Det var en kväll med rök, bengaler och 7 000 åskådare som väntade på dramatik. Två tifon målade inramningen rödblå och grönvit, och inför avspark hyllades ÖIS-tränaren Andreas Holmberg och Tobias Sana som vann priset som månadens tränare och spelare. Men när visslan gick var det VSK som tog över.
VSK öppnade matchen metodiskt i en 3–4–3-struktur. Backlinjen med Nsabiyuma, Magnusson och Wernersson styrde rytmen, medan Diagne och Ring höll balansen centralt. Varje uppspel följde samma logik: kort, kort, sedan vertikalt mot Ladefoged eller Tonsa. Detta gav ett tydligt mönster – VSK rullade tills ytan öppnades, sedan gick man direkt.
ÖIS försökte stå i ett mittblock men press linjerna var osynkade. Christoffersson gick ensam, Sana följde ibland, men mittfältet med Mujanić och Price hamnade för lågt. Resultatet: VSK fick konstant spela igenom centralt och sätta fart via wingbacken Gefvert. När bollen nådde vänsterkanten kom 1–0-logiskt: Max Larsson hittade ytan, inlägg, Ladefoged starkast i boxen och mål.
VSK:s styrka låg i strukturen efter bolltapp. Fyra spelare var alltid bakom boll, Diagne skar av ytan framför backlinjen, och Nsabiyuma dominerade varje duell. ÖIS försökte spela sig ur men tvingades gång på gång till långbollar mot en ensam Christoffersson, vilket VSK enkelt hanterade.
Andra halvlek – ÖIS höjer pressen
Holmberg försökte väcka sitt lag genom att kliva högre. Dyrestam klev fram, Mujanić började driva boll från vänster, och laget fick tryck mot VSK:s högra sida. I 15 minuter såg VSK skakat ut – Magnusson slog bort bollar, mittfältet tappade grepp, och Christoffersson fick sitt första läge efter ett pressfel.
Men när ÖIS inte fick utdelning slog Västerås om i tempo. Karlsson lät laget gå över i lägre risk – längre bollar, fler defensiva sekvenser, och fokus på kontring. ÖIS tappade energi, avstånden växte, och mittfältet öppnades igen. När Tonsa i 69:e minuten fick bollen runt straffområdet stod tre ÖIS-spelare stilla. Skottet till 2–0 var välplacerat, men framför allt ett resultat av kollektiv passivitet.
Efter målet sjönk VSK ner i 5–4–1, med Bonde och Diagne som skydd framför backlinjen. De stängde mitten helt. ÖIS tvingades spela via kanterna där Hofvander och Bärkroth kom in utan effekt. Inläggen var många men ineffektiva – Nsabiyuma vann allt och Fagerström i målet plockade allt.
Matchens lirare:
Nsabiyuma (VSK) – Helt överlägsen i luften, brytningssäker och positionsstark. Vann varje duell mot Christoffersson och styrde VSK:s försvar med pondus. En ledare och matchvinnare utan att göra mål.
Matchens underskattade:
Diagne (VSK) – Osynlig för många, men avgörande för balansen. Vinner boll, stänger ytor, sätter första passet rätt varje gång. Gör att VSK:s mittfält kan dominera utan att det ser stressat ut.
Inte godkänd:
Mujanic (ÖIS) – Tappar boll, slår bort enkla passningar och kommer ur position. Hämtar sig något efter paus men hinner skada laget med sitt slarv. För svag i en match där mittfältet var nyckeln.
Tre spelare värda att nämna:
Tobias Sana (ÖIS) – Lagets hjärna. Droppar djupt, styr tempot, vinner frisparkar och skapar lagets bästa chanser. Den enda som verkligen utmanar VSK:s struktur.
Ladefoged (VSK) – Ständigt på rätt plats. Nickar in 1–0 och är ett hot i djupled hela tiden. Jobbar hårt även i defensiven.
Axel Tonsa (VSK) – Piggt och energiskt lirat. Löper mycket, hotar i mellanytor och sätter 2–0 med ett välplacerat skott. Symbolen för VSK:s effektiva omställningsspel.
VSK vann för att deras struktur byggde på förutsägbarhet för varandra , inte för motståndaren. Diagne och Ring kontrollerade rytmen, Nsabiyuma ledde backlinjen, och Ladefoged/Tonsa utnyttjade ytorna med perfekt tajming. De hanterade matchens skeden snarare än att dominera spelet.
ÖIS föll på bristande kopplingar. Deras 3–4–3 blev 5–2–3 i försvar och 3–2–5 i anfall, men övergångarna däremellan fungerade inte. Avstånden mellan mittfält och anfall var för stora, pressen otydlig, och bolltappen centralt för många. Det fanns vilja, men ingen gemensam idé.
Skillnaden mellan lagen var taktisk mognad. Västerås spelade som ett lag med ett mål – Örgryte som elva individer med samma tröja.
Tabellen efter kvällens match:
Västerås tar nu ett fast grepp om de direkta uppflyttningsplatserna, medan ÖIS måste samla sig snabbt och rikta blicken mot nästa match för att hålla drömmen om Allsvenskan vid liv.
Örgryte IS – Västerås SK 0–2
Mål: 0–1 Mikkel Ladefoged 15’, 0–2 Axel Tonsa 69’
Örgryte IS (3–4–3) – Tränare: Andreas Holmberg
44 H. Gustafsson – 5 C. Styffe , 6 M. Dyrestam , 25 W. Renecke – 14 D. Paulson , 8 A. Mujanić , 7 C. Vindehall , 23 O. P. Price – 15 I. Dahlqvist , 11 N. Christoffersson , 22 T. Sana .
Byten: 58’ William Svensson in (ut Vindehall ); 71’ Anton Andreasson in (ut Paulson ); 71’ William Hofvander in (ut Renecke ); 80’ Nicklas Bärkroth in (ut O. P. Price ).
Ej använda: Lucas Samuelsson , Jonathan Azulay , William Kenndal .
Västerås SK (3–4–3) – Tränare: Kalle Karlsson
1 A. Fagerström – 2 H. Magnusson , 18 F. Nsabiyumva , 21 V. Wernersson – 11 S. Gefvert , 10 J. Ring , 8 M. Diagne , 44 M. Larsson – 5 K. Gunnarsson , 9 M. Ladefoged , 17 T. Axel .
Byten: 70’ Philip Bonde in (ut M. Larsson ); 70’ Jens Magnusson in (ut Ladefoged ); 84’ Tim Hartzell in (ut Wernersson ); 90’ Pedro Ribeiro in (ut K. Gunnarsson ); 90’ Moussa Diallo in (ut M. Diagne ).
Ej använda: Elis Jäger , Simon Johansson .
