Kanske kan man snabb-spola? Kanske kan man bara teleportera sig in i slutet av 1925 och bara hoppa denna lätt mediokra mellantid som Knightons regim innebar. Men, faktiskt inte.
För att förstå Chapman och förstå Gunners första storhetstid måste man förstå dess bakgrund och historia, så samla ihop familjen nu så kör vi Knightons nedåtgående spiral ett varv till innan vi ger oss på Herbert Chapmans entré.
London 1922 var en stad med fantastiskt mycket olika ansikten. En oro om vad som skulle hända med Irlands självständighet och möjliga attentat, efterbörden av spanska sjukan, ett efterkrigsskede med uppbyggnad av industrier, faciliteter, sjukvård och utbildning, en våg av nöjen sköljde över staden som introducerade film, dans och skådespel och växande klyfter mellan fattiga och rika.
En sak som härskade över allt annat var fotbollen. Publiksiffrorna var fantastiska och även fast inte London-lagen Tottenham, Arsenal och Chelsea var topplag,så drog de mycket folk till matcherna. Biljettpriserna var låga och möjligheter att ta sig till matcherna växte.
Innan säsongen startade så gjorde klubben något intressant. Man drog på turné till Sverige och det är mig veterligen den första gången Arsenal möter svenskt motstånd. Fyra matcher spelades och fyra vinster inkasserades. Motståndarna var IFK Göteborg, GAIS, Örgryte och Helsingborg.
Säsongerna 1922/23 och 23/24 var två säsonger med helt skilda äventyr. Den första säsongen flöt det på med en mittenposition, men 23/24 var nedflyttningsspöket väldigt närvarande igen och det var endast en poäng från nedflyttning när säsongen var över.
Relationen mellan sir Henry och Leslie Knighton var respektfull, problematisk och inte speciellt regelbunden. Sir Henry lade fortfarande mycket tid på politik trots att han långsamt började skjuta ut sig från parti-konvent och arbetade med lokalt i Fulham parallellt med att han försökte lösa den ekonomiska uppförsbacken i klubben, där ekonomin efter flytt och arenabygge fortfarande inte hade hamnat på en grön kvist. Sedan hade han en del händer i de transfers som gjorde. En handfull spelare kom inför varje säsong och några lämnade. Hösten 1922 dök Bob John upp.
Bob John?
Jo, ser man tillbaka så är det 421 matcher för klubben och den förste spelare som Norris/Knighton värvade som skulle lyfta en buckla för klubben(1930). En walesisk back vars antal matcher med klubben endast ett tiotal har slagit. Det tog ett tag in på hösten innan denne hårdföre, granitformade back gjorde avtryck, men sedan gick han inte att ersätta.
En annan figur som gör entré under hösten är Sir Samuel Hill-Wood, som kliver in i styrelsen. För Gunners-nostalgiker är Hill-Wood bekant. Detta är familjen som efter Sir Samuels inträde har varit i klubben fram till Kroenkes övertagande. Att Sir Samuel dök upp i klubben, inbjuden av Sir Henry är underligt. De var från två olika samhällsklasser. Sir Henry, som arbetat sig upp till sin position och Sir Samuel, som var född in i rollen med Eton, Cricket och Hästpolo. Att han blev inbjuden berodde troligtvis på att man ville ge klubben en större lyster och att Sir Samuel satt med bra kontakter.
Gunners slutade 11a detta år efter att ha legat sist vid jul, men några smarta värvningar och nya spelare ingöt blod i laget och man radade upp bra resultat. Ännu mer intressant var att Sir Henry klev av politiken för gott under denna säsong och sade sig nu ägna sig mer åt fotboll och lyx.
Sommaren 1923 gavs en ny turné till Skandinavien, då man mötte danska och norska lag, samt en Swedish kombinwerad elva. Sju matcher, sex segrar och en 0-0-match.
Men sommaren hade också med sig några andra intressanta saker. En var historien om "Midget" Moffatt, som kom från norra England med ett fantastiskt rykte om att vara en snidare, bolltrollare och en spelare som kunde glädja en hel stadium. Problemet var att han var 165cm lång. Arsenal hade redan en målvakt som kan vara Arsenals historias kortaste i Jock Robson- 172cm- och sir Henry vägrade att ha in ytterligare en spelare med den längden. Men Knighton stod på sig, fick med honom på turnén till Skandinavien, där han gjorde succé, men efter detta så vidtalade sir Henry vem som var chef över Arsenal och "Midget" lämnade klubben.
En bättre värvning var Jimmy Brain, en 23årig forward som kom från en walesisk klubb. Jimmy Brain var dock uppvuxen i Bristol och engelsman; känd för sin målfarlighet, styrka i närkamper och rörlighet. Detta skulle bli en av de bättre värvningarna och Jimmy Brain skulle under sin åtta-åriga séjour i klubben göra 125 mål. Inte många som slår det.
Säsongen 1923/24 är en av Arsenals absolut sämsta. Om man höll på att åka ur 1921/22, så var detta än värre. Det är Arsenals näst sämsta placering i den 100åriga vistelsen i den högsta divisionen och det första av två säsonger som slutligen leder till Leslie Knightons fall.
Arsenal landade på en nittonde plats. Vad hände egentligen?
Jo man kan peka på några saker av värde.
- Den allt större konflikten mellan en tränare-Knighton- och en alltmer irriterad sir Henry, som började lägga sig i fotbollen allt mer. Han kritiserade spelare, lade sig i transfers och politiserade allt mer. Samtidigt var han frånvarande en hel del på grund av sjukdom, resa och affärer. Så hans ingrepp blev direkta, ifrågasättande och problematiska.
- Misslyckade transfers där spelare kom in, vände, fick spela på fel positioner, inte direkt överpresterade och gjorde att förvirringen blev total
- Bedrövlig taktik av Knighton som under flertalet matcher försökte sig på att lösa offsideregelns mysterium, men gick bort sig och laget släppte in mål. Han försökte sig också på en intressant taktik, som var hemma- /borta-taktik, dvs att man spelade helt annorlunda på bortaplan.
Nåväl, till jul låg man på 17e plats. Inte mycket att notera mer ämnat en viss Herbert Chapman gjorde en enastående entré. Som motståndare. Under två matcher på raken vann Huddersfield, som Chapman tränade, med 6-1 och 3-1 mot Arsenal. Knighton sade” märkvärdigt hur man med mindre resurser kan sätta ihop ett sådant lag. Det handlar dock om att hitta rätt spelare till rätt position”. Sir Henry lade detta på minnet. Under våren var Sir Henry både fram och tillbaka i början, men mest sjuk och placerad i ett sommarhus i Frankrike. Knighton fick ingen ordning på spelet, växlade runt spelare, hade en del skador och försökte hålla sig över strecket. Till slut blåstes ligan av och Arsenal hade undvikit nedflyttning med en poäng och landat på en nittonde plats. Ligan vanns av Huddersfield, styrt av en viss Herbert Chapman.
I nästa avsnitt, då jag knyter ihop Knighton och Chapman så tar vi de avslutande stegen i Leslie Knightons Arsenal-karriär.
