Det kunde ha varit värre. Det kunde ha blivit en sjundeplats och därmed Conference League. Men en plats i Champions League fanns också väl inom räckhåll när Newcastle sumpade sin hemmamatch mot Everton, 0-1. 
En poäng hade därmed räckt för Villa, men den förtjänade vi i ärlighetens namn inte sett till spelet. Det blev en insats långt under par när United-spöket än en gång skrämdes och Villas usla statistik i säsongsepiloger byggdes på. 
Ett motiverat Villa med Champions League i sikte, ett omotiverat United efter värsta säsongen i mannaminne. Så borde det ha kunnat se ut. Men så såg det absolut inte ut.
Från första minuten var United i förarsätet medan Villa-spelarna spred bollarna åt alla håll där medspelarna inte fanns. Efter en halvlek var det 9-1 i avslut och 5-0 i skott på mål för hemmalaget. Emi Martinez var den enda spelaren som stod att känna igen. Tyvärr plockade han också fram ett annat av sina signum strax före paus - dramakungen! Visserligen blev han satt i situationen av Matty Cash som slog en brutalt dålig bakåtpassning. Martinez hann inte ut före Rasmus Höjlund och när dansken petade bollen förbi rammade Martinez Uniteds floppvärvning. Rött kort - förstås. Kanske hade Emi kunnat backa av och låta Höjlund jaga ikapp bollen för ett inte helt givet avslut. Kanske hade det varit bättre ändå att United fått göra 1-0 där. Men allt är lätt att spekulera i efteråt. Saker händer i stridens hetta. 
För Robin Olsen blev det därmed en överraskande sista insats i Villa-tröjan, men “The World’s No 2” kunde inte mirakelrädda ett Villa med tio man. 
United såg ändå lite trubbiga ut och hoppet fanns att trots allt gneta hem ett 0-0 och få lite hjälp från annat håll. Ännu bättre kunde det också ha blivit när Morgan Rogers jagade fram mot United-målisen Altay Bayindir, som fipplade med bollen och till synes inte fick grepp om den. Rogers lirkade loss bollen, utan att träffa Bayindir och rullade sedan in 0-1. Trodde vi. Men Thomas Bramall dömde bort målet. Enligt ett uttalande från Premier Leagues matchcenter blåste domaren innan bollen passerade mållinjen, vilket är emot instruktionerna som domarna har, men detta gjorde att VAR inte kunde korrigera.  Ett ytterst kontroversiellt beslut tyckte vi efter att ha sett ett antal repriser, vilket också Viaplay-studion instämde i, liksom BBC-experten Alan Shearer som konstaterade:
“He got it awfully wrong.” 
Vi blev bortdömda alltså, och regelverket är korkat där VAR inte får ingripa och rätta ett felaktigt beslut i det här fallet. Efter matchen planerade Villa också en skrivelse till Premier League för att markera mot beslutet att utse en så orutinerad domare till en så viktig match. 
Unai Emery studsade runt som en frustande spansk tjur vid sidlinjen och inte blev han soligare någon minut senare när Bruno Fernandes lyfte en boll mot bakre stolpen där Amad Diallo mötte med skallen. Robin Olsen fick se bollen segla in i bortre hörnet till 1-0. 
Att det inte var Villas dag accentuerades sedan när Ian Maatsen olyckligt trampade Diallo på hälen och fick en straff emot sig. Inbytte Christian Eriksen klev fram och lyfte in 2-0 mitt i målet. 
Villa pressade mot slutet och hade några farliga avslutslägen, men inget som resulterade. 
Surt, sa räven. Om Rogers mål hade räknats kunde Villa mycket väl ha räddat den poäng som behövts för Champions League. Men “om” är ett litet retligt ord som inte kan ändra på fakta. 
Därmed återstod att hoppas på sjätteplatsen och för det krävdes att Chelsea skulle hålla sin 1-0-ledning borta mot Nottingham. Och se det gick vägen i alla fall! Alltid något, som fan, eller om det var Karl XIV Johan, eller någon helt annan, sa när han fick se Åmål. 
Det är med lite blandade känslor jag sitter här och summerar säsongen 24/25. Hade vi idag kommit från ett sämre läge, avslutat med en seger och på det sättet tagit oss upp på Europa League-plats så hade det nog känts bättre. Nu fanns förhoppningar om mer och vi bjöds dessutom på ännu bättre förutsättningar av Everton. Det var tråkigt att se de flesta av våra spelare underprestera i sista matchen. Morgan Rogers, John Mcginn, Amadou Onana, Boubacar Kamara, Ian Maatsen, Matty Cash. Ja, man kan räkna upp snart sagt alla. Alla underpresterade. Och Emery löste inte det taktiska mot Uniteds trebackslinje. Det var lite flashback till FA-cupsemin mot Crystal Palace. 
Men om man lyfter blicken och försöker se helheten så summerar vi ändå en riktigt stark säsong. Sjätte plats i ligan och förnyat Europa-spel, långt avancemang i FA-cupen och kvartsfinal i Champions League, där vi skakade finallaget PSG på ett sätt som inget annat lag har lyckats med. 
Återstår att se hur de skumma finansiella reglerna slår emot oss framöver och hur våra stjärnspelare ser på det faktum att det blir Europa League istället för Champions League. 
Förhoppningsvis kan man se ett “Lex Spurs” med en fin titelmöjlighet, dock helst utan att behöva sluta 17:e i ligan samtidigt… 
Det finns fortfarande att jobba på, men nog kan vi sluta oss till uttrycket: “Proud history, bright future” för vårt älskade Villa.