Efter att ha tittat på kvällsmatcher kan det ibland vara svårt att sova. Antingen på grund av euforiska känslor efter en vinst eller ångestladdade tankar efter en förlust. Så var inte fallet under gårdagskvällen. Jag somnade som ett barn strax efter slutsignalen.

Matchbilden var i stort sett ett copy paste av mötet på Anfield tidigare under säsongen med undantag för att vi denna gång slapp drömmålet från Szoboszlai. Arsenal kom till matchen med ordinarie startelva medan Liverpool fortsatt hade skadebekymmer offensivt. Ekitike var exempelvis fortfarande borta efter sin baksideskada.

Matchen inleddes starkt av Arsenal. Laget ägde stora delar av bollinnehavet och skapade ett par halvchanser men inget som på allvar hotade om ledningsmål. Liverpools farligaste läge i första halvlek kom efter en misslyckad rensning från Raya där Bradley snappade upp bollen och drog den i ribban. Inför andra halvlek var förhoppningen att Artetas instruktioner skulle handla om att bli modigare och mer direkta i anfallsspelet sett till hur mycket boll laget hade. Så blev det verkligen inte.

Liverpool kom ut bättre i andra halvlek och skillnaden var att de nu stod för majoriteten av bollinnehavet. Dock utan att skapa särskilt mycket, likt Arsenal i första halvlek. Deras farligaste lägen kom från fasta situationer, främst när Szoboszlai klev fram. Och med tanke på hans mål tidigare under säsongen var det svårt att inte känna viss oro.

Arsenal tvingades till ett byte på vänsterbacken när Lewis Skelly ersatte Hincapié. Arteta försökte därefter förändra matchbilden med offensiva byten. Trossard till Martinelli, Gyökeres till Gabriel Jesus, Saka till Madueke samt Ödegaard till Eze. Förhoppningen var att ta över matchen och forcera i slutet men det gav ingen utdelning.

Och där någonstans är matchen summerad. I ärlighetens namn finns det inte jättemycket mer att säga. Det hände helt enkelt inte särskilt mycket. Sett till förutsättningarna är jag nog relativt nöjd. Avståndet ner till City är fortsatt sex poäng efter deras kryss hemma mot Brighton. Den här matchen skulle aldrig bli enkel, vi tar poängen och går vidare.

I matchens slutskede uppstod en incident mellan Martinelli och Liverpools högerback Bradley. Bradley la sig plötsligt ner vid sidlinjen och tog sig för benet. Martinelli som stod precis intill och ville få igång spelet knuffade bort Bradley från planen så att spelet kunde återupptas. Och enligt sociala medier är Martinelli tydligen världens värsta människa på grund av detta. Lägg av.

Det visade sig att Bradley faktiskt var skadad på riktigt och jag hoppas verkligen att han återhämtar sig så snabbt som möjligt. Men kom igen. Martinelli hade uppenbarligen inte agerat så om han visste att det var allvarligt vilket han också förklarat i efterhand på sina sociala medier.

Extra provocerande var att mötas av klipp i Twitter flödet imorse där Keane och Neville sitter i Sky studion och agerar Moder Teresa predikandes om vilka beteenden som är oacceptabla på en fotbollsplan. Samma Keane och Neville som under sina egna karriärer inte direkt var kända för omtanke kring motståndares välmående.

Myles Lewis Skelly
Han är en skugga av sig själv jämfört med förra säsongen. Osäker med bollen och svagare i försvarsspelet. Han har fått begränsat med speltid den här säsongen i och med intåget av Hincapié vilket säkerligen påverkar. En del handlar nog om att komma in i rytmen igen.

Han är fortfarande ung och utveckling hos unga spelare är sällan linjär. Det kommer sannolikt bli bra till slut. Men sett till hur högt hans ingångsvärde var inför säsongen har aktien tveklöst fallit.

Bukayo Saka
Det här kommer kanske vara impopulärt för vissa, även för mig själv då Saka är en av mina absoluta favoritspelare i dagens Arsenal men vi måste kunna ha en ärlig diskussion.

Saka är vicekapten och förväntas vid ett nytt kontrakt bli lagets bäst betalda spelare. Med det följer krav särskilt i de stora matcherna. För en spelare som ska vara vår offensiva talisman är 4 mål på 18 matcher inte tillräckligt bra.