Del 3: Chapmans väg till sin första berömmelse. I Huddersfield
När England återvände till någon form av vardag efter "the great war" var industrialismen, som börjat tuffa rejält under 1800-talet, ett fullständigt fullbordat faktum i landet. Rykande skorstenar, transportsystem, vägar, kanaler, järnvägar och till det en befolkning som var lamslagen av ett krig på den europeiska kontinenten. Människor som kom tillbaka skadade, förstörda och uppgivna.
Herbert Chapman hade inte varit ute i kriget, men jobbat på Barnbow i Leeds. Sedan hade hans vardag förstörts av den finansiella skandalen i Leeds City, som slutligen fällde den klubben och när kriget väl var slut 1918 och fotbollen skulle börja igen 1919/20, så stod han utan jobb och som tidigare omnämnts, så var han också avstängd från fotbollen. Det var bråda tider.
Det börjar
Det är nu historien om Chapman och hans tid i Huddersfield Town börjar. Klubben är faktiskt en av de yngsta i ligasystemet och fick kämpa för sin existens i början av 1900-talet då hela staden är helt nedlusad av rugby. Huddersfield, som stad ligger några mil sydost om Leeds och en handfull mil norr om Sheffield, och har under århundraden varit känt för två saker- textilindustri och familjen Ramsden. Den sistnämnda har investerat i staden och området sedan 1500-talet.
Huddersfields guldålder börjar något år innan Herbert Chapman kommer till klubben. 1919 var klubbens ekonomi i fritt fall. Stora skulder och ett hopplöst läge. Man behövde göra något åt klubbens ekonomi. En idé var att försöka slå ihop Huddersfield med nya Leeds United och bygga ett en gemensam klubb. Men fansen vägrade, protesterade och samlade in pengar. Till slut var klubben en publik klubb med aktieägare och man gick från kris och undergång till att gå upp från den andra till den första divisionen och samtidigt gå till en FA-cup-final.
När 1920/21 års säsong skulle börja så behövde man stärka ledningen av klubben och tränaren Ambrose Langley ville ha Herbert Chapman. Problemet var att han var avstängd. Men några diskussioner senare och kontakter på rätt ställe så var Chapman anställd som assistent åt Langley.
Äventyret kunde börja.
Klubbens ledning såg en framtid i Chapman snarare än den allt tröttare Langley. Vår ikoniske tränare fick ett ökat ansvar, högre lön än sin tränare och gavs en översyn av laget. Han såg direkt att laget var i behov av en stark rutinerad spelare. Han sade till ledningen "You have talented, mostly young, players – they need a general to lead them. I know the man and I think we can get him.” Han visste exakt vem.
Clem Stephenson.
Minnesgoda kommer ihåg namnet från krigstiden då Chapmans Leeds lånade in spelare och just denne Stephenson var en av dem. Denne spelare var en av sin tids mest eleganta forwards. Begåvad med ledarstil,bollkunnande, taktisk finess och en fantastisk passningsfot. Han spelade för Aston Villa, landets dåvarande bästa lag. I en bok om Aston Villas historia står det om Stephenson "An expert schemer, he passed the ball with fine judgement, was no mean goalscorer, could shoot with both feet, had good pace and was never afraid to rough it with the burly defenders.”
Chapman satte ihop en plan. Han visste att Stephenson- som inte bodde i Birmingham, vilket Aston Villa ville- hade en önskan att bo kvar i sitt Durham. Samtidigt var han 30 år gammal och klubben tyckte möjligen att han började bli till åren. Chapman övertygade sin klubbledning att avge ett bud som var det näst högsta i historien. 4000 pund.
Aston Villa accepterade och Chapman fick den han ville. Starten på en fantastisk relation. Efter att Chapman lämnat Huddersfield, så tog Stephenson över rollen och coachade laget i 13 år. Välinvesterade 4000 pund.
Förvisso hjälpte det inte massor första året, då Huddersfields första år i översta divisionen slutade med en sjuttonde plats.Stephensons entré bidrog dock starkt eftersom man efter hans intåg i laget knappt förlorade.
Inför säsongen 1921-22 hade klubben ont om resurser att köpa spelare. En turné med tre segrar i Frankrike gav en del pengar in i kassan, men Chapman valde att investera i staben, att bygga reservlagen och scoutingen. Just den sistnämnda gav George Brown, en 18-årig gosse som jobbade i en lokal kolgruva. Han hade dock ett grundmurat rykte kring sig om att veta var målet fanns. Han värvades för en spottstyver och skulle sedermera blir klubbens genom tiderna bästa målskytt.
Första titeln
Säsongen var en kräftgång i ligan. Det varvades resultat med positiv karaktär och större förluster. Det enda glädjeämnet var FA-Cupen. 1920 var man i final och detta år marscherade man fram efter omspels-segrar mot Burnley, Brighton och Blackburn, innan man inför 45000 åskådare såg Clem Stephenson göra två när Millwall spelades undan. När sedan Notts County slogs i semifinalen stod man i sin andra cupfinal på tre år. På Stamford Bridge väntade klassiska Preston, som efter sina rasanta första år i seriesystemet inte gjort många glada. En öppen match helt enkelt.
Den 29 april 1922 möttes lagen och efter att legendaren Billy Smith(över 500 matcher i klubben) gjort mål på straff, så kunde Huddersfield och Herbert Chapman lyfta sin första buckla. Diskussionerna efter cupfinalen var många. Först och främst har bilder visat att den tackling som fällde Huddersfield-spelaren inför straffen, skedde utanför straffområdet. Därefter var finalen kantad av enormt fult spel. Löpande frisparkar, skärmytslingar. När straffen kom, så var Prestons målvakt så irriterad att han gjorde allt i sin makt att störa skytten. Han hoppade upp och ned på linjen, ropade saker och pekade hej-vilt. Efter finalen, så beslutade FA att målvakter skulle vara stilla på linjen tills straffen kom.
Efter matchen blev laget furstligt hyllat i den gamla textilstaden och Chapman fick för första gången smaka på godsakerna kring en titel.
Men vi rullar vidare....
Värvningen av målvakten Ted Taylor från Oldham speglar väldigt väl hur Chapman jobbade med scouting och förhandling. Taylor var i slutet av sin karriär; 35 år gammal, men Oldham ville inte släppa honom. Det visste Chapman, så han riktade in sig på deras yngre målvakt, som var ännu mer svårsåld. När han fått nej där ett par gånger, riktade han sig mot sitt riktiga mål; Ted Taylor och då släppte Oldham honom.
1922-23s säsong blev ändå ett mellanår för laget. Mycket beroende på att Clem Stephenson och Billy Smith var skadade. Huddersfield gick dock från en medioker placering till en respektabel tredje plats under året efter en lång förlustfri svit efter jul och Chapman hann med att att köpa loss Charlie Wilson från Spurs på vägen. Återigen en smart värvning. Denne Wilson skulle vinna interna skytteligan tre år i rad och vara en utmärkande roll för unge George Browns fantastiska utveckling,
Chapman hade nu gjort tre år klubben. Han hade lyft laget från en stillsam placering i botten av ligan, han hade hämtat nyckelspelare med rutin och fyllt på med unga spelare. Av Huddersfield hade han också fått full kontroll över laget, något som var ovanligt. Han behövde bara meddela ledningen om laguttagningen innan pressen fick det, så friheten var total. Han hade byggt upp reservlag, scouting, infört nya träningsmetoder och planeringsdagar. Han hade vunnit FA-cupen och lagt laget i toppen. Det var dags för det slutgiltiga steget. Attacken mot toppen och ligatiteln.
