Inter vs AC Milan - Matchrapport & Analys : Fiasko…

Som jag skrev i införrapporten; kommer man stå pall eller falla på derbyt? Det blev ett stort fall rakt ner på marken där Milan passade även på att stampa och sparka på Inter. Jag skulle inte påstå att Inter saknade chanser men sätter man inte åtminstone en utav dem så blir det aldrig match. 

Matchen inleddes av ett piggt Inter som hade intentionen att försöka göra mål tidigt och på så sätt tvinga Milan till att flytta fram sina positioner. Man hade både en- och två chanser att göra mål men bommade. Framför allt tänker jag på Darmians ”friläge” från kanten som han sköt utanför och Dimarcos ribbträff. Tänker även på guldläget Lautaro fick i straffområdet där han kunde raka in ett skott från nära håll men lyckades med konststycket att skjuta över.
Efter dessa lägen var det Milan och ultra-floppen Luka Jovic göra ett nickmål. Sett till matchbilden var det något oförtjänt då Milan hade knappt skapat något av värde. 

Inter fortsatte att trycka på för en kvittering men lyckades aldrig med detta under första halvlek.

Andra halvlek inleddes med ytterligare ett Milan-mål där, återigen, Luka Jovic tryckte dit 0-2 från nära håll genom en hörna. På något sätt kände jag ”spänning” inför detta då jag vet att Inter har kvalitet på bänken att slänga fram.

Dock uteblev reaktionen. Visst, Inzaghi gjorde fyra desperata byten där Calha, Fratessi, Zalewski och Arna kom in men inget av värde hände. De bakomliggande faktorerna till den uteblivna reaktionen kan jag ta lite senare.

Istället för en reducering så gjorde Milan 0-3 och stängde butiken definitivt för Inter och trippeldrömmarna.

AC Milan promenerar vidare till final där troligtvis Bologna blir den andra finalisten.



3 punkter från matchen (Fanns inga höjdpunkter från Inters håll)

Hårt matchande
Jag vill verkligen inte nämna detta som en ursäkt för det uteblivna resultatet men det hårda matchandet sliter på spelarna. Inzaghi har fått en hel del beröm för sitt roterande, framför allt i CL-sammanhang där han har kunnat ställa upp med flera bänkspelare men ändå vinna (se startuppställningen mot Arsenal exempelvis). Dock har detta inte givit resultat i ligan där man kan inte förlita sig på att Frattesi och grabbarna ska göra jobbet när man behöver vila startspelarna. Just Frattesi hämtades in för att avlasta och även ta över efter Mikhitarian men armeniern har satt honom på bänken. Inte för att han är övernaturligt bra men för att den lilla Italienaren presterar inte när det gäller.

Underpresterande bänkspelare
Här kommer grunden till det stora problemet, nämligen att rotationsspelarna inte levererar. Som jag skrev tidigare, Frattesi köptes in för att avlasta Mikhitarian och alternera med Barella. Tyvärr så är det inga konsekventa prestationer här utan ibland blixtrar han till, exempelvis det avgörande målet mot Bayern på Allianz. Taremi kom in som en värdig bänkspelare där han har sprutat in mål för Porto, både i ligan och i CL. Man trodde till och med att han skulle vara där och stångas med Lautaro och Thuram om en startplats men tyvärr. Har aldrig sett en sådan förvirrad spelare i Inter-tröjan sedan Schelottos dagar.  Det är inte så att han saknar lägen…
Arna har börjat leverera nu på slutet men det känns som att han skadar sig så fort det börjar gå bra. Asllani är otrolig valpig och osäker i sitt spel. Han togs in för att avlasta Calhanoglu och det har inte fungerat bra. Regista-rollen är inte för alla och i Inters taktik är den otroligt viktig. För många felsbeslut och väldigt klen i många situationer. Correa är allmänt sorglig….

Inzaghi
Det är länge nu Inzaghi har trollat med gratisspelare och avdankade gubbar som ledningen har tagit in. Utifrån det perspektivet har Inzaghi gjort underverk. Sedan kan man inte klandra honom för att Lautaro väljer att dra en volley högt över målet när han är tre meter från mållinjen eller att en meriterad- samt erfaren spelare som Taremi ofta tar felbeslut. Oavsett hur säsongen slutar (om man inte nu vinner CL och ligan) så hoppas jag innerligt att Inzaghi börja ställa krav på ledningen gällande hur man ska satsa samt bygga vidare på detta. Om man ska slåss på tre fronter så måste man ha en bänk som är ungefär lika bra som startspelarna så att de kan konkurrera om startplatserna. Här upplever jag att Carlos Augusto är väl den enda bänkspelaren som har visat sitt värde och kan konkurrera med Dimarco om vänsterkanten.

Vad vi kan ta med oss…
Här kan jag lika gärna fortsätta på tidigare ämne, nämligen att bänkspelarna är problemet. Ekonomiskt har man nått sitt mål, man är i semifinal i CL, man kom till semifinal i Copa Italia och ligger på första plats tillsammans med Napoli. Sportsligt återstår att se. Skulle man vinna en utav tävlingarna man är med i så är det en lyckad säsong. Skulle man inte vinna en titel denna säsong så blir bilden väldigt tydlig…truppen håller inte för att kämpa om tre titlar. Senast Inter vann en trippel så hade man flera erfarna ledare och skickliga spelare som Mourinho kunde laborera med.  Man kanske borde gjort som Napoli och kört ut sig själva från Copa Italia tidigt? 

Som jag skrev tidigare så måste Inzaghi ställa krav på Inter ledningen. Här menar jag inte bara Beppe Marotta utan Oaktree som äger klubben. Oaktree är förmodligen väldigt nöjda med den ekonomiska delen då man genererar väldigt mycket vinst men sportsligt kan det bli lidande. Vill man slåss på tre fronter samt nå sportsliga framgångar så måste man investera. Det är nu den hårda sanningen kommer fram. En trupp som består av några stjärnspelare men påfylld av andra klubbars rester och gratislirare är inte tillräckligt bra för att kunna vinna samtliga titlar.

På söndag så kommer Ranieris Roma på besök. Tyvärr så har man inte allt i egna händer utan man är även beroende på Napolis resultat också. Man är på samma plats men om man vill undvika en ”finalissima” mellan dessa klubbar så gäller det att vinna samtliga matcher medan man hoppas på att Contes mannar snubblar någon gång längs vägen.

…i med och motgång.

FORZA INTER!