Skellefteå öppnade matchen genom att de gjorde mål efter några sekunder. Oscar Lindberg slängde en puck in på mål som Melker Thellin skulle haft men som slank in trots allt.
Efter målet satte AIK en ohygglig fart och mer eller mindre parkerade sig i FBKs anfallszon. Det såg ruggigt snyggt ut och siffrorna kunde ha blivit större men efter två totalt misslyckade PP-försök av Skellefteå fick Färjestad luft under vingarna.
Det blev definitivt jämnare under första men inget av lagen får ett ordentligt fäste på ena. Skellefteå drog på sig en utvisning man definitivt kunde ha åsikter om men sådan är hockeyn ibland. FBK tog tillvara på chansen och stänkte dit 1-1 som även blev slutresultatet för perioden.
Något hände med AIK efter periodpausen och vi fick aldrig bevittna det där spelet vi såg under de första 10 minuterna. Förutom att Ogge-linan etablerar ett anfall då och då så kunde AIK inte fästa sig i anfall. Idag saknade jag någon form av desperation där man kastade puckarna in på mål. AIK gjorde trots allt första målet på en chanspuck.
Dagens mest otippade blev dock när Max Krogdahl direkt kom från utvisningsbåset och serverade en macka till Lars Bryggman som helt plötsligt såg ut som Patrick Kane när han kyligt hängde pucken nonchalant i krysset.
Andra perioden slutade 2-1 till Skellefteå och ju längre tiden gick desto mer fick jag känslan av att AIK nu började försvara en ledning och förlita sig på Strauss Mann som än så länge gjort en bra match.
När 3:e perioden drog igång besannades mina farhågor och AIK hade bestämt sig för att försvara. Visserligen upplevde jag att FBK tryckte på men samtidigt kom det bara halvhjärtade försök till anfall från Skellefteå. Detta är en av dödssynderna för mig inom ishockeyn, speciellt när AIK gör det. Att börja försvara en ledning med uddamålet tidigt innan sista 10 minuterna borde inte ens finnas i Skellefteås vokabulär. Vissa lag spelar detta som system men sånt här ska AIK inte syssla med. Man märkte hur laget krympte och man schasade hellre iväg pucken än att spela. Dock levde mitt hopp ett tag eftersom Strauss spelade lugnt och tight medan AIK höll FBK en del på utsidan. Men tillslut kom en kvittering och efter allt blev det OT.
När förlängningen började ställde AIK upp med en defensiv trio (igen) och jag kan inte förstå vad tanken är ännu med det. Samma gäng som mot Timrå.
3v3 är vad 3v3 är och trots att AIK ådrog sig en utvisning fick vi inget avgörande.
Matchen gick till straffar där FBK vann och officiella resultatet blev 3-2 till Färjestad i slutändan.
Synpunkter
- AIKs juniorer har än så länge inte levererat tillräckligt bra. Visst det går att argumentera för att de ska utvecklas och en dag ta en större roll men någonstans måste den där balansen finnas för att kunna vinna matcher också. Än så länge ligger AIK på en bekväm plats högt upp i tabellen så jag skulle inte vara orolig om de fick mer förtroende. Dock har AIK en forward som visar mycket uppsida och det är Victor Laz. Han går idag före både Oscar Voullet och Valter Lindberg tycker jag och att han inte spelats mer är fortfarande ett mysterium.
- Backsituationen börjar kännas aningen mer prekär för allt eftersom Max Krogdahl fick istid då kände jag hur det kunde gå åt vilket håll som helst. Visserligen har normannen knappt fått istid men av det jag såg idag, förutom passningen till 2-1 men den varan lär vi inte se allt för mycket utav, fixade han inte pucktempot AIK ville sätta upp.
Nåväl, att ta med sig 1 poäng från en svag match kan jag inte såga allt för mycket. Men ska man hänga kvar i toppen måste dessa sämre matcher vinnas. Än så länge har man lyckats vinna en “oförtjänt” seger och det mot Brynäs. Alla andra jämnare matcher har man fallit kort i.
Mål av Skellefteå AIK:
1-0 Oscar Lindberg (Rickard hugg)
2-1 Lars Bryggman (Max Krogdahl)
