemönster. 
En stabil och övertygande premiär av Villa alltså, men det ska då sägas att motståndet inte nådde de himmelska höjderna. Tuffare uppgifter lär vänta, inte minst mot Bayern München hemma på Villa Park 2 oktober. 
Men den schweiziska generositeten och den engelska kvalitén gjorde ändå att vi med viss skämtsamhet för en stund kunde säga: Top of Europe! 
And Gary Shaw. This one was for you!