Tjall på linjen
Det börjar lite trögt med att ringfunktionen på Instagram inte funkar och fel nummer byts med medföljande felringning till en stackars vilsen norrlänning som inte hette Jonas och förmodligen undrade vad det var för stolle som ringde, men till slut fanns han i andra änden av luren och han var precis lika pratglad och trevlig som han är på TV. Tanken är ju att samtalet ska handla om hans supporterskap till Nottingham Forest och kvällens match mot vårat kära Aston Villa, men det tar lite tid innan vi kommer dit. Samtalet glider direkt in på fotboll i allmänhet och lite domslut i synnerhet. I egenskap av gammal fotbollsupporter kan jag inte låta bli att fråga honom hur en domare tänker i en situation som Glenn Nyberg är i ikväll. I förra matchen missades ett solklart rött kort och vi fans minns sådant. Hur man tänker som domare i returmötet om det skulle uppstå en situation där en Villaspelare kanske ska ha rött och om man då har förra domarens misstag i huvudet och kanske vill kompensera. Generellt menar han på att en professionell fotbollsdomare inte har det i tankarna. Det är också en anledning till att man byter domarna i ett dubbelmöte. Börjar man kompensera så kan det bli konstigt och till slut gå väldigt fel. Och Nyberg har säkerligen sett matchen som en förberedelse inför kvällens drabbning. Det är ett sätt för att få en känsla över spelarna och lagen och spelet, och även till viss del publiken.
Vi pratar om många olika situationer och gamla matcher och om jag någonsin tvivlade på det innan, vilket jag inte gjorde, så förstår jag nu att han brinner för sporten och det är verkligen roligt och intressant att prata med honom. För oss Villans så minns han även ligacupfinalen mot Manchester United där Phil Dowd struntade i regeln om frilägesutvisning.
Men det var ju Nottingham Forest och kvällens match som det skulle pratas om och även om det är svårt att bryta trevliga samtal tvingade jag mig själv att ställa den första frågan på min körlista:
Varför Nottingham Forest och när?
Det hela är mycket enkelt men samtidigt äkta. Jonas berättar att han var med i en fotbollsskola, detta var 1980, där alla deltagare tilldelades ett storlag. Där fanns Real Madrid, IFK Göteborg, Malmö FF, Liverpool och han själv fick Nottingham Forest. Där bestämde han sig för att det skulle vara hans lag, ett beslut han inte ångrade när hans pappa berättade att de var bäst i Europa. Regerande Europacupsmästare två år i rad. Då var det inte svårt att hålla fast vid sitt val, vilket barn gjorde mer på den tiden än idag, kanske. Och kanske dessutom på fler olika lag än idag då de flesta följer de stora, starka klubbarna och dessutom ibland håller på spelarna snarare än klubbarna. Där var vi överens om att vi inte riktigt kan förstå den delen.
Har du varit på City Ground eller någon bortamatch och tittat på dem?
Tyvärr har han inte varit på City Ground än, men han har sett Forest spela i London och Manchester. Tyvärr har de bara förlorat när han har sett dem live så nu blir det lite att han drar sig för det. Han hade bokat för match våren 2020, men tyvärr vet vi alla vad som hände då. Någon match blev det inte och än så länge har det inte blivit någon ny match bokad. Vid en eventuell final i Istanbul så kommer han nog att stanna hemma. Lite problem med att få in det i körschemat, kanske svårt att få tag på biljetter, men framförallt är han helt enkelt rädd för att hans närvaro ska påverka resultatet negativt. Som många andra fotbollssupportrar är han lite vidskeplig. Vi kanske snabbt skulle skramla ihop och sätta honom på ett snabbplan till Birmingham i eftermiddag...
Vilket är ditt bästa minne när det gäller Nottingham Forest?
När laget slog Huddersfield och tog sig upp till Premier League 2022. Det kanske inte var ett helt rättvist resultat, de kanske var lite bättre och det kanske var en tveksam straff, men sådant spelar ju inte så stor roll när man till slut står där som vinnare och uppflyttade till den engelska klubbens finrum. Känslan när man till slut är där vet vi ju hur den känns. En fantastisk känsla. Liten kuriosa somhan berättar är att endast en spelare från den matchen, Ryan Yates, spelar kvar i Forest.
Vilket är ditt sämsta minne?
Svaret kan man väl säga att det ger svaret på förra frågan ännu mer känsla. Han var nämligen trött på att de alltid började säsongerna i Championship bra för att sedan falla tillbaka och tappa en massa i januari/februari. Det förstärkte ju känslan när man till slut lyckades den 29e maj, 2022. Samma sak skedde ju lite förra säsongen då laget länge låg 3a och såg ut att kunna nå Champions League för att sedan falla tillbaka till en sjundeplacering. Det störde dock inte Jonas så mycket då han mest var nöjd med att de höll sig kvar i Premier League. Det var det viktigaste den säsongen. Europa blev det ju ändå och nu ser det ju riktigt bra ut på den fronten.
Nottingham Forest hade ju i många år en av tidernas mest karismatiska managers. Hur är din syn på Brian Clough?
När han var ung och världen var mycket större och informationsflödet mindre så tyckte han att Clough verkade vara en skön snubbe som gick där på linjen. Verkade vara en bra människa. Efter att ha sett The Damned United, läst en bok om honom som han fick i present, lyssnat på WWWK’s avsnitt om Forest är han en stor beundrare av honom. Han verkar ha varit en oerhört karismatisk och speciell människa med många goda egenskaper. Och ur ett domarperspektiv så blev han ju alltid arg på spelarna, inte domarna. Han tar också upp en del Youtube-klipp, bland annat det där fansen springer in på planen och Clough helt enkelt klappade till ett av fansen och läxade upp honom. En stor ledare från den tiden då saker var lite annorlunda och en manager kunde åka på semester en vecka till Mallorca veckan innan en final i Europacupen.
Har du någon favoritspelare genom tiderna?
Första namnet han nämner är Nigel Clough, alltså Brians son, vilket var lite överraskande för mig, men all heder. Det var en fin fotbollsspelare. Sedan nämner han såklart Pycho himself. Och det är klart att en spelare som kallas för Psycho och är lugn med det är en speciell spelare. Stuart Pearce, för eventuella yngre läsare, hade en inställning som få andra. Förmodligen ingen idag. Roy Keane nämner han också, men erkänner att han såklart knappt är förknippad med klubben idag. Dock fick han ju sitt genombrott i Forest innan han lämnade för United. Det fanns ju en anledning till att SAF så gärna ville ha honom. Till slut nämner han också att han som ung gärna ville bli målvakt och då såklart såg upp till den gamle stormålvakten Peter Shilton. Personligen minns jag honom inte så mycket från den tiden, men jag har hört, vilket Jonas intygar, att han var en bjässe på den tiden. En riktigt bra målvakt. Att han sedan var lite nonchalant mot Argentina 1986 och kanske lite för gammal 1990 förtar inte hans legacy, speciellt inte i Forest. Jonas har även Shiltons autograf som förmodligen ligger i hans föräldrarhem i Luleå. ”To Jonas from Peter Shilton”:
Har du någon favoritspelare i dagens Nottingham Forest?
Morgan Gibbs White är det första namnet som nämns och det känns ju ganska naturligt. Vi vet hur bra han är och han verkar vara en bra människa. Jonas tar även upp Elliot Anderson som är ung, landslagsspelare och som verkligen verkar ha hjärta för klubben. Enda orosmolnet är väl det vi alla känner när det gäller näringskedjan: Får vi behålla dessa spelarna?
Vilken är den snyggaste Forest-tröjan?
Labbats 1996, som han själv har. Och jag kan hålla med. Jag minns när Steve Stone, som sedermera gick till Villa, ägde högerkanten i den tröjan. Han nämner även att han som liten fick en tröja som inte var en riktig matchtröja då de inte fanns på det viset som idag, men ändå var en Forest-tröja. Den minns han med värme.
Ok, då kör vi inför kvällens match. Vad tycker du talar mest för Forest?
Formen. 3-4-5 raka vinster mot bra motstånd talar sitt tydliga språk plus att de har det där flytet som behövs. Vi pratar om matchen mot Chelsea där de får en lite småbillig straff, gör ett mål som är millimeter onside, straffräddning och sedan ett mål för Chelsea som blir bortdömt för en millimeter offside. Sånt sätter sig och ger ett självförtroende. Och såklart även resultatet från förra mötet. Det räcker ju med oavgjort för Forest för att de ska gå vidare. Han känner också att laget har många matchvinnare, speciellt nu när Chris Wood är tillbaka.
Det som eventuellt skulle tala emot är att det är mycket matcher nu. Även om man inte blir mentalt trött när man vinner mycket så sliter det på kropparna. Dessutom menar han på att de inte är helt klara för spel i PL, även om det är så gott som klart. Kanske kan det sätta sig i spelarnas huvuden.
Vad tror du talar för Villa?
Ja, rent praktiskt så kommer du närmare en förlust för varje gång du vinner. Det plus att Villa har hemmaplan. Där önskar undertecknad att det fanns mer att säga, men det gör det ju faktiskt inte idag.
Vem tror du blir matchens nyckelfigur?
Morgan Gibbs White både tror och hoppas han. Han är också lite orolig för att Martinez ska bli det. Han menar på att han är en oerhört duktig målvakt med en enorm vinnarskalle som kan få en avgörande betydelse. Men Gibbs White är ändå den han tror mest på.
Vem ska vi i Villa oroa oss för mest?
Återigen kommer Morgan Gibbs White på tal. Det är nästan ofrånkomligt, och han lär spela ikväll trots stygnen i ansiktet. Men Jonas vill även nämna Chris Wood som verkar vara tillbaka på riktigt och han är en oerhört farlig anfallare. Och han satte ju straffen snyggt mot Chelsea. Undrar hur det känns att göra mål på straff...
Vem oroar du dig mest för i Villa?
Här märks det återigen att han har ett genuint fotbollsintresse och hänger med och tittar på mycket fotboll. Han menar på att det alltid är kollektivet som sticker ut hos Villa. Det är sällan det är en enskild spelare som sticker ut utan det är ett lagarbete. Även om det inte alltid klickar så är det ändå en styrka att ha. Laget. Sedan nämner han även som sagt Martinez med sin vinnarskalle och en Rogers som är i form. Vilket är tveksamt i nuläget.
Vågar du tippa utgång och resultat?
Han tror inte det blir mållöst men att det blir oavgjort och landar på 1-1. ”Vilket vi går vidare på, och det är ju skönt.” Han hoppas såklart på det jag själv oroar mig för, nämligen att de ska kontra bort oss duktigt ikväll, men vågar inte sträcka sig så långt. Trots att han inte är på plats.
En avslutning.
Tiden springer verkligen iväg och efter den dryga timmen blir han tvungen att gå på ett möte. Själv är jag bara glad och tacksam för att han tog sig tiden att prata med mig och dela med sig av sina tankar kring mycket om fotboll. Det blev en hel del mer sagt om både det ena och det andra, som till exempel Sir Alex Ferguson, och ändå finns det mycket kvar att prata om. En annan gång.
Avslutningsvis ska jag bara nämna att jag tog upp Villas gemensamma nämnare med kvällens domare Glen Nyberg. Det var ju trots allt Nyberg som dömde matchen mellan Arsenal och FC Bayern och inte gav tyskarna en straff efter att en Arsenalback plockat upp bollen med handen vid en inspark, något vi åkte dit på mot Club Brügge senare samma säsong. Då med en tysk domare... Eriksson tyckte Nyberg gjorde rätt. Lite spelförståelse där kan vara på sin plats, menar han på och tillägger att det är skillnad på om man plockar upp en förlupen boll när motståndaren kan vara på väg att ta bollen. Själv tänker han att det kan behövas en regeländring, som till exempel att bara målvakten får slå insparken.
Återigen ett stort tack till Jonas som tog sin tid för att glädja mig med sina tankar och kunskaper, och förhoppningsvis ska ni andra få ut något av detta också. Ett svagt ”Lycka till” blev avslutningen från båda.
UP THE VILLA!
