När han tog över klubben, så gjorde han ett val. Han klev av från Fulhams ledning och gick all-in hos Woolwich. Den enda rimliga anledningen var att Woolwich Arsenal höll till i den första divisionen. Samtidigt insåg Norris att klubbens tillstånd, dess läge i Plumstead, vars industri höll på att utarmas och folk mer eller mindre drog sig in mot City, gjorde att han såg att klubben måste förändras drastiskt för att inte falla i bitar. Detta gjorde att han tog två rätt kontroversiella beslut under den första tiden.
Det första beslutet var att närma sig Chelsea. Skulle denna klubb, som han faktiskt varit med om att styra upp. vara intresserad av att gå ihop med Arsenal och bilda en superklubb? Naturligtvis svarade Chelsea nej. De hade börjat skapa sig en egen identitet och såg samman slagning med den lite mera undanskymda delen av Plumstead som ett hot mot framtiden. Samtidigt gillade man inte Norris och visste inte vad han hade för baktankar.
Det andra beslutet var att kontakta Tottenham som också börjat få fotfäste, men även där fanns ingen tilltro till idén. Lagen var redan i viss rivalitet efter några konstiga resultat under början av 1900-talet och att slå ihop lagen, såg Tottenham som en ren förlust av sin identitet.
Samtidigt knakade det rejält i seriespelet. 11/12 landade man på en säker 10e plats, men man gjorde en massa förluster och var tvungen att bland annat sälja sin stora stjärna Andy Ducat för att kunna hålla skutan flytande. Laget var orutinerad och skakigt när 1912/13 startade och man noterade att klubben hade 18 pund(jo, 18 pund) i kassan när säsongen startade. Det gick inte alls under säsongen. Man varvade förluster med oavgjorda och den stora bottenstöten kom i November med fem raka förluster och som cementerade Gunners i botten av tabellen. Sedan höll inte klubben emot och när Arsenal 26 April 1913 spelade 1-1 mot Middlesbrough, så var klubben redan färdig för division 2. Klubben var nedflyttad.
Men det signifikanta med just den matchen är just det. Det är den senaste matchen som Gunners spelat och blivit nedflyttad från den högsta divisionen(återkommer till det) och det var samtidigt den sista matchen som spelades i Plumstead.
Det som hade hänt under våren var att Henry Norris tillsammans med William Hall, samt några investerare slagit in på banan att man måste göra något drastiskt med klubben för att den skall överleva. Klubben måste flyttas. Efter nej tack från Fulham, Chelsea och Tottenham, började Henry Norris söka efter område. Han var i Harringay(4-5 km norr om Highbury) och i närheten av Battersea och Fulham. Han hade fyra saker som var av vikt:
- i centrala London(eller i större centrala London), men inte avgränsad av en flod eller stor skog.
- mycket folk i området
- Inte alltför nära en annan klubb
- Nära transportnätet
Henry Norris ackompanjerad av William Hall bearbetade dock de som hade beslut på olika sätt och när ärkebiskopen av Canterbury slutligen gav sitt godkännande till "lease" med möjlighet att köpa loss ytan var saken klar. Ärkebiskopen sade att affären var ok så länge man inte spelade på "holy days" och att "intoxination of liquor" inte fick förekomma. Detta krav försvann sedermera.
Woolwich Arsenal hade fått ett nytt hem. Det skulle kallas Arsenal Stadium, men sedermera populärt kallas Highbury efter stadsdelen den låg i.
