Arsenal Archives #37:Nedåtgående spiral

Man kan tro att kriget i Sydafrika- Boerkriget- skulle skapa en fantastisk vinning för Woolwich som område, för Royal Arsenal i synnerhet och att Woolwich Arsenal som fotbollsklubb vinna på detta som ringar på vattnet. Så blev det inte.
Woolwich Arsenal hade sin första säsong i First Division 1904/05. Efter en inledande tre matcher utan poäng och utan mål gjorde men 2-0 på Wolves på Manor Ground. Klubbens första målskytt i First Division var Charles Saddertwaithe. Första säsongen var dock en skaplig framgång. Ny tränare var Phil Kelso- som många andra på denna tiden - en skotte, som ville förändra spelet. En hel del nya spelare kom in igen, mestadels skottar och laget kom på en tionde plats. En spelare att notera var Andy Ducat, som kom från Southend och var forward. Han är en av spelarna som också spelade Cricket. Han skulle göra en landskamp för England under sin sju-åriga séjour i klubben, men också göra landskamper i Cricket. Han är därmed i en unik skara av 12 personer, som gjort detta.
Bra start på ligan noteras.
Sedan börjar en nedåtgående spiral för klubben. Först skall dock noteras att laget under oktober 1905 för första gången har noterats med ett klubbmärke. Det var tre kanoner med lejon kring och en slogan# Clamant Nostra tela in regis Querela"(som betydde Våra vapen stödjer kungens krig". Detta var också en slogan som fanns inom vapenfabriken.
Som ovan nämnts så startade Boerkriget inte den expansion man trodde utan tvärtom. regeringen insåg att man behövde förbättra effektiviteten i vapenindustrin och en stor omstrukturering skedde som lyfte bort nästan 40% av alla anställda i kanonfabriken. Lägg sedan till det faktum att man också tog beslut att dela på vapenkontrakten för att öka konkurrensen och detta påverkade också ekonomin. Woolwich-området kastades in i en spiral av arbetslöshet, fattigdom, ökad kriminalitet och sociala orättvisor. Parallellt växte andra delar av London. Om Woolwich hade varit det enda London-laget under en tioårsperiod med professionell status så ökade fotbollen lavinartat i staden. Fulham, Chelsea och Clapham Orient hade blivit professionella och i amatörligorna vimlade det av lag med samma ambitioner. Detta gjorde att Woolwich Arsenal inte bara tappade publik och intäkter, utan var tvungna att sälja av spelare till andra klubbar för att överleva. Säsong efter säsong gick man med förlust och 1907 avgick John Humble som klubbens ansvarige. Detta skedde efter en omröstning bland medlemmarna.

Fick klubben stopp på cirkusen? Inte alls. Samtidigt klarade laget sig hyfsat i ligan med sjätteplats, sjundeplats och tolfte plats. Man gick även långt i FA-cupen med två semifinaler som främsta merit. Det gav en del pengar in i kassan inledningsvis. Men pengarna användes till att betala skulder för byggnation av Manor Ground, att värva spelare som fick bra löner och man började kraftigt övertrassera kontot då man trodde att denna ypperliga framtid skulle fortsätta. Under denna tid hade Gunners en riktigt bra forwardslinje med Satterthwaite,Coleman, Freeman och Garbutt. idag alla okända men en viktig del av historien. med målvakten Jimmy Ashcroft, landslagsmän som Percy Sands och Robbie McEchrane och Andy Ducat, så fanns det kvalitet i laget, men de kostade också. De flesta av dessa kom och gick och lagets situation förvärrades. Försäljningen av Bert Freeman har klassats som en av de mest vansinniga i historien. Efter att forwarden lämnat klubben för Everton, så gjorde han 38 mål för dem säsongen efteråt och har ett helt enastående mål-facit för the Toffees.
Nåväl...1908 bytte man sedan manager och in kom skotten George Morrell. Denne skotte har en intressant del i Gunners historia då han var med om att både avsluta tiden i Woolwich och starta tiden i norra London. Han kom från Greenock Morton i Skottland och valdes ut bland minst 60 sökande till den vakanta positionen som tränare efter att Phil Kelso lämnat för Fulham.

Så kom säsongen 1909/10. Efter fyra-fem år av ekonomisk depression i London och i området, flytt av folk, minskade intäkter, förluster i klubben så drabbades området av ytterligare en smäll, då staten valde att flytta Woolwich torpedfabrik till Glasgow. Ett hårt slag för området och våren 1910 stod klubben inför ett val.
Att gå i konkurs och upphöra med verksamheten eller möjligen locka andra investerare till klubben. Det sistnämnda hände och historien bjuder in Henry Norris till klubben.

Henry Norris? Jo, den Henry Norris som för evigt är förknippad med rivaliteten mellan Arsenal och Tottenham och som sedermera valde att flytta Arsenal från södra London till norra London. Detta är dock en historia som jag återkommer om.