Arsenal Archives #47: Exit Knighton enter Chapman

Ett bedrövligt år 1923/24 skulle följas av ett ännu sämre år. Långsamt tröt tålamodet för Sir Henry och efter den kommande säsongen klev klubben in i ny era.

Säsongen inleddes dock med en ny turné. Denna gång till Tyskland och återigen återvände man obesegrade. Det matchades mot Hamburg, Preussen Münster, Stuttgarter Kickers och så ett av de bästa tyska lagen i SpVgg Fürth, som man slog med 1-0.

Leslie Knighton hade sett över truppen och statistiken från året innan och insåg att man gjort tredje minst mål och släppt in tredje mest mål. Det läckte i defensiven och man fick inte ordning på offensiven. Publiken var dock i topp fortfarande och det hjälpte Gunners ekonomi, som nu såg ut att visa svarta siffror.
Säsongen inleddes bra. Efter tre matcher var Arsenal i topp. Tre segrar.
Men lyckan var kort. Långsamt kom förluster och oavgjorda.
Lagom till ett juluppehåll låg man i mitten av tabellen och detta efter en höst där Knighton bytt spelare, växlat in- och ut spelare ur laget utan något som helst mönster. Varken media eller publiken förstod hur denna taktik skulle ändra lagets färd och det gjorde den inte. 1925 ändrades sedan offside-regeln. Innan behövdes det vara tre spelare mellan mål och spelare som fick bollen för att inte offside skulle blåsas, från 1925 räckte det med två(målvakt och en back exempelvis). Detta revolutionerade offensiven och målgörandet, men skickade Gunners steg för steg längre ned i tabellen eftersom Knightons experimenterande inte kunde komma till rätta med den nya regeln.

Under våren kollapsade Arsenal ordentligt. Trots att nytillskottet Jimmy Brain, som köpts in någon säsong tidigare började leverera mål, så räckte det inte. Under en vårsäsong så vann man två av tio matcher och rasade ned till en 19e plats och när säsongen avslutades så landade man på en 20e plats, förvisso klart utanför nedflyttning men ändå klubbens sämsta placering någonsin och så skulle det vara framgent. Aldrig har Arsenal hamnat på en sämre position i högsta divisionen. Intressant var dock de sista fyra matcherna, när man verkligen hängde mot repet. I den fjärde sista matchen från slutet låg man och snurrade på en 20e plats och mötte liga-ettan WBA. På hemmaplan. Gunners hade sex raka utan seger och slår WBA med 2-0. Det ses fortfarande som en av de mer märkliga matcherna i historien. Direkt efter slår man Burnley med 5-0, innan man avslutar med två förluster, mot Leeds och Bury.


Vad gjorde den despotiske Sir Henry under denna omständliga och turbulenta tid?
Ja, han var inte så speciellt intresserad av klubben. Efter köpet av Highbury och etablering i norra London ägnade han sig mycket tid åt att dra sig undan politiskt, sedan försöka bli av med de olika sjukdomstillstånd han hade som försatte honom ur spel och skickade honom till Frankrike, där han hade ett hus. Parallellt gjorde han dolkstötar in i fotbollen med beslut som ibland gick tvärsemot Knightons kravbild och ibland beslut som bara han kunde ta. Det var ett sammelsurium av frågor, frågetecken och frånvaro.

Han hade dock det generella intresset för fotbollen med sig. Detta påverkade hans tankevärld och hans sätt att se på ett framtida Arsenal. Fotbollen var en dragkraft. Ett center av folkmassornas universum och med den ökande tillväxten av befolkning och urbanisering så skiftade intresse i England. När man tittade på publikstatistiken på matcherna, så hade Arsenal högst publiksnitt av alla lag i landet. Bland topp fyra fanns tre London-lag. Chelsea- som låg i andra divisionen drog tredje mest publik i landet. Så publikintresset hade väsentligen skiftat från norra delarna av England och Midlands till ett allt mer kokande London.

Samtidigt som intresset växte för klubben, så minskade sir Henrys intresse för Leslie Knighton. Om man enkelt ser på de sex säsongerna efter kriget så är det ingen vacker läsning.
Placeringar i ligan: 10-9-17-11-19-20
FACupen? Jag har inte gått in på detta, för även det är en sorglig historia.
1 omg- 2 Omg-4-Omg- 1 omg-2 omg- 1 omg.
De enda mindre framgångarna som kan synas är att Arsenal två gånger vann en lokal cup som heter London FA Challenge Cup, där bara London-lag deltar; men det kan synas vara en medioker framgång.

Arsenal spelade sin sista seriematch 1924/25 den 2 maj. Man förlorade mot Bury. En vecka senare lämnade Leslie Knighton sin roll. Lämnade och lämnade? Ja det råder olika uppgifter. En säger att han och sir Henry kom överens om att det var läge att skiljas åt. En variant säger att han själv inte kände att stödet fanns från ledningen. Knighton klagade senare på att han inte fick de resurser han behövde, att han hade begränsade Transfer-summor, vilket aldrig belagts; och en tredje säger att han helt enkelt fick sparken.
Sanningen är troligtvis någonstans mittemellan.

Arsenal stod så utan tränare. Goda råd är dyra.
Det sattes ut en annons i tidningar om att Arsenal behövde en ny tränare.
I tidningen stod
"Arsenal Football Club is open to receive applications for the position of TEAM MANAGER. He must be experienced and possess the highest qualifications for the post, both as to ability and personal character. Gentlemen whose sole ability to build up a good side depends on the payment of heavy and exhorbitant [sic] transfer fees need not apply."

Enter Herbert Chapman. Men det återkommer jag till inom kort.