Det där gjorde ont. Som alla sena avgöranden mot ens lag gör.
Breda penseldrag om matchen
Vill ändå börja med att av att vinsten var knapp men nog rättvis för Aston Villa. Villa Park är ingen arena man bara kommer till och städar av motståndet. Aston Villa är erkänt ett av ligans absolut bästa hemmalag, och den fördelen hjälpte till för att det skulle räcka hela vägen idag.
Arsenal kom till matchen precis som jag förväntat mig. Backlinjen uppställd med de försvarare som är skadefria, och Ödegaard tillbaka på mittfältet efter hans frånvaro senaste månaderna.
Matchen inleddes relativt avvaktande, båda lagen tog sin tid och kände av varandra. Runt 15e matchminuten så började matchen öppna upp sig och det blev svängigare mot båda hållen. Aston Villa tog ledningen i den 36e minuten efter Matty Cash kommit först på ett inlägg som han tryckte dit efter en missad markering från Eze.
Halvleken fortsatte böljande med flertalet chanser åt båda hållen där Arsenal både kunde ha kvitterat och Aston Villa utökat sin ledning.
Direkt i andra halvlek så bytte Arteta ut Eze och Merino för Trossard och Gyökeres för att försöka vända matchen. Utdelningen på bytena var uppenbara, Arsenal öppnade andra halvlek starkt och i den 52a minuten kom kvitteringen då Trossard hittade målkontot efter inspel från Saka. Arsenal fortsatte mala på men ju längre in i matchen vi kom så jobbade Villa in sig och forcerade betydligt mer än Arsenal sista 10.
Lagen såg ut att få nöja sig med delad poäng men i matchens sista spark så gjorde Buendia det avgörande målet efter en tilltrasslad och stökig situation i Arsenals straffområde. Exakt en sån situation där det märktes att Saliba och Gabriel saknades.
Reflektion och tankar
Det suger. Klart att det gör det. Efter förlusten mot Liverpool har man blivit van vid att inte förlora, men idag studsade bollen inte rätt för Arsenal. Vid sena avgöranden trots hur svårt det än är så försöker jag hitta kontext och orsaker till att förlusten kom. En coping mekanism säkert, men det är så jag hanterar det. I detta fall så landar jag i olika saker.
Det är först och främst svårt att komma ifrån det faktum att Arsenal saknar både Gabriel och Saliba, Europas bästa mittbackspar. Jag tycker Hincapie och Timber gjorde det bra som mittbackar under förutsättningarna, men de är betydligt svagare än Gabriel och Saliba på att försvara sin egen box. Jag är tämligen övertygad om att 2-1 målet inte kommer med en av dom i boxen.
Ödegaard är nu tillbaka och det är absolut viktigt, men jag tycker inte att han längre bör vara så självskriven i startelvan som han tidigare har varit då vi i hans frånvaro har gått som tåget ändå. Ett av de större problemen jag tycket växt fram med Arsenal senaste säsongerna är ett spel som förlitar sig för mycket på högersidan, något som förstärks med Ödegaard och hans nuvarande position. Han växte i andra halvlek och spelade betydligt bättre, men jag tycker att vi rubbade för mycket på vår balans som har funkat så fint medans han varit borta. Jag tycker han tenderar att komma ner för ofta och hämta bollen för att "hjälpa" med bolltransport, men av det jag såg idag föranledde det snarare att vi ofta tappade en spelare på offensiv planhalva och inte kunde trycka ner Villa.
Nåväl 15 matcher in och vi har städat av merparten av de på pappret tuffaste bortamatcherna. Liverpool borta (innan deras kollaps), Man Utd borta, Chelsea borta, Newcastle borta, och nu Aston Villa borta.
Om lite mer än tre veckor ställs lagen mot varandra igen. Då får vi jobba in tre poäng.
