Matchen på Emirates mellan Arsenal och Bayern München blev en högkvalitativ historia där båda tränarna ställde upp med starkast möjliga lag, fast beslutna att dra det längsta strået.
Matchen inleddes med stort Bayern-bollinnehav där Arsenal var bekväma att ligga lågt och vänta på sitt tillfälle. Strax efter den 20:e minuten kom 1-0-målet efter en hörna där Timber nådde högst. Ljungberg försökte hävda att det skulle varit frispark till Neuer efter lite tilltrasslat i straffområdet en åsikt jag inte alls delade.
Efter ledningsmålet växte Arsenal in i matchen och skapade ytterligare lägen, men det var Bayern som kvitterade i den 32:a minuten genom den unge Lennart Karl (grym talang). Ett fint mål där Kimmich slog en fantastisk djupledspassning till Gnabry som på volley hittade in till Karl, som enkelt kunde sätta dit 1-1.
I slutet av första halvlek tvingades Arsenal till ett byte efter en skada på Trossard och Madueke ersatte.
Andra halvlek inleddes med totaldominans från Arsenal, där det radades upp flera ypperliga chanser att ta ledningen. Bayern hade förbryllande svårt att handskas med Arsenals hörnor och fasta situationer, som de allra flesta har.
I den 60:e minuten var Arsenal väldigt nära att ta ledningen när Mosquera nickade mitt på Neuer. Bara minuter senare kom Rice nära efter att ha drivit med bollen hela vägen in i Bayerns straffområde och tvingade Neuer till en fin räddning.
I den 67:e minuten byttes Saka ut mot Martinelli och MLS mot Calafiori.
Arsenals dominans skulle betala av sig bara minuter efter bytena. Calafiori kom runt på kanten och slog ett lågt, flackt inlägg som Madueke enkelt kunde sätta dit 2-1 och hans första mål för Arsenal. Det är han värd.
Arsenal utökade ledningen tio minuter senare genom en sylvass kontring. Eze fick bollen vid mittplan och hittade Martinelli med en djupledspassning. Neuer kom ut helt fel i sin sweeper-roll och Martinelli kunde enkelt rulla in 3-1. Martinellis fjärde mål i Champions League denna säsong och han gör det bra i matcher där ytor finns bakom motståndarnas backlinje.
I den 80:e minuten fick vi se återkomsten av Ødegaard som ersatte Eze, samt White som ersatte Timber.
Eftersnack
När slutsignalen ljöd var de första känslorna stolthet, glädje och uppskattning. Jag kom förbi en bild på Twitter om hur det såg ut för fem–sex säsonger sedan, och hur det ser ut nu. Kontrasten är löjlig, att vi nu relativt komfortabelt och dominant lyckas städa av Europas formstarkaste lag denna säsong, det enda laget i topp 5-ligorna som ännu inte hade förlorat. Fram tills de mötte The Mighty.
Dessa är de bra tiderna som supporter. Värna dem. Ta dem inte för givet. Så håller vi tummarna att vi får kröna denna tid med en av de stora titlarna. För det förtjänar banne mig detta laget.
Stigande aktier
Rice – Helt fenomenal i denna match, och helt fenomenal hela säsongen. Han är nog Arsenals viktigaste spelare i den mån av hans unika värde till laget – att kunna bidra lika mycket offensivt som defensivt.
Mosquera – Att vi lyckades köpa denna spelare för 13 miljoner pund är ett sådant kap. Att han kan komma in i denna typ av matcher och helt sömlöst passa in utan att det nästan märks att vi inte har Gabriel just nu.
Merino – Så nyttig spelare, och en värvning jag tror vi kommer vara unisont överens om har varit en succé. Att ha en sådan schweizisk armékniv i sitt Arsenal är ett sådant vapen. Lika bra som nia eller åtta.
