Arsenal Archives #38: På konkursens brant

London 1910 var en härdsmälta av fanatism, ockultism, sedeslöst leverne, handel och industri. Hör flockades kriminalitet, lust, ett prunkande West End, kvinnorörelser, politiska vågmästarroller och internationella förbindelser. London var världens centrum i början av 1900-talet. Edward VII skulle avlida detta år och under hans leverne hade London blomstrat med mode och ökad makt för kvinnorna.
Fotbollen i London hade sett tillväxten av fem professionella klubbar och bland dessa kan man nog säga att Woolwich Arsenal var den mest färg- och sorglösa. Efter år av förluster, lån som inte kunde betalas, löner som betalats till spelarna av den egna styrelsen, en torpedtillverkning hos Royal Arsenal som lades i Skottland och ett sämre spel i ligan, så stod man våren 1910 inför ett svårt val. Skulle man ta klubben till konkursförvaltare? Så var tanken när man på försommaren gick till medlemsmöte(det som kallas AGM). Man skulle föreslå att klubben skulle gå i konkurs.

Men alla i ledningen var inte med på tåget. En av klubbens sekreterare- George Leavey- hade själv en hel del pengar att hämta från klubben och såg både ur egen vinning(han ville ha pengarna åter) och sportslig(han ville att Woolwich skulle leva vidare) och han tog ett modigt steg. Innan AGM så tog han kontakt med William Hall.

William hall har gått ur Arsenals historia med en vindpust, men han var ägare till en aktiepost- ingen större-och hade en talan. Leavey undrade om inte Hall kunde få tag på någon som skulle kunna vara intresserad av att lägga mera pengar i klubben för dess överlevnad. Sagt och gjort- Hall, som var aktiv i Fulham också, tog kontakt med Henry Norris.
Henry Norris var vid denna tid affärsman och hade intressen i Fulham samtidigt som han var aktieägare i Woolwich Arsenal och tog beslutet att tillsammans med Hall köpa upp mer aktier i klubben och agera räddningsplanka. Woolwich Arsenal var räddat och Hall/Norris fick ökat bestämmande i klubben och en ny väg var utstakad. I och med att detta skedde, så tog man vägen att låta den klubbstruktur som fanns upphöra och forma en ny klubb till en annan enhet som kunde listas på marknaden. Nya statuter, nya aktieägare och ny inriktning.
En intressant fakta är också att Glasgow Rangers, troligen via managern George Morrell, köpte aktier i klubben som stöd för dess fortlevnad. Rangers fortsatte att äga aktier i klubben till 2007, då uzbeken Alisher Usmanov i sitt försök att ta över klubben, köpte loss dem.
Nu har jag bäddat för Henry Norris. Woolwich Arsenals räddare och sedermera också Tottenhams nemesis, men dit kommer vi.