Vad är väl en match på Villa Park? Den kan ju vara dötrist, långtråkig och alldeles …alldeles underbar! Ja, nog får man lite Askungen-vibbar som Villa-supporter när man betraktar senaste veckan i backspegeln. Från det veritabla fiaskot mot Spurs i söndags till torsdagskvällens åskelektriska urladdning i returmötet med Forest.

Det var med något dämpade förväntningar man slog sig ner i soffan. 0-1 i första mötet på City Ground. Förlust i de två senaste ligamatcherna efter bleka insatser. Men fanns det ändå inte en inbyggd kaxighet i uttalanden från såväl spelare som Emery under veckan? Jo, kanske. Och visst låg det något i detta.

Forests nyinhämtade självförtroende - all heder för imponerande tio matcher utan förlust före kvällens drabbning - pös sakta ut över läktarna på Villa Park. Det här var Villas match, från första avspark till slutsignalen. En makalös laginsats, där samtliga spelare levererade. Och Emery hade satt matchplanen med minutiös perfektion. Extra talande var det när Forest-strikern Chris Wood med en bister min byttes ut efter 70 minuter. Det var i princip då man upptäckte att Wood hade varit på planen. Totalt raderad ur matchen, likt de flesta av gästernas spelare. Visst, Morgan Gibbs-White satt på sidan med alla sina stygn i pannan sedan dundersmällen mot Chelsea, men hans närvaro hade sannolikt inte gjort någon skillnad för Nottinghams sak.

Emery överraskade med att sätta Victor Nilsson-Lindelöf som defensiv mittfältare bredvid Youri Tielemans. Ett gott val tyckte de flesta av oss soffexperter före matchen och visst fick vi rätt. En prickfri insats av VNL under drygt 70 minuters speltid.

Ett litet orosmoln dök ändå upp på den ljusblåvinröda himlen under första halvlek. Ollie Watkins nickade och skallades i samma ögonblick av Forest-försvararen Morato. En liten VAR-koll hade inte skadat där. Morato var aldrig i närheten av att komma åt bollen. Men Ollie kämpade vidare, med bandage runt kalufsen, och var den som spräckte målnollan i 36:e minuten. Avslutet inget annat än en enkel “tap-in” från nära håll. Briljansen låg i förspelet när trollgubben Emi Buendia gjorde en dubbel tvåfotare och skickade upp Elliot Anderson & Co i korvkön. En hel del återstod att göra även därefter, men Buendia väntade på luckan och Watkins löpning. Precision och perfektion!

Paus och 7-0 i skott på mål för Villa. 1-0 var i underkant och lite orolig var man förstås att det skulle bli en dipp och att Vitor Pereira skulle ha hittat ett motgift mot Emerys kobra-taktik.

Icke! Krossen fortsatte i andra halvlek och sedermera började också målen trilla in. Märkligt nog behövdes det en straff för att hitta 2-0. Pau Torres blev näst intill avklädd i straffområdet och VAR uppmärksammade svenske domaren Glenn Nyberg (utmärkt insats för övrigt!) på tilltaget.

Men det här med Villa och straffar… Det brukar ju inte sluta väl. Den här gången var det dock den för kvällen ostoppbare Emi Buendia som klev fram. Hårt och bestämt in i nätmaskorna, trots att Stefan Ortega gick åt rätt håll.

Härefter hade Forest sin bästa period i matchen och man hann bli aningen orolig. Trots allt bara ett mål från förlängning.

Oron stillades i 77:e efter ett anfall som fick det att vattnas i munnen. Morgan Rogers plockade ner bollen åt Ollie Watkins som med en direkttouch hittade John McGinn i favoritläge för en knorrad vänster i bortre hörnet.

Knappt hade man klarat av firarvarvet runt soffan här hemma förrän det var dags att ta ännu en jubelsväng. Rogers till McGinn och den här gången tänkte skotten: “Jag tar det främre hörnet nu”.

4-0! Vi tar det igen: 4-0!!!

Resten blev förstås bara festivalyra på ett gungande Villa Park och sång från läktarna om att åka till Istanbul.

För dit ska Aston Villa. Unai Emery har för sjätte gången tagit ett lag till final i Europa League - enastående! Motståndare blir SC Freiburg - för närvarande sjua i Bundesliga - från den vackra staden Freiburg-im-Breisgau i Baden-Württemberg. Tyskarna vände 1-2 till totalseger med 4-3 mot Braga.

En Champions League-plats står på spel i finalen, men det vore förstås bra om Villa hade fixat den biljetten redan tidigare med hjälp av ligaplacering. Burnley borta på söndag låter inte lika sexigt som kvällens stjärnbeströdda show, men de tre poängen är viktiga likväl för att hålla avståndet till de jagande lagen.

Villa är nu närmare en stor titel än vi har varit på 30 år och vi är flera oceaner ifrån där vi befann oss när Unai Emery tog över i oktober 2022. Det är stort - mycket stort!