Halvtid
Nu har det Aston Villa spelat 23 matcher och det är lika med halva säsongen. Placeringen är 6:e och sista kvalplats för uppflyttning. Är detta bra, godkänt eller icke godkänt? Lite av detta kommer denna text handla om och det är naturligtvis ur ett eget, personligt perspektiv som inte måste delas av alla.
Slutet av förra säsongen och sommaren
Efter att RDM fått sparken och Steve Bruce tog över så har det klarnat mer och mer att denna säsongen ska Aston Villa ta klivet upp och tillbaka i Premier League. Så allt annat måste ses som ett misslyckande när säsongen avslutas till våren. Med detta i tanken så är jag orolig efter att halva serien har spelats, för jag tror inte Aston Villa når sitt uppsatta mål (med nuvarande uppställning). Men det finns en eller två räddningsplankor som jag kommer till senare.
Under sommaren gjordes flera värvningar som verkligen satte upp Villa som en toppkandidat i ligan. Inget annat lag skulle kunna mäta sig med namn som Johan Terry, Glen Whelan, Robert Snodgrass, Ahmed Elmohamady. Mängder av rutin från Premier League och landslag. Lägg detta till en redan stark trupp och det känns otroligt bra inför säsongens premiär. Men trots denna namnstarka trupp så hackar det i spelet och i vissa matcher är vi chanslösa och utspelade. Det kunde man inte ana och därför blir jag orolig. Steve Bruce lyckats inte få ut det bästa av sina spelare eller laget som helhet.
Steve Bruce – fingertoppskänsla eller ren "bonntur"?
Man kan verkligen fundera om vår manager är det geni som han utger sig vara. Flera gånger, under presskonferenser, har han påtalat att "Han kan denna serien och vet vad som krävs för att ta klivet upp". En självutnämnd expert där ingen kan ifrågasätta hans val eller taktik – väldigt lite ödmjukhet faktiskt. Han har dock erkänt en del misstag i efterhand men det är av karaktären nybörjarmissar som att inte vila slitna spelare efter landslagsuppehåll.
Men om jag nu dissekerar Bruce val så kan man undra om han har full koll. Inför premiären hade vi tre högerbackar i truppen och frågan var vem som skulle ta den positionen, svaret blev en yttermittfältare (Elmohamady). Han har inte gjort bort sig men heller inte visat något extra som skulle premiera honom före de övriga tre naturliga högerbackarna vi har. Vi vinner ingenting på detta val och bättre hade varit om Elmohamady konkurrerade om högerytterplats vilket skulle få Snodgrass att behöva var extra på tårna.
I upptakten och de första matcherna var Adomah inte alls påtänkt att ta plats, ordinarie högerytter var Snodgrass och man kan tänka att Elmohamady var första reserv. Tack vare skador på först Grealish och sedan Green fick Bruce plötsligt svänga om och kasta in Adomah på vänsterkanten – det blev succé. Men den gode Bruce hade inte honom i tanken när serien drog igång.
Sedan hittade Steve Bruce den unge anfallaren Davis när skadorna på våra forwards ställde till det. Han har gjort det okej men att vara ensam och ta det offensiva ansvaret är han inte mogen för, jag tycker Steve Bruce litar för mycket på Davis som ensam där uppe. 2 mål på 17 matcher och två inhopp imponerar inte alls.
Listan kan fortsätta med exempelvis Birkirs frånfälle, Onomahs mer offensiva roll, Jedinak som mittback för att nämna fler.
Statistiken
Den mest skrämmande statistiken är målproduktionen mellan lagdelarna. Våra fyra forwards har producerat 4 mål tillsammans – tre mittbackar har gjort 3 mål (4 om man räknar att Jedinak gjorde mål som mittback). Dessa siffror tycker jag talar ett tydligt språk, vi spelar ett spel som inte gynnar att sätta våra forwards i målchanser. Det är katastrofalt när man inte har forwards som bidrar i målproduktionen.
Nu kan man tycka att det inte spelar någon roll vem som gör målen, men jag hävdar att det verkligen spelar roll. Forwards tränar på målchanser, de hamnar oftast i mållägen i matcher och har därför fördel när det blir målchanser. En forward med självförtroende gör även mål på halvlägen och är de i laget som avgör jämna tillställningar. Men nu spelar vi bort denna möjlighet och har istället forwards utan tro på sig själva och det märks tydligt. Detta är ett stort orosmoment.
För att nå de två direktplatser så krävs det många mirakel på andra halvan av säsongen. Det är 16 respektive 11 poäng upp till dessa platser plus 3 lag mellan som vi måste passera. Det betyder att förutom ett eget segertåg så måste flera andra lag helt tappa formen och det finns inga tendenser som tyder på att detta ska inträffa. Som bäst tror jag det blir kval och det är inte ens säkert. Vi håller sista kvalplatser med 4 lag inom tre poäng som jagar.
De senaste åren krävs det strax under 80 poäng för att knipa sista kvalplats och det är prognosen för en liknande rad som vi har just nu. Men det kan hända att lag bakom har en bättre vinter/vår och kan passera.
Men skulle vi nu hamna i kval så kan vi kika på statistiken för potentiella motståndare (Derby, Bristol C, Leeds, Sheffield U, Preston, Middlesbrough, Ipswich). Mot dessa lag har vi följande rad 2-4-1. Vinster mot Ipswich och Preston som nuvarande är under strecket. Just oförmågan att slå topplagen är naturligtvis inte alls ett bra tecken att ta med sig in i ett kval – då man just möter topplagen. I kvalmatcherna så blir det viktigt att vinna matchen, då behövs även en eller två målfarliga strikers som kan peta in en vinnande boll.
Oroväckande andra halva
Det verkar bli att få rikta in sig på kvalplatserna och att det blir ett tufft race ändå in till mållinjen för att nå detta. Till skillnad från en lång serie så gäller det endast att vara som i två dubbelmöten. I slutet av säsongen är det många slitna spelare och småskador/skador ställer till det också. Vi har flera äldre spelare som kan kräva längre återhämtning och det kan bli ödesdigert om vi inte kan vila viktiga spelare inför ett kvalspel.
Räddningsplankor
Det finns två räddningsplankor som kan rädda oss från ett missat Premier League. Den första är Steve Agnew som nu kommer vara vid Steve Bruce sida. Har han möjlighet att ändra på taktiska upplägg, laguttagning, spelsystem till mer vägvinnande och få ut potentialen fullt i den starka trupp vi har. Jag har ingen aning om detta men det är i alla fall ett hopp.
Den andra plankan blir transferfönstret i januari. Lyckas vi få in en joker som kan förändra lagets spelsätt och få igång våra forwards bland annat. Det känns dock som en ganska långsökt strimma av förhoppning.
Summan av kardemumman
Jag tror tyvärr inte vi når Premier League med nuvarande uppställning, spelsystem och taktik. Jag har sett Aston Villa under Steve Bruce och ser väldigt lite utveckling i spel och taktik. Att få ut så lite från så namnkunniga spelare är anmärkningsvärt. Naturligtvis hoppas jag på mirakel och det sker ibland.
