SSK har redan startat sitt slutspel.
Formen är vässad och laget ser redo ut för det som väntar. Nu gäller det att bibehålla nivån – och gärna höja den ytterligare ett snäpp.
Det finns inga lätta matcher i det här läget. Trots att kommande motståndare ligger sist i tabellen får de inte underskattas. Slutspurten handlar lika mycket om inställning som om kvalitet. Spelar SSK som man gjort den senaste tiden och behåller ödmjukheten i sitt spel, kommer poängen att komma. Förhoppningen är självklart full pott – sex poäng i de två kommande bortamatcherna mot Troja.
För att SSK ska ta sig längre än förra årets semifinal finns det några tydliga områden som måste bli bättre.
Här listar jag upp dem.
POWERPLAY
SSK har ändrat i sina PP-uppställningar och har också fått utdelning, men spelet är fortfarande lite hackigt. Den stora skillnaden är att laget inte längre är lika beroende av att Norbe ska skjuta. Det finns flera alternativ nu, vilket lovar gott.
Roope har ett otroligt hårt skott, men han behöver få mer tid att avlossa kanonen. Framför allt skulle han behöva ta fler direktskott i stället för att alltid stoppa pucken först. Jag tror att det handlar om självförtroende – att våga lita på sitt tunga artilleri. Ett alternativ kan vara att skifta mellan Laavainen och Hallquisth, där Wilhelm har en snabbare release.
SSK har många rightare i sina PP-formationer, vilket inte alltid är optimalt i alla lägen. Kanske ska Leevi ha en mera framträdande roll i PP. Han visade redan i sin första match att han kan göra mål och gjorde även ett starkt intryck igår.
Nu har laget en bra möjlighet att träna mycket på spelet i numerärt överläge under veckan. Det är visserligen inte lätt att göra mål på träning när man dagligen möter världens bästa juniormålvakt och den finska muren. Men powerplay handlar framför allt om att sätta mönster, hitta skottvägar och skapa trafik framför mål.
Just trafiken framför mål måste bli bättre. Storleken finns i Liljegren och Aston, men de behöver vara ännu mer i ansiktet på motståndarmålvakten – helst så nära att de börjar fråga efter deras favoritrecept på köttbullar. I ett slutspel kan det vara helt avgörande, och då måste man vara beredd att ta en extra smäll för laget.
COACHING
Så som AJ coachar just nu är ett skolboksexempel på hur en aktiv tränare ska matcha sitt lag. Han följer spelarna med hökögon, läser deras blickar och ser direkt om de har det för kvällen eller inte. Kroppsspråket avslöjar mycket, och han är inte rädd för att bänka en spelare redan efter ett byte.
Samtidigt som det är en styrka kan det också bli en svaghet.
När man tidigt i matcherna går över till att spela enbart de hetaste spelarna för stunden, sliter det hårt på dem som får mycket istid. I ett slutspel med matcher varannan dag kan det bli kostsamt. Då gäller det att ha bredden i laget för att orka hela vägen.
I slutspelet kan en match bli väldigt lång. Det finns inget tre mot tre-spel eller straffar att ta till – allt måste avgöras på isen. Därför måste hela bänken användas.
I dag får den som sitter som extraforward sällan spela alls. Där behöver det ske en förändring om SSK ska ha kraft nog att gå riktigt långt.
DISCIPLIN
I ett slutspel avgörs matcher ofta av special teams. Då blir disciplinen helt avgörande. SSK har haft perioder under säsongen där man dragit på sig onödiga utvisningar – särskilt i fel lägen av matcherna.
Mot bättre motstånd straffas sådant direkt.
Laget måste bli smartare i sitt spel. Det handlar om att undvika efterslängar, onödiga hakningar och frustrationstvåor i offensiv zon. I grundserien kan man ibland komma undan med det, men i ett slutspel finns det inga marginaler.
Samtidigt måste man hitta balansen. SSK ska fortfarande spela fysiskt och med känslor – men på rätt sida gränsen. Klarar man det får laget också mer tid i powerplay i stället för i boxplay.
PUBLIKEN – DEN AVGÖRANDE FAKTORN
Det som händer på läktaren kan göra skillnaden på isen. Alla vet hur jobbigt det är att komma till Scaniarinken som bortalag. När trycket är som bäst gungar hela arenan och SSK får energi i varje byte – den kraften kan avgöra täta slutspelsmatcher.
Men nu behöver även publiken hitta sin slutspelsform. Det räcker inte att bara vara på plats – varje tekning, varje närkamp och varje boxplay kräver engagemang. Spelarna måste känna stödet i ryggen när matcherna står och väger.
Ett slutspel vinns inte bara på isen. Det vinns tillsammans – spelare, ledare och publik. Om Scaniarinken kokar på riktigt kan SSK bli en mardröm för vilket motstånd som helst.
