Arsenal Archives #23 : The Battle of Highbury

Otto Ohlsson och Ivan Eklind; två av våra främsta domare i historien och de mest anmärkningsvärda. Medan Ivan Eklind är den ende svensk som dömt en VM-Final(1934), så kanske Otto Ohlsson har haft den tuffaste uppgiften. 

Skåningen Otto Ohlsson må kanske inte vara känd för så många, men hans domarkarriär var stor under 30-talet. Framförallt i Tyskland och det kanske inte är en stor ynnest och något att vara stolt över; men Ohlsson dömde fotboll och inget annat. Han dömde ett tiotal matcher för det tyska landslaget under 30-talet och var linjedomare i OS-finalen 1936. 

Hans "claim-to-fame" i Arsenals arkivblad går dock till 14 November 1934 och den match som gått till historien som "The Battle of Highbury". 

England mötte Italien på en ohyggligt lerig plan i ett grådaskigt och dimmigt norra London. Italien kom som världsmästare från 1934 med Giuseppe Meazza, Orsi, Ferrari, Monti och allt vad de hette och ställdes mot England. Gossarna från ön hade sedan landets uuträde ur FIFA 1928 inte spelat VM, men tyckte sig fortfarande vara bäst i världen och mot Italien ställde man upp med det bästa man hade. Detta innebar- på 30-talet- att Arsenal fullkomligt dominerade laget. Sju spelare från Arsenal(Moss,Male,Hapgood, Copping, Bowden, Drake och Bastin) klev ut på planen, något som fortfarande är ett rekord i brittisk fotboll. Sju startspelare från ett och samma lag. 

Man kan säga att det blev en kamp. Ett krig. Ett slagsmål. 

Redan efter två minuter bröt Copping foten på Monti i en närkamp. "An honest good charging"(sade Copping), medan andra tyckte det var "double-footed tackle". Den italienska liberon valde dock inte att kliva av utan- likt Schwarz- spela vidare under första kvarten. England utnyttjade detta i bra stil, forsade ned på kanterna, utnyttjade en obefintlig offsidefälla och slog in 1-0, 2-0 och 3-0 under första kvarten. 

Sedan klev Monti av och Italien kunde stabilisera spelet. Men på plan flög tacklingarna till höger och vänster. Framför allt Gunners fantastiske härförare, kraftkarl och tacklare Wilf Copping hade en fantastisk match. När Copping var som bäst så skrek publiken till spelare som hade bollen när Copping kom rusande "Be kind to him, Will". Englands kapten Eddie Hapgood fick gå av med bruten näsa efter en välplacerad armbåge, Drake fick ett knytnävsslag och Ray Bowden blev trampad på efter en närkamp. 

Italienarna kom tillbaka efter andra halvlek och visade varför de var världsmästare- då Giuseppe Meazza gjorde två mål, men de kom inte längre. Ju längre matchen gick, desto mer hängde smockan i luften. Eddie Hapgood sade senare "the longer the game, the dirtier". 

Till slut blåste Otto Ohlsson av matchen och England vann matchen. Tidningsrubrikerna efter matchen var triumfatoriska. "irrefutable proof that Italy are world champions in name only", sade the Times exempelvis. 

Battle of Highbury seglar in som en av de mest anmärkningsvärda matcherna som någonsin spelats på Highbury.