Inför Southampton FC – Aston Villa FC

I onsdags bjöds det fotbollsgodis för alla utom oss som höll på Villa. Jag kan vara ödmjuk och imponerad inför bra fotboll, men att njuta av klassmål i baken vid en förlust …där går gränsen för mig. Vi och prins William med lillprins hade det riktigt gott på Parc de Princes i fyra minuter, från Morgan Rogers ledningsmål efter ett mönsteranfall, till Desiré Doués Paris SG-kvittering strax efteråt. Sedan fick vi se ett av världens bästa lag visa vad det går för. Villa fick koncentrera sig på spelet utan boll och gjorde det bra, men Nuno Mendes 3–1 till PSG på övertid sved och näst intill spräckte Vi vänder på Villa park-drömmarna, från gott hopp till brant uppförsbacke. Men det är 90 minuter kvar. Och jag hoppas att våra vänner från Villa Sweden som var på plats hade en bra resa, trots allt.

Från fotboll och lag av internationell toppklass till något som inte är det. Avståndet Paris och Southampton är ett varv runt jorden, minus de knappa 60 mil som skiljer rent geografiskt. Ständigt underpresterande Spurs tog en komfortabel 3–1-seger mot Southampton i helgen som gick och skickade ner Saints på omedelbar returbiljett ner i Championship, med allt vad det innebär av möten med blue noses och annan misärtillvaro. Helgonet St. Mary må ha gjort sina stordåd, men att rädda Saints årgång 2024/25 har varit övermäktigt. Fansen fick ställa till med ett ordentligt relegation party efter Spurs och det unnar jag dem varje minut av, mycket annat kul har inte hänt i år. Jag har visserligen knappt sett Southampton spela sedan Danny Ings gick i svarta kortbyxor. Klart är att Saints är på väg att klocka in som ett av Premier Leagues sämsta lag någonsin. Två segrar har det blivit, det är som en fjäder utan hatt.

Jag vet inte vem vi ska varna för, men jag vet vad som kan ställa till det: faktumet att säsongen är helt körd för Saints, med allt vad det innebär av spel utan press (ej att förväxla med presspel), tändvätska för att visa det finns kvalitet långt där inne, underskattning och vanlig simpel hemmaplansfördel på St. Mary’s stadium.

Aston Villa har visat god form utanför EU och det är vad vi får gå på. Det finns alternativ på varje position, det är ett måste med det här hårda matchandet. Ollie Watkins och supersub Marco Asensio, eller Marcus Rashford och Donyell Malen – jädrar vad glad man blir när just de två får göra mål – är de angenämaste problem för Unai Emery, bara för att nämna några. Vi är sjua med vittring uppåt. Det är bara att köra. Med god form kan vi plocka några placeringar, för när vi har fått smak på Europaspel vill man både äta kakan och förtjäna en ny. Up the Villa!