Arsenal Archives #45: De första åren efter 1 VK

Det kan inte ha varit lätt att navigera i en efterkrigstid. Återkommande soldater, en ostadig fred, brittiska kolonier som fortfarande bråkade och krigade, en spansk sjuka som lamslog sjukhus och samhälle, strejker inom transport och mitt-i-alltihopa skulle det spelas fotboll.
Samtidigt var fotbollen samlingsplats. Kanske inte som cricket, som var för de belevade, för de med pengar, välbetalda skolor och silverbestick- utan för arbetsklassen. En biljett till matchen kostade en bråkdel, det var lätt att ta sig in i en arena, trots att den var "fullsatt" och reglerna var förhållandevis enkla att förstå.Matchspelet var klart annorlunda än idag. Istället för att spela matcherna höst/vår, så spelades dubbelmötet direkt.Höst/vår-växling av hemma/borta-matcher kom först 1925/26. Att matcher flyttades hörde till ovanligheterna även om det var cupmatcher mellan och matcher som spelades i veckorna, fick spelas på eftermiddagarna eftersom man varken hade eller fick spela i elljus. FA-cupen var också annorlunda då alla lag gick in i första omgången. Att notera var också att spelare var fullständigt livegna. Ett år hade man kontrakt, sedan valde klubbarna att antingen förlänga eller säga upp kontraktet. Lönen var satt till en max-gräns.

Vad som också skall nämnas är taktiken. Den existerade inte. Tränarna lät de bästa spelarna fundera på bästa spelet inför matcherna och det skedde oftast i omklädningsrummet. En typisk uppställning var 2-3-5. Då offside-regeln var att minst tre man måste vara bakom spelaren när bollen slås, så gick spelet mest ut på att dribbla sig igenom backlinjen eller möjligen kortpassningar. Lagets mittbackar var lagets hårdföra gossar. De skulle tackla och rensa undan bollen.


Arsenals första år i högsta ligan var precis som det brittiska samhället i övrigt. Stapplande och under uppbyggnad. Leslie Knighton ledde laget under stram insyn av sir Henry Norris och historien skulle visa att detta samarbete var långt ifrån optimalt. Dels var pampen Norris primärt intresserad av att fortsätta sin politiska bana inom Labourpartiet. Han var högt skattat inom Fulhams del av London och drev sin interna politik från den delen av London. Parallellt spenderade han en del tid utomlands och sedan var han också en del sjuk- efter sviter från både resor och den spanska sjukan. Leslie Knighton fick jobba med sitt lag och sin trupp relativt självständigt och ville även förstärka klubben, men Henry Norris, som -under kriget och före kriget- spenderat mycket pengar på att flytta klubben norröver och bygga en ny arena, var extremt modest med nya investeringar och detta påverkade Knightons möjligheter och humör.


Det första året i högsta divisionen präglades av en stark publiktillströmning. Upp till 60,000 kunde dyka upp på matcherna kring Highbury, som egentligen bara tog knappa 40,000. Ligan hade en stor skandal detta år då Leeds blev avstängda och utslängda efter oegentligheter. Flera tränare blev avstängda och en viss biträdande tränare vid namn Herbert Chapman blev avstängd på livstid. Detta överklagades dock sedan och togs tillbaka.

Under året valde sir Henry Norris att snyggt ta bort ordet "The" före klubbnamnet. När ligan startade så hette laget sedan tidigare "the Arsenal", men från november 1919 så försvann det. Orsaken var enkel. Utan "the", så listades Arsenal alltid som första lag i en uppräkning. En klurig kille denne sir Henry.
1919/20 slutade Arsenal i mitten av ligan. En manifestation av det faktum att laget faktiskt hörde hemma bland de stora lagen. Under säsongen började det knaka lite mellan Knighton och sir Henry. Exakt hur mycket är svårt att sia om. I tränarens egen självbiografi så menade han att sir Henry pekade ut vilka som skulle värvas och nekade Knighton spelare. I efterhand har det bevisats att så inte var fallet utan bara var ett sätt för tränaren att förhärliga sin insats. Under 1919/20 kom ett par intressanta spelare i Dr Paterson och en Butler som skulle vara kvar i laget under de närmaste tio åren. Dr Paterson var kusin med klubbens läkare, anslöt från Glasgow för att öppna praktik i London, hade vunnit ligan med Rangers och var en mycket bra förstärkning för Arsenal.

Under säsongen som följde kom man på åttonde plats. Det var en förhållandevis lugn säsong, där sir Henrys frånvaro var rätt stor på grund av politik och en del sjukdom. Vad som noteras från böckerna är två framtida namns entré i Gunners historia. Inte vilka som helst. George Allisons namn dyker upp som pressansvarig för en lokal tidning med fokus på bland annat norra London. Han bevakade Gunners som journalist och skrev också i de matchblad som fanns. George Allison skulle senare ta över efter Herbert Chapman och leda laget till ligaguld under 30-talet. Även Tom Whittaker dyker upp i klubben. Han kom in som spelare i laget under 1919/20 års säsong efter att ha anslutit till klubben efter kriget. Tom Whittaker skulle bli kvar i klubben och vinna ligaguld med klubben efter andra världskriget.

Säsongen 21/22 blev däremot väldigt kaotiskt,där Arsenal låg sist i ligan under lång tid.Man slogs för sin överlevnad under större delen av året, men lyckades med en stark avslutning ta sig upp på fast mark. Säsongen var extremt kaotisk. Styrningsmässigt för att ekonomin fortfarande visade negativa siffror och för att sir Henry slogs för sina teser och åsikter i det politiska livet, men också för att Storbritannien var i uppbrott. Irland skulle bli självständigt och runt omkring i landet blossade arbetskonflikter upp. Ibland dök sir Henry upp, tyckte saker, påpekade saker och ibland var han frånvarande en längre stund.

Vi är halvvägs genom Leslie Knightons rätt mediokra, händelserika och omvälvande tid som manager under sir Henry Norris. I nästa avsnitt blir det inte direkt bättre.