Energinivåer
Med fem dagars förberedelse – mot Crystal Palace två dagar – och med massor av färre matcher spelade under säsongsinledningen hade United alla möjligheter att komma ut i full fart och sätta hemmalaget under press. Istället var det tvärt om, Palace spelade rakt och konsekvent, tryggt och stabilt – man vann dueller och kontrollerade matchen samtidigt som man inte gav United utrymme.
Det var helt enkelt samma gamla vanliga United.
Men så tog kanske alla de där minuterna i Palace-benen ut sin rätt. United växte i andra halvlek samtidigt som hemmalagets pigghet minskade. Men så är det också så att mål förändrar matcher, och egentligen går det inte att säga att United mål kom från ett systematiskt systemstyrkt arbetssätt. Snarare var det individuella prestationer av hög klass på två fasta situationer. United hade mycket väl kunnat gå till halvtidspaus med större underläge än ett mål, men så länge man är med i matchen finns kvalitet i spelarna att hitta lösningar, precis så som Bruno Fernandes, Joshua Zirkzee och Mason Mount visade.
Energinivåerna svängde till Uniteds fördel i andra halvlek i takt med att vissa saker gick lagets väg, samtidigt är det svårt att säga att de extra dagarnas förberedelse gav någon konsekvent fördel – fortsatt finns allt för tydliga brister i spelsätt och trygghet. Vi ska inte ta hela den biten nu, men jag kan starkt rekommendera kollega Hampus fina månadskrönika från november i ämnet.
Den individuella kvaliteten trumfar systemet
Bruno Fernandes spelar inte sin bästa fotboll som mer sittande mittfältare, men så hittar han två briljanta framspelningar från frispakar. Diogo Dalot är kanske inte som bäst när han ska vara wingback, men så flyger han fram och ordar en avgörande frispark. Joshua Zirkzee är ingen perfekt nia i detta spelsystem, men så gör han något från ingenstans och skickar in kvitteringen. Mason Mount hittade inte rätt och var länge osynlig, sedan vred han in ett skott när Palace inte var beredda.
Manchester United lyckades vända och vinna med 2-1.
Särskilt mycket var det inte systemet som gjorde att United hittade tillbaka, snarare var det den kvalitet som inneboende finns i spelarna som tog United till tre poäng. Vi fick se glimtar av det dessa spelare kan prestera, vad de kan göra när de hamnar i rätt positioner – men det går inte att komma ifrån att dessa spelare skulle kunna få ut detta mer och oftare i andra former av system.
Även om Bruno Fernandes inte ska spela där han spelar, var han idag kreatören och ledaren som tog United tillbaka in i matchen och till segern. Och ska det finnas någon som helst chans att få detta system att fungera behöver självförtroende finnas och poäng behöver komma in. Det måste finnas något att tro på, ibland spelar det inte så stor roll om det är teknisk briljans eller system – det ena kan ge det andra, Ruben Amorim kan klappa om Fernandes lite extra när han nu lives to die another day .
Joshua Zirkzee – från ingenstans
Inför säsongen gick United stenhårt ut på marknaden och fyllde på med offensiv sprängkraft, och även om Rasmus Højlund lämnade var det svårt att se plats och möjlighet för Joshua Zirkzee. Mot Everton i måndags var det en blek figur på Old Trafford snarare än en giftig nia som sprang runt på plan, och under den första halvleken var det diametral skillnad mellan Uniteds och Palace respektive nia. Jean-Philippe Mateta körde över Uniteds försvar och vann ständigt kampen mot Matthijs de Ligt medan Joshua Zirkzee tappade boll och slog bort passningar. Det var en Mateta som tog tag i matchen och en Zirkzee som i bästa fall var en passagerare.
Men så blixtrade Zirkzee till, från ingenstans, och skickade skickligt in kvitteringen efter en fin mottagning och ett bra avslut. Därefter växte nederländare, lyckades vara både uppspelspunkt och distribuerade boll i anfallsspelet. Efter ett helt år utan mål får han så äntligen se sitt namn i det protokollet igen. Helt säkert är han inte ett långsiktigt val i den position han idag befanns sig i, där måste mer hända och ske – titta bara på vad Palace kunde orsaka för bekymmer för United. Däremot är det alltid roligt att se en spelare som varit i frysboxen och knappt ens ett alternativ kliva fram och få en dag i strålkastarljuset.
Spelarbetyg
1 – Sälj!
2 – Usel
3 – Underkänd
4 – Godkänd
5 – Bra
6 – Mycket bra
7 – Best
Senne Lammens: 4
Säkra och stabila räddningar på tidiga avslut av Wharton och Kamada. Ställs inte på så himla mycket mer prov, och tvingas bara släppa en – eller två – straff förbi sig. Trygg sista utpost.
Leny Yoro (ut 55’): 3
Sett över den dryga halvlek fransmannen spelar är han inte godkänd. Har problem med Palace raka spel vid flertalet tillfällen och står för ett direkt svagt agerande när han drar på sig straff. Räddar upp något i betygsväg genom att heroiskt blocka Pionos avslut tidigt i matchen.
Matthijs de Ligt: 4
Efter en tuff och jobbig första halvlek där Mateta visar sig vara en jobbig motståndare växer nederländaren i andra och kan tillsammans med resten av laget hitta bättre kontroll på händelserna. Första var inte godkänd, andra är ganska bra – då blir det till slut ett godkänt.
Luke Shaw (ut 82’): 5
Gör sin 300:e match i United-tröjan, och är den i backlinjen som håller högst och mest jämn nivå. Problem i första när Palace spelar rakt och är starka, men Shaw räddar upp flertalet situationer genom att läsa spelet och står för direkt matchavgörande brytningar.
Amad Diallo (ut 91’): 4
Ganska osynlig under stora delar av matchen och hade svårt att hitta någon offensiv effekt. I takt med att Palace tröttnade och United växte och han fick Mazraoui bakom sig såg vi glimtar av det han kan bidra med, några initiativ som öppnade upp och skapade lägen. Inte övertygande, men okej.
Casemiro: 5
När United skapade något i första halvlek var det fasta situationer och Casemiro som hittade utrymme i offensivt straffområde. I andra halvlek växte han i spelet med boll och kunde sätta stopp för Palace i omställningsspelet. Stabil, och tillsammans med Bruno Fernandes gav han United möjligheter att pressa aggressivt och högt ju längre matchen led.
Bruno Fernandes: 6
Via portugisens fötter kom det mesta som skedde i offensiv väg, assist till båda målen och flera ytterligare fina inspel. Är som bäst när han kan pressa högt i full fart, något han gjorde mer och mer – lyckades dessutom hålla i boll och skapa någon form av kontroll i andra halvlek.
Diogo Dalot: 4
Alert och följsam, och tog sig fram längs sin kant ett antal gånger. Ordnade den matchavgörande frisparken, och bidrar med sina långa inkast.
Bryan Mbeumo (ut 91’): 4
Precis som för Amad lyste länge Mbeumos närvaro med sin frånvaro, högerkanten fick inte ut särskilt mycket och den offensiva spets vi vet finns syntes inte. Drog tidigt på sig ett onödigt gult kort och kom egentligen bara till ett hyffsat läge, men då blev avslutet svagt.
Mason Mount: 4
Mål förändrar matcher. Länge hade jag inte mycket anteckningar på Mount – mer än att han jobbade hårt. Hade svårt att hitta rätt och få ut särskilt mycket. Men så viker han in en snabb frispark och avgör matchen.
Joshua Zirkzee: 5
Detta gick mot ett nytt svagt betyg och en utläggning om att Zirkzee har långa vägar att vandra för att bli en nia i detta spelsystem, men så får han med sig bollen och skickar in kvitteringen och ger United energi till att hitta en vändning. Både han och laget växte, ja, då blir betyget bättre.
Inhoppare
Noussair Mazraoui (in 55’): 4
Kommer in och är nära att ställa till det direkt när han skickar bollen på Zirkzee i eget straffområde, därefter är det stabilt och tryggt.
Lisandro Martinez (in 82’):
Spelade för kort tid för att betygsättas, men så himla fint att se honom tillbaka i spel!
Patrick Dorgu (in 91’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.
Kobbie Mainoo (in 91’):
Spelade för kort tid för att betygsättas.
Manager
Ruben Amorim: 4
En vinst är en vinst och en vinst borta mot Crystal Palace är så klart bra. Inför matchen plockade han in Mason Mount i startelvan, och han fortsatte med Joshua Zirkzee från start, något som visade sig ge effekt. United tog också tydliga kliv efter paus, men visst bör det kunna se bättre ut från start. Med lite tur hade United möjlighet att faktiskt förändra matchbilden, det kunde lika gärna mer eller mindre varit avgjort redan. När man lyckas vända och knyta ihop allt till tre poäng blir det en lycka eftermiddag, även om det varken är klang eller jubel.
Vad säger ni om betygen? Vad finns för tankar och punkter att lyfta efter matchen? Tyck till nedan!
