Vi gick således hela oktober utan att släppa in mål. Mot Brighton borde dock motståndarna nätat. I början såg det väl virrigt ut och både Nörgaard och Mosquera drällde på tok för mycket med bollen. Hincapié såg väldigt stabil ut, så också Kepa. Man kan inte undvika att förundras över hur fantastiskt lovande Max Dowman är. Killen är 15 år. Man förundras över att inte spelare som är närmare 30 går in och kapar killen, bara för att han är 15. ”Tunnlar du mig, din jävel, så ser du inte morgondagen igen”. Jag brukade säga det till mina juniorspelare när vi hade träningar. Det funkade sedan de var nio år gamla. Inte en tunnel. Sedan åkte jag på en av min egen son när han var 16 och hann inte ikapp honom trots att jag försökte.
Harriman -Annous såg nästan rörd ut när han gick av planen och Artétas kram kom från hjärteroten. Måste kännas fantastiskt att låta en 17-åring debutera och han går ut och levererar på det sättet. Kanske inte en dominerande forward, men ligger bakom 2-0 efter Timbers ”Famke Bol”- rusning från egen planhalva.
Segern var skön, behaglig och jag kan tro att Brighton måste tyckt att det var orättvist när Artéta skickar in Rice, Timber, Saka, Trossard och Gabriél i andra halvlek. ”Jamen vi skulle ju kvittera ju och ni skickar in de här spelarna. Det är ju fusk”.
I nästa omgång väntar Crystal Palace. De slog ut något som möjligen kan kallas Liverpool. Möjligen. Jag läste laguppställningen och tyckte synd om de fans som kanske hade betalt en del pengar för att se Liverpool för första gången. Man betalar dyra pengar, åker dit med halsdukar, sin morfar/farfar, pratar om hur kul det skall bli för grabben/tjejen att se Salah, Szobolszai, van Dijk och flera. Döm av förvåningen när man ser laguppställningen och bänken och undrar om man åkt till Bury eller Wigan. Nåväl; bättre med ”the Eagles” hemma än ett Liverpool, som kanske kan få upp farten. Tack Arne Slot för den passningen.
